Debatt

Ett starkt civilt försvar bygger på att alla hjälps åt

Den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag – 500 år sedan Gustav Vasa kröntes och Sverige formades som sammanhållen stat.  

Mitt under pandemin kunde vi fira hundra år med demokrati. Dubbelt så länge har Sverige kunnat hålla sig utanför krig.

Men vår rätt att bestämma över vårt land, och våra demokratiska rättigheter är inte självklarheter. Det är värden som måste kunna försvaras – och där har vi mycket att lära av det som skett i Ukraina:

Det fullskaliga kriget och den våldsamma eskaleringen kom plötsligt. Det fanns varningstecken för det ryska storskaliga angreppet den 24 februari 2022, men de var svårtolkade även för experter.

Den ryska aggressionen riktas mot befolkningen – mot civila mål som skolor, sjukhus, muséer, teatrar, affärscentrum och bostadsområden. Livsviktig infrastruktur bombas för att skära av tillgången till mat och vatten, värme, el och kommunikationer.

Det ukrainska folket har svarat med en ursinnig och unison vilja att försvara sitt land, sin kultur, sina rättigheter och sitt sätt att leva.

Just nu pågår en uppsnabbad utveckling av totalförsvaret i Sverige. Det handlar både om att stärka det militära försvaret, som Försvarsmakten har ett huvudansvar för, och det civila försvaret, som enkelt uttryckt är ett ansvar för alla oss andra, och där MSB har en sammanhållande roll.

Precis som i Ukraina bygger ett starkt civilt försvar här i Sverige på att alla hjälps åt – myndigheter, kommuner, regioner, företag och organisationer.

Och precis som i Ukraina kommer det att vara alldeles avgörande att du och jag är en del av totalförsvaret, oavsett var vi befinner oss då, om eller när det otänkbara händer. Det handlar även om den egna hemberedskapen, som att ha ett lager av mat, vatten och förmåga att hålla värmen minst en vecka om strömmen försvinner, men framförallt: Hur kan du bidra om krisen eller kriget kommer?  

Det finns konkreta exempel på hur motståndskraften i samhället nu också ökar. Skyddet för viktiga samhällsfunktioner blir starkare. Arbete pågår för att stärka beredskapen på många områden.

Inom MSB:s ansvarsområde kan nämnas att den kommunala räddningstjänstens förmåga att hantera storskaliga komplexa olyckor har utvecklats och att den svenska it-incidentberedskapen har förstärkts.

Erfarenheter från pandemin och andra händelser har bidragit till att många myndigheters rutiner för att tidigt upptäcka, larma, samordna och inrikta resurser vid samhällsstörningar har förbättrats, ett arbete vid kriser som leds eller stöttas av MSB.

En ny organisation för civilt försvar och krisberedskap är på plats. Arbetet leds av tio sektorsansvariga myndigheter och sex civilområdesansvariga länsstyrelser, med ansvar på regional nivå och MSB har en sammanhållande roll för att driva arbetet framåt. Det är en bra grund.

Men det är också tydligt att man i samtliga beredskapssektorer och civilområden står inför målkonflikter och svåra vägval. Omprioriteringar kommer att göras och det brådskar att få fram fler beslut för att hålla uppe tempot.

Ett konkret exempel är att Svenska Kraftnäts beslut nyligen om att bygga nya kraftledningar till Gotland. Gotland är viktigt på grund av sitt läge i Östersjön. Det är en åtgärd som tidigare bedömdes samhällsekonomiskt olönsam, men nu prioriterats – bland annat av säkerhetspolitiska skäl.

Men - det krävs en kraftsamling för att nå nästa nivå. Och den kraftsamlingen behöver ske senast i samband med det kommande totalförsvarsbeslutet, som försvarsberedningen just nu förbereder.

Om Sverige var ett land med ändlösa resurser och vi befann oss i en ekonomisk uppgång vore ekvationen enklare att få ihop.

Men kommuner och regioner i hela landet brottas med ekonomin för vård, skola och omsorg. Hur ska dessa behov vägas mot de  stora investeringar som krävs för att de ska klara av att förbereda sig för uppgifterna vid krigsfara och krig?

Det handlar även här om särskilda behov inom vård, skola och omsorg, men också om fjärrvärme och vattenförsörjning, om försörjning med mat till de kommunala verksamheterna, om räddningstjänstens tillkommande uppgifter vid ett krig, och om skyddet av civilbefolkningen.

Sverige bidrar till EU:s gemensamma krisberedskap med fyra skopande plan inför sommarens väntade skogsbränder, och det stärker beredskapen i Norden för stora olyckor.

Däremot saknas materiel för att kunna röja efter ett bombangrepp, och det saknas kompetens och utrustning i räddningstjänsterna för de tillkommande uppgifterna som man har i krig, som minröjning.

Vid ett krig behöver väldigt många fler människor kunna jobba med insatser inom räddningstjänst, akutsjukvård och att reparera skadad infrastruktur.

Det finns betydande behov av förstärkningar för en robustare transportsektor. Livsmedelsförsörjning, beredskapslager av exempelvis mediciner, robust tillgång till energi och värme, elektroniska kommunikationer – på en rad områden behövs åtgärder som stärker beredskapen både för väntade kriser och olyckor, men också ökar Sveriges förmåga att klara ett plötsligt väpnat angrepp.

Upprepade it-attacker mot viktiga funktioner i samhället kräver mer insatser för att bygga säkerhet, alldeles oavsett angriparnas nationalitet eller avsikt.

MSB har lämnat en lista av viktiga åtgärder i en rapport till regeringen och försvarsberedningen. För att genomföra det krävs både nya riktade resurser, tydliga politiska signaler och troligen omprioriteringar.

Det behövs breda politiska överenskommelser som håller över tid, om dimensionering, prioritering av åtgärder och långsiktig finansiering – dvs. en resursförstärkning öronmärkt för civilt försvar.

MSB är givetvis beredd att bistå med stöd för att ta fram en färdplan som kan underlätta det svåra arbetet att få fram beslut om det som behöver göras före andra åtgärder i listan, och kan även peka på åtgärder som kan genomföras här och nu:

  • All verksamhet, offentlig eller privat, behöver beakta beredskapshänsyn – det vill säga inkludera totalförsvarets intressen i planering och beslut.
  • Kommunerna har ansvar för uppgifter i civilt försvar som i många fall har legat i träda länge. Här behöver regeringen och riksdagen sätta tydligare ambitionsnivåer, och också vara beredda att bidra med finansiering.
  • Det krävs en ökad motståndskraft för alla viktiga samhällsfunktioner, , förmåga att upprätthålla samhällsviktig verksamhet även om angrepp riktas mot civila mål, samt stärkt skydd mot cyberangrepp, attentat och händelser med farliga ämnen.

Därtill krävs en samordnad kompetensförsörjning och övningsverksamhet i nära samverkan mellan olika sektorer i samhället, så att tillgängliga resurser används effektivt: