Reportage

Lär dig hantera stress

En del anser sig jobba som bäst under stress, andra blir låsta i tankebanor och effektivitet.

– Stressreaktioner går inte att trolla bort, det gäller att lära sig hantera dem i stället, säger Claes Wallenius, forskare och psykolog vid Försvarshögskolan.

Lite stress kan vara bra, bättre att vara taggad än likgiltig, konstaterar Wallenius. Men var går gränsen mellan fokuserad och felfokuserad? Det kan bero på uppgiften.
– Ska vi springa 100 meter, då ska pulsen vara ganska hög. Ska vi ägna oss åt teoretiskt arbete ska den vara lägre. Därför kan det vara extra viktigt att i ledarskapsroll kunna hantera stress, säger Claes Wallenius.

Ett vanligt problem hos ledare under kris och stress är att de får fel fokus och prioritet, blir operativa och tappar överblicken.
Wallenius pekar på typiska konsekvenser som att inte alla resurser används, man delegerar inte, söker inte information och förmår inte disponera tiden. Man tänker ofta bakåt i stället för framåt och försöker göra allt på en gång.
– I samband med 11 september-attacken gick USAs försvarsminister ut och hjälpte skadade i stället för att leda nationen. Det är lätt gjort att bli snäv i tanken och då disponeras inte resurser rätt.

Stress är något man måste förhålla sig till, snarare än att tro att den går att trolla bort, anser Claes Wallenius.
– Det finns gott om böcker som utlovar snabba lösningar. Jag vill hävda att de inte fungerar.

Wallenius pratar om stress med perspektiven före, under och efter en tidsbegränsad situation under hög press. Det handlar om akut agerande och beslutsfattande i svåra situationer. Han har främst studerat försvarsinsatser utomlands, men även räddningstjänst och polis.
Lagom stress kan ibland vara bra. Det får oss att mobilisera energi, stänga av onödiga processer, få fokus på det som hotar.
– Tunnelseende kan vara bra för vissa typer av hot. Men blir stressen hög tappar vi uppmärksamhet, det låser sig och vi tänker stereotypt.

Akuta situationer kräver också mycket energi, vi blir hungriga och trötta.
– Återhämtning är viktigt, om inte det sker är vi inne på ett farligt spår. Framförallt vid längre insatser har det stor betydelse. Stress som är kopplad till otillräcklighet, skuldkänslor eller att man inte kunnat behålla den professionella distansen kan också påverka efteråt. Det kan ge posttraumatiska symtom och kräva psykologisk bearbetning.

 

” Ett bra ledarskap är att inse sina begränsningar. Oftast fostras chefer till att ta för sig, visa sig starka. Det kan ha sina faror. ”

 

För den som leder en insats rekommenderar Wallenius att undvika att ensam lösa komplexa problem under hög stress. Det är viktigt att ha stöd, bollplank och kunna delegera.
– Ett bra ledarskap är att inse sina begränsningar. Oftast fostras chefer till att ta för sig, visa sig starka. Det kan ha sina faror. Verka i stället för en prestigelös attityd. I sammanhang där man blir stressad är det viktigare att kunna ta ett steg tillbaka.
– Bra urval av ledare och bra utbildning minskar risk för starka stressreaktioner vid insatser, men utesluter dem inte. Tränar man mycket ökar det förmågan att hantera stress. Men det finns alltid en gräns, en brytpunkt.

I den mer rutinmässiga arbetsdagen, när inte en akut kris ska hanteras, kan andra stressfaktorer finnas.
– Kronisk stress är ett vanligt problem. Upp emot tredjedel av befolkningen uppger i olika studier att de har symtom på det. Här är det viktigt med kontroller och socialt stöd, utan det kan kronisk stress bli farligt. Busschaufför i Stockholms innerstad är nog ett av de värre yrkena i det avseendet.

Orsak till kronisk stress är ofta arbetsmiljö, inre organisationsbrister och dåligt ledarskap.

Claes Wallenius konstaterar att våra stressreaktioner bottnar i vårt ursprung. De skapades när vi levde som jägare och samlare på Afrikas östkust. Vi är begåvade med i stort sett samma gener i dag.
– Det sitter djupt inom oss. Därför finns det heller inga snabba lösningar för att inte känna stress.

Det moderna livet är annorlunda. Konsekvensen är att vi inte är genetiskt anpassade för det liv vi lever.
– Människan är ett flockdjur och vi har känslor med oss som har att göra med hur vi fungerar i grupp. Kvinnor är exempelvis mer benägna att skydda sin avkomma och att söka sig till gruppen för att försvara sig. Det hade logik förr i tiden.

Wallenius konstaterar att vi i alla i någon mån är felprogrammerade. Vi känner oss hotade av gamla faror.
– Vi reagerar på höjder men inte på farter. Höjd är en gammal fara, fart en ny. Det finns rädsla för främlingar. Folk är rädda för ormar och spindlar men faror i dag är fet mat och alkohol, vilket vi inte känner någon direkt rädsla inför.

Faror och hot - reaktioner vid stress

Claes Wallenius beskriver hur vi reagerar i olika situationer, både som individ och grupp.

Hur vi reagerar inför faror och hot
– Vi förnekar ofta, känner oss osårbara och underskattar risker. Det ger bristande motivation för säkerhetsåtgärder, vi erkänner faran försent och tar onödiga risker. Det händer helt enkelt inte mig.
– När vi frågar folk hur det ska gå för dem i livet är de flesta alldeles för positiva. De som är lite deprimerade gör ofta mer korrekta bedömningar. Man ska givetvis inte gå och tänka negativa tankar hela dagarna. Men en verksam metod är att vara mer medveten om vad som är faror och erkänna sin sårbarhet.

Reaktion när hot eller fara blivit verklighet
– Vi kan hamna i initial chock, starka och emotionella reaktioner som lätt blir primitiva, förlora kontroll över egna reaktioner.
– Men problemet är oftare att folk underreagerar än överreagerar. Panik inträffar rätt sällan.

Gruppreaktioner vid större insats

Alla har en stor benägenhet att anpassa sig till gruppen. Wallenius kopplar tillbaka till vår historia som flockdjur, den som blev utesluten ur gruppen var chanslös.
– Att tappa statusen är också en grundläggande fara, vi har behov av att inte göra det. Därför hamnar vi lätt i ”vi och dom” och ser stereotypt. Det är oftast viktigare att skapa enighet i gruppen, vilket kan vara en falsk enighet, än att gå till botten med en fråga.

Faror i stressade staber/ledningsgrupper

– En vanlig reaktion är att man snävar av mentalt, låser sig för tidigt till favoritalternativ och har svårt att ompröva beslutet. Det uppstår falsk enighet och för stor homogenitet i stället för att kritiskt granska. Det finns en rädsla att gå emot gruppen och framförallt dess högstatusmedlemmar.
– Det kan vara viktigt att fråga sig om vi har rätt överblick, prioritet och fokus. Gör vi rätt värdering av mål, styrka, motståndare, sårbarhet? Uppmuntra till mångfald och högt i tak. En djävulens advokat kan vara bra att ha i gruppen.

 

Strategier för stresshantering

 

Individnivå

Före: fysisk och mental träning

Efter: skriva av sig, krisstöd, psykologisk första hjälp

Gruppnivå

Före: lagutveckling

Efter: kamratstöd

Ledning och organisationsnivå

Före: urval av personal, synen på ledarskap, prestigelöshet, rutiner vid insats, utbildning och övning

Efter: avlastningssamtal, information, ceremonier och ritualer