”Det är svårt att ta in förödelsen”

Det svenska teamet hjälpte till att rädda fem personer ur rasmassorna i den hårt drabbade staden Kahramanmaras, nära epicentrum för jordbävningen.

MSB:s David Norlin var på plats när tre av dem, en flicka i tioårsåldern och två släktingar till henne, lyftes ut. De hade överlevt genom ett hålrum som skapats när husets våningar rasat.
– Det var stora glädjeyttringar bland alla samlade, berättar David.

Överallt pågick räddningsarbete och utanför skadeplatserna värmde sig lokalbefolkningen vid eldar medan de väntade på någon form av besked.

David Norlin minns särskilt en kille som kom fram till honom medan det svenska teamet höll på att plocka undan våning för våning av ett kollapsat höghus. Killen undrade hur det hade gått för hans morbror som bodde på nionde våningen.
Dagen innan hade andra sökteam lyckats rädda sex, sju personer, så hoppet levde fortfarande, trots att chanserna att hitta överlevande sjönk drastiskt hela tiden.
– Jag hade ingen information om hans morbror men den nionde våningen var redan bortplockad…

David Norlin har tidigare varit på insatser i flera jordbävningsdrabbade områden, bland annat Nepal, men aldrig upplevt liknande proportioner som i Turkiet.
– Det är svårt att ta in förödelsen. Hela stadsdelar var utplånade. På vissa ställen låg bara grushögar kvar, på andra hade våningarna kollapsat som platta pannkakor på varandra. Och då såg vi bara en liten del av det hela, det fanns städer som var ännu hårdare drabbade.

Det svenska sök- och räddningsteamet bestod av 46 personer och leddes av MSB, på uppdrag av regeringen. MSB gjorde i sin tur en stödbegäran till Försvarsmakten, som bidrog med specialsökgrupper från Swedec i Eksjö samt en styrka från F 17:s flygbasjägarkompani bestående av hundar och hundförare samt traumagrupp och mobilt medicinskt team.

Det var första gången MSB gjorde en stödbegäran till Försvarsmakten om att sätta ihop ett gemensamt team på det här viset. På mindre än ett dygn skapades en resurs som tidigare inte fanns.

– Försvarsmaktens delar ihop med MSB:s koordinering fungerade jättebra, säger David Norlin.

Personal och materiel lastades ombord på ett C-17-plan med svensk besättning som till vardags är stationerat i Ungern. Inte ens när de lyfte från mellanlandningen i ungerska Pápa visste teamet exakt var i Turkiet de skulle hjälpa till eller ens vilken flygplats de skulle landa på eftersom det var så tät trafik i luften.

Slutligen landade de på flygplatsen i Adana.
– Där blev vi tilldelade Kahramanmaras av den turkiska katastrofmyndigheten Afad.

Svenskarna arbetade tätt tillsammans med turkiska och internationella räddningsstyrkor. Uppdraget var att tillföra ytterligare resurser för att stötta eller avlösa de team som jobbat extremt hårt under svåra förutsättningar.

David beskriver den turkiska katastrofmyndigheten som väldigt duktig på sök- och räddning. Efter den stora jordbävningen 1999, när runt 17 000 personer dog, har förmågan byggts upp.
– Men i en sådan här extrem situation behöver de all hjälp de kan få och de visade väldigt starkt sin tacksamhet över att vi var där.

Risken för att byggnader ska kollapsa ytterligare är stor, precis som risken för efterskalv. Det sistnämnda fick det svenska teamet känna på. En person i teamet behövde evakueras av medicinska skäl och David Norlin följde med denne till ett fältsjukhus. När marken började skaka sprang sjukvårdspersonalen ut, medan David stannade kvar hos kollegan som inte kunde ta sig därifrån.
–  Just då tänkte jag bara ”nu är vi här och det är som det är” men efteråt funderade man förstås en del på vad som kunde ha hänt. Det var omtumlande dagar.

Han säger att kollegan i slutändan klarade sig bra, tack vare Försvarsmaktens sjukvårdskompetens.

På fältsjukhusets intensivvårdsavdelning träffade David också en pojke i sjuårsåldern som räddats ett dygn innan av ett israeliskt team, då med en kroppstemperatur på 28 grader och ingen märkbar puls. Nu var han vaken och hade sin mormor på besök.
– Det pendlar så mycket mellan hopp och förtvivlan på sådana här insatser. Men detta är ett av mina starkaste minnen, en ljusglimt i allt elände.

Efter en vecka var det dags att avsluta den akuta räddningsinsatsen för svenskarnas del.

I andra fasen fokuserar Sverige på att ge humanitärt stöd till Turkiet i form av bland annat medicin, sjukvårdsmateriel och nödbostäder.
– En av våra logistiker stannade kvar för att förbereda för nödbostäderna och ny personal har åkt ned för att bygga upp dem. Sök- och räddningsteamet var bara första delen i en lång kedja av stöd. Det känns meningsfullt att få ha varit med som en liten kugge i det stora maskineriet, säger David Norlin.