Brandmän fruktar kvotering

En av målbilderna i MSB:s inriktning för ökad jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten är att hela befolkningen ska få en bra och jämlik service.

Hur ser det ut i praktiken? Mälardalens universitet undersökte på MSB:s uppdrag hur boende i sammanlagt nio bostadsområden i Uppsala, Eskilstuna och Västerås uppfattar räddningstjänsten, och hur räddningstjänsten beskriver hur det är att arbeta i de aktuella områdena.
Studien består av fyra delstudier, bland annat enskilda intervjuer med tolv personer som bor i de aktuella områdena. En av dem säger: ”Jag är helt övertygad om att dom som jobbar inom räddningstjänsten, dom är bara människor och alla har ju liksom sina fördomar och värderingar som omedvetet och medvetet sipprar ut…[Jag är] helt övertygad om att människor behandlas olika och bemöts olika på så sätt.”

Flera av de intervjuade nämner att representationen skulle behöva öka.
Eskilstunas räddningschef Camilla Dahlén instämmer. Men det är ibland svårt att kommunicera. Många i de aktuella områdena pratar dålig eller ingen svenska och ingen brandman i Eskilstuna kan något av de stora invandrarspråken.
– Vi kan inte begära att vi ska kunna alla språk, men om vi hade fler i skiften som kunde till exempel arabiska så vore det till stor hjälp, säger Camilla Dahlén.

Brandmän som forskarna har intervjuat från de tre räddningstjänsterna är däremot skeptiska. De pratar om kulturkrockar och språkförbistring som gör det svårt att arbeta på skadeplats. Men när forskarna frågar om det skulle underlätta med kollegor som kan något av de stora invandrarspråken, så glider samtalen omedelbart över till kvotering. Brandmännen ser en risk att någon med utländsk bakgrund eller en kvinna skulle få jobb enbart av det skälet, inte för att hon eller han också är en skicklig brandman.
”… alla behöver ändå klara de fysiska förutsättningarna också för att det ska funka”, ”Jag tror nog att de flesta brandmän vill ha människor som är duktiga och kompetenta på stationerna. Det är nog ganska få som tycker att könet eller hudfärgen är en kompetens i sig själv” är två citat från intervjuerna.

Inställningen till hur kommunikationen ska gå till varierar. Någon brandman framhåller att det ofta blir gapigt och stökigt under insats. Att folk kommer fram och tjatar i stressade lägen, och att det då kan vara skönt att ha med sig polis som kan informera eller helt enkelt bara köra bort dem som samlas.

Andra tar själva initiativ till att stanna kvar efter en insats, eller åka tillbaka dagen efter för att förklara vad som har skett, och tar också initiativ till att skapa kontakter vilket gör att både insatserna och det förebyggande arbetet fungerar bättre.

– Ni har många guldkorn bland era anställda. Lyft upp dem och låt dem vara förebilder i organisationen, sa projektledaren Anna Johansson när forskarna presenterade studien för de inblandade räddningstjänsterna.
En av delstudierna baseras på enkätsvar. Forskarna skickade vykort till sammanlagt 7 200 slumpvis utvalda personer i de aktuella bostadsområdena och bad dem svara på en digital enkät, men fick svar från endast 229 personer (3,18 procent).

Svarsfrekvensen är alltså mycket låg, det ska understrykas. De som har svarat har överlag hög eller mycket hög tillit till räddningstjänsten, betydligt högre än till polisen. De allra flesta, närmare 80 procent, har inte haft kontakt med räddningstjänsten – men bland de få som har haft det sjunker tilliten.

– Man skulle ju vilja veta mer om vad det beror på. Det kan delvis hänga ihop med att allmänheten har en fiktiv bild av brandmannen som en superhjälte som ska klara allt, en bild som inte stämmer med verkligheten, men det kan också vara så att vi har brustit i vårt bemötande, säger Camilla Dahlén.

Ett annat nedslående resultat av enkäten är att 70 procent säger att de inte har brandsläckare eller brandfilt och inte känner till var närmaste skyddsrum ligger.

Det finns ingen motsvarande undersökning i mer välbeställda bostadsområden. Studien är över huvud taget tämligen unik. Medan det länge har forskats på hur till exempel sjukvård och skola bemöter patienter och elever, är det ont om motsvarande forskning för räddningstjänsten, också internationellt.