Allt färre lär känna sina grannar

En fjärdedel av svenskarna upplever att det har blivit svårare att knyta band till sina grannar jämfört med för tio år sedan. Den visar Sifoundersökningen som genomförts på uppdrag av fastighetsbolaget Wallenstam.

58 procent pekar på ökad anonymitet och en mer reserverad attityd som en bidragande orsak. Särskilt tydligt är detta bland dem som bor i lägenhet, där endast varannan person har någon form av kontakt med sina grannar, jämfört med 74 procent av dem som bor i hus eller radhus.

– Hela branschen behöver en ökad förståelse för hur granngemenskap påverkar trygghet och trivsel, särskilt i flerbostadshus, säger Hans Wallenstam, vd på Wallenstam.

Hyresgästföreningens bostadspolitiska chef Karin Lindeberg säger att det finns en tendens i samhället att man engagerar sig mindre i föreningar.
– Vi lever mer våra liv i den virtuella världen. När det är stora upprop – ”Nu träffas vi på Norrmalmstorg för att stå upp mot något” – då kommer det massor av folk. Sedan dör det ut. Det ihärdiga samhällsengagemanget, där man engagerar sig organiserat och driver på, är det allt färre som tycker sig ha tid till.

Det avspeglas i hur vi lever hemma i våra bostadsområden, menar hon. Om den fysiska bostadsmiljön sedan inte heller stimulerar till fysiska möten så blir det svårare att få till grannsamverkan.

Problemet är mångbottnat, menar Karin Lindeberg, och ska man komma tillrätta med anonymiteten i bostadsområdena är det många saker som måste ändras, i en komplex samverkan. Några saker hon lyfter fram:
Bostadsbristen och svårigheten att få ett förstahandskontrakt till en rimlig hyra gör att många behöver flytta ofta.

Levande och trygga bostadsområden med fysiska möten skapas bland annat av aktiva civilsamhällesaktörer (kyrkan, frivilligorganisationer med flera), samhällsservice och företag som vill starta verksamheter ute i bostadsområdena – vilket i sin tur bygger på att det finns en framtidstro och att området inte präglas av kriminalitet. Det vill säga stora samhällsfrågor som kräver politiska lösningar.

Kommuner behöver också  planera för trygga och attraktiva bostadsområden, menar Karin Lindeberg. Grönområden och säkra trafiklösningar är viktiga delar. Kommuner och regioner kan också välja att flytta ut verksamheter ute i bostadsområdena, till exempel barnavårds- och mödravårdscentraler som gör områdena mer levande. Kommuner kan också i sina ägardirektiv till allmännyttiga bostadsbolag driva på för att det byggs mer hyresrätter som gör att fler kan bo länge på samma ställe och slippa tillfälliga andra- och tredjehandskontakt.

- Vet man att man snart måste flytta lär man inte känna sina grannar, säger Karin Lindeberg

Fastighetsägarna har ett ansvar i att ta hand om husen. Enkla saker som att trasiga lampor lagas, häckar klipps och att lekplatserna rustas är viktiga detaljer för trivseln och för att människor ska vilja umgås på de gemensamma ytorna, menar hon.

Bristen på gemensamhetslokaler gör att fysiska möten inte blir av.
– Nu när det är dyrt att bygga så sparar man in på gemensamhetslokaler. Det blir ett medskick till fastighetsägare, arkitekter och kommuner: säkerställ att det finns föreningslokaler som främjar det goda grannskapet, där man kan ha barnkalas, bokcirkel, hemberedskapsträffar med mera.
– Det är också lokaler där människor kan samlas i händelse av kris.

Hyresgästföreningen lyfter vikten av ”livet mellan husen.”
– I de bostadsområden där man har satsat på den fysiska miljön, där blir det också ett helt annat kitt som för människor samman. Ytor där man samlar aktiviteter som boule, fotboll, lekplatser, sjyssta ”häng”, grillplatser där man kan mötas utomhus – sådant gör stor skillnad, inte minst för de som bor trångt.