Jessica ger sig inte utan guld

En helt oerfaren brottare är 29-åriga Jessica Rundh förstås inte. Men när hon deltog i SM i februari i år var det första gången på tio år som hon tävlade. En ryggskada hade satt stopp för ungdomens drömmar om att bli bäst i världen.

Då hade hon hunnit samla på sig fyra SM-medaljer, både som ungdom, junior och senior. Dock inget guld.

— Ärligt talat var jag ganska trött på brottning efter att ha gått brottargymnasiet i Skåne. Där var det tio träningspass i veckan samt tävlingar och läger hela tiden. Det kändes rätt att sluta i samband med studenten.

Istället fokuserade hon på jobb i Norge och konststudier i Los Angeles.

I tre år la Jessica brottningen på hyllan helt och hållet, innan hon i samband med en flytt hem till Karlstad återupptog träningen på hobbynivå. Hon blev överraskad av hur mycket som fortfarande satt i. Allt hon älskat med sporten gjorde sig påmint.

— Själva träningsformen är rolig och mångsidig. Det handlar om teknik, styrka, snabbhet och explosivitet. Matcherna är superintensiva – bara två gånger tre minuter långa – och man ger allt.

Dessutom kan matchen vända på bara några sekunder om den som ligger under lyckas få ner motståndaren på rygg.

— Det är spännande, tufft och mycket känslor. Publiken skriker och lever sig in, förklarar Jessica och tillägger att sporten har stora likheter med brandmannayrket när det kommer till att ta i, jobba med kroppen, ställas inför utmaningar och vara en del av en stark gemenskap.

Jessica Rundh. Foto: Maria Hansen

Kärleken till brottning uppstod från början när hon som barn lekte med bröderna hemma hos pappa i Bjurbäcken utanför Filipstad. De la fram filtar och täcken på vardagsrumsgolvet och körde matcher mot varandra. När Jessica sedan ville börja utöva en idrott kändes brottning naturligt. Då skulle hon fylla 14 år, vilket är relativt sent att äntra brottningsvärlden.

Efter bara sju träningspass med Karlstadsklubben BK Orion var det dags för Jessicas första tävling. Hon vägde 38 kilo och fick möta en tjej som vägde 26 kilo mer.

— Eftersom det var en nybörjartävling lät de oss köra ändå. Mamma var lite orolig, minns jag. Jag gjorde bendyken som jag precis lärt mig – och vann!

Jessica beskriver sig som ganska orädd överlag och hon är uppenbarligen inte en person som tar ut en förlust i förväg. Så särskilt långsökt var det inte när hon 2019 satt hemma i soffan och tittade på brottnings-SM och beslöt sig för att ge tävlandet en chans till.

I första SM-matchen fick hon möta landslags-
kvinnan Johanna Lindborg och förlorade. De två kommande matcherna vann Jessica. Bronset var säkrat. Om nästa års mästerskap blir av som planerat, satsar hon på guld.

— Får jag inget guld då, så ställer jag upp igen. Jag håller på fram till min pensionering om det krävs. Jag ska ha ett SM-guld, skrattar Jessica.