Chock och sorg bland personalen
Publicerad: 16 jun 2026 klockan 12:00
Av: Jonas Klint
Hur hanterar man ett en kollega omkommer på jobbet?
Den uppgiften ställdes Värends räddningstjänst i Växjö inför efter den tragiska olyckan i april.
Externt kamratstöd var en viktig del. Och även att ses så snart som möjligt efter olyckan för att sörja och minnas tillsammans.
Dödsolyckan under en övning skakade om hela organisationen. Särskilt utsatta var skiftkollegorna som jobbade när det hände, men händelsen påverkade alla, ända upp till högsta chefsnivå.
Chocken och sorgen skulle hanteras samtidigt som beredskapen att åka ut på bränder och olyckor skulle hållas uppe som vanligt.
– När det gäller den operativa verksamheten gjorde vi så att vi tog in deltidspersonal både från Växjö och Alvesta, säger räddningschefen Roger Petersson.
Det gjorde att heltidspersonalen inledningsvis kunde fokusera på att bara vara tillsammans med lokal kamratstödjare och ta emot det krisstöd som erbjöds från andra organisationer. Stödet de första två veckorna bestod främst av kamratstödjare från räddningstjänsterna i Jönköping och Höglandet, och särskild krisstödskompetens från Jönköpings och Växjö kommuner. Även företagshälsovården blev inkopplad för enskilda samtal med psykolog för medarbetare som ville.
De vanliga kamratstödjarna på hemmastationen behövde i den här extrema situationen själva stöd, så att det kom hjälp utifrån var betydelsefullt, bedömer flera som Tjugofyra7 varit i kontakt med.
Ledningen såg till att personalen, både de som var i tjänst och de som var lediga, träffades så snart som möjligt på brandstationen.
– Vi måste informera om olyckan och hedra minnet. På söndag kväll kallade vi till en information/minnesstund klockan tio dagen efter, säger Roger Petersson.
– Vi hade ingen fullständig agenda men det var viktigt att träffas och vi tänkte att det nog kommer lite folk, säger Daniel Bard, chef på avdelningen samhällssäkerhet på Värends räddningstjänst, och den som blev ansvarig för att samordna krisstödet de första veckorna.
Klockan åtta halades flaggan utanför stationen på halv stång. När klockan blev tio var stationen full av folk.
– Jag tror inte vi saknade en enda heltidspersonal vid samlingen klockan tio. Alla var där.
– Alla visade känslor, man kramades, många grät. Det kändes bra att träffa varandra och bara vara.
Krisstödet från Jönköping var på plats. Personalen delade upp sig i sina skift och satt gruppvis och pratade.
Att personalen kände ett behov av att träffas fysiskt var uppenbart.
– Folk gick inte hem. Många stannade kvar till den tysta minuten som hölls klockan 15. Vi beställde pizzor och bara hängde här tillsammans.
Till den tysta minuten vid stationen anslöt sig blåljuskollegor från polisen och ambulansen, och kollegor på räddningstjänster runt om i hela landet höll sina egna tysta minuten-ceremonier för att visa deltagande.