"Jag var livrädd för mitt ofödda barns skull"

I ett somrigt och lummigt Kiev ligger uteserveringarna på rad trots kriget. Känslan av en vacker, modern och levande storstad är påtaglig.
Men livet här kan förändras snabbt.

När flyglarmet började tjuta vid 21-tiden den 23 maj var det bara att vända och gå ner i hotellets skyddsrum — och
i stället för den planerade restaurangmåltiden äta medhavd nödproviant i form av en proteinbar och en banan.

Varningarna om en storskalig attack hade varit många under det senaste dygnet, bland annat från president Zelenskyj och amerikanska ambassaden.
Före midnatt drog det i gång ordentligt, med otaliga smällar i tät följd.
– Hela rummet skakade, berättar en boende på samma hotell, som valde att ta skydd i badrummet.

Många centrala delar av Kiev träffades av missiler och attackdrönare, även de delar som vanligtvis brukar klara sig undan de värsta angreppen. Bostadshus, skolor, shoppingcenter, affärshubbar, tunnelbaneinfrastruktur och kulturinstitutioner förstördes.

Sett till antalet nedslagsplatser, runt 50 stycken bara i Kiev, var detta den största attacken sedan den fullskaliga invasionen påbörjades, och enligt nyhetssidan Kyiv Independent även den mest högljudda.

När man har hört smällarna och sett nedslagsplatserna är det helt obegripligt att dödsoffren inte blev fler. Två personer uppges ha dött i Kiev och ett 60-tal skadats.

Missiler slog ner i området Lukianivska, där bland annat köpcentret Kvadrat och marknaden intill blev totalförstörda. Så här såg det ut dagen efter den nattliga attacken.   Foto: Maria Norell

Dagen efter var det uppenbart att nattens attack hade påverkat de annars ganska härdade Kievborna på djupet.
– Det var första gången under de här fyra åren som jag var rädd för min egen skull, berättar 20-åriga Kievbon Valeriia Haiduchok.
– Klockan 01.10 sa de att en raket skulle komma i min riktning om sex minuter. Klockan 01.13 tänkte jag ”ok, tre minuter kvar — till vadå? Till min död?”.

Den här gången klarade sig hennes hus. Missiler slog i stället ner i tätbefolkade området Lukianivska, där köpcentret Kvadrat och marknaden intill blev totalförstörda. Även områdets tunnelbanestation, där många sökt skydd, fick stora skador och behövde stängas.

Studenterna Mariia Vorotniuk och Valeriia Haiduchok. 

– Shoppingcentret och marknaden betydde mycket för mig, jag brukade shoppa där. Jag tänker på alla människor som förlorat sina jobb på marknaden. De var främst äldre och marknaden var deras enda inkomstkälla, säger Valeriia Haiduchok.

Mitt på dagen arbetar räddningstjänsten fortfarande på platsen, liksom gasbolagets egen räddningstjänst. Det ryker ur det förkolnade köpcentret, där bara skelettet står kvar. Av marknaden syns knappt ett spår. Röklukten sätter sig snabbt i kläder och hår.

Även många av byggnaderna runt omkring är helt eller delvis förstörda, med urblåsta fönsterrutor och raserade fasader.
Det är mycket folk på platsen, men stämningen lugn. De stannar till, betraktar, fotar, går sedan vidare.

Genom förödelsen, med glassplittret knarrande under skorna, kommer ett ungt par med sorgsna blickar. De heter Mariia och Vlad, och bor några hundra meter från köpcentret.

Med Mariias stora gravidmage mitt i kaoset blir kontrasterna extrema.
– Vi är vana vid attacker, säger Vlad och förklarar att Lukianivska är ett av de mest attackerade områdena i staden.
Dessutom låg Ukrainas största barnsjukhus Okhmatdyt, som förstördes i en robotattack 2024, bara en kilometer bort.

Vanligtvis brukar makarna söka skydd i tunnelbanan, men den här gången var det alldeles för farligt att ta sig dit, så de tillbringade natten hemma i badrummet.
– Natten var…väldigt rolig.
Vlad försöker ironiskt skratta till, men skrattet fastnar halvvägs.
Hans hustru berättar om den extrema stress hon kände med tanke på bebisen som ska födas i augusti.
– Jag var livrädd för mitt ofödda barns skull hela natten, att lägenheten skulle bli attackerad. Nu tänker jag bara på att vi måste flytta. Hur ska vi annars kunna skydda bebisen?

Hon konstaterar att det är en sak att springa till tunnelbanan själv, en helt annan sak med ett barn.
– Dessutom trodde vi att tunnelbanan var trygg men det är den uppenbarligen inte, säger hon med hänvisning till nattens attack.
– Nej, vi behöver flytta till en lägenhet som har skyddsrum i huset. Det här stället är alldeles för farligt, konstaterar hennes make.
Men lämna Kiev? Det tänker de inte.

Även det nyrenoverade Tjernobylmuseet i stadsdelen Podil totalförstördes i den massiva attacken. En intilliggande brandstation träffades också, tio brandbilar förstördes.

Den lilla kebabkiosken klarade sig utan en skråma och har fullt med kunder dagen efter den stora attacken i Lukianivska. 

Bara några timmar innan hade den ukrainska versionen av tv-programmet Masterchef spelats in på torget i Podil, framför en stor och jublande publik. Kontrasterna i Kiev är ibland svåra att ta in.

Redan dagen efter attacken är verksamheterna runt Tjernobylmuseet i gång igen, mitt bland bråte, avspärrningsband och brandbilar. Det närmast belägna kaféet hade premiäröppnat så sent som dagen innan attacken. Nu är glasrutorna ersatta med träskivor. Massor av lokalbor kommer för att stötta ägarna genom att handla något drick- eller ätbart.

Direkt efter attackerna röjs det undan, glassplittret sopas bort och vardagslivet fortgår.    Foto: Maria Norell

– Jag hörde att ägarens mamma delat ut godsaker till förbipasserande. Vid sådana här händelser blir det tydligt att vi stöttar varandra genom de mörka tiderna, säger Lesia Melnychuk, som jobbar i området.

Lesia berättar att hon dessutom växte upp i Lukianivska, där hennes barndoms gator nu är förstörda.
– Det är tufft, väldigt tufft. Men jag är lättad att inte fler dog.

Samtidigt pågår även där vardagslivet sida vid sida med de utbrända husskeletten. Kön ringlar sig stundtals lång till den lilla kebabkiosken framför köpcentret som på något vis klarat sig utan en skråma.
En liten pojke cyklar genom glassplittret, en ny realityserie — nu ska den bästa mamman koras — spelas in i en park.

När Valeriia Haiduchoks väninna, 18-åriga Mariia Vorotniuk, ombeds beskriva Ukraina med ett ord tvekar hon inte.
– Unbreakable!
Okrossbart.