EU tar bredare grepp kring det växande skogsbrandshotet

De senaste fem åren har Europa drabbats av rekordstora skogsbränder, framför allt i de södra delarna. Förra säsongen brann över en miljon hektar — den högsta siffran sedan mätningarna startade 2006.

– Det är inte nödvändigtvis fler bränder, utan fler som blir extremt stora, intensiva och svåra att stoppa — även med stora resurser, säger Jenny Sander, handläggare inom skogsbrand på Myndigheten för civilt försvar.

Orsakerna är flera. Klimatförändringar spelar en avgörande roll, liksom samhällsutvecklingen. När människor flyttar från landsbygden växer marker igen med buskar och träd som ofta är mycket eldfängda. Det innebär att mängden bränsle ökar i närheten av samhällen, vilket i sin tur förvärrar konsekvenserna när det börjar brinna.

Att återskapa Europas natur lyfts därför fram som en nyckelåtgärd.
– Dokumentet är inte styrande, utan ett sätt för kommissionen att tydligt signalera vad man anser vara viktigt, säger Jenny Sander och tillägger att lösningarna måste anpassas efter varje lands förutsättningar.

Strategin pekar ut både vilka områden EU-kommissionen ska prioritera och vad medlemsländerna själva behöver arbeta med. Bland annat ska EU:s gemensamma förstärkningsresurser utökas med tolv flygplan och fem helikoptrar. Men det räcker inte för att lösa problemet.

– En grundbult i dokumentet är att skogsbränder inte bara är en räddningstjänstfråga. Det krävs ett bredare grepp. Vi behöver inte bara titta på responsen när det brinner, utan också på förebyggande åtgärder, beredskapen och att involvera både allmänhet och beslutsfattare på alla nivåer – från lokalt till nationellt och internationellt.

En central del är att integrera skogsbrandsrisken i samhällsplaneringen.
– Vi måste arbeta för att åtgärder som kan minska konsekvenser av vegetationsbränder vävs in i andra myndigheters ansvarsområden. Frågor som berör skog och skogsnäring kan till exempel landa på Skogsstyrelsen och Tillväxtverket, fysisk planering på Boverket och Trafikverket, och skötsel av naturreservat på Naturvårdsverket. Det innebär att många fler myndigheter behöver väga in den här risken — och att vi måste bli ännu bättre på att samverka.

Många åtgärder kan dessutom gynna både naturvård och dämpa brandbeteendet. En högre andel lövträd är kanske det tydligaste exemplet, då lövträd i skogen minskar risken för kronbrand och begränsar bränsletillväxten på marken.

Strategin har stort fokus på södra Europa, men Jenny Sander betonar vikten av att inte förbise den norra delen.
– Även om vi inte har stora skogsbränder varje år, kan de får rejäla konsekvenser. Sällanhändelser kan dessutom vara svårare att hantera, eftersom det inte är rimligt att ha en ständigt hög beredskap. Vi måste kunna skala upp och ner — det är vår stora utmaning.

I Sverige är det i regel under gräsbrandssäsongen på våren som flest byggnader förstörs i bränder. Åtgärderna för att minska risken beskriver Jenny Sander som relativt enkla. Det handlar till exempel om att göra naturvårdsbränningar i naturreservat, och att samhällsplanera på ett sätt som minimerar bränslet runt samhällena.

Mycket av ansvaret ligger dock hos enskilda fastighetsägare.

– Strategisk skötsel av den egna tomten är avgörande. Samtidigt behövs mer forskning för att vi ska kunna ge tydliga och välgrundade råd. Om vi exempelvis säger att man inte bör ha tujor nära husväggen måste vi ha på fötterna. Det blir ju ett litet intrång, och pratar man anpassade skogsskötselåtgärder kan det också ha stor ekonomisk påverkan. Men det pågår väldigt mycket bra forskning, bland annat hos Rise som tagit fram nya råd till husägare i samarbete med Myndigheten för civilt försvar. Vi måste också bli bättre på att nå ut till allmänheten med informationen.

EU-kommissionen pekar även på behovet av ökad forskning och teknikutveckling inom områden som AI och satellitövervakning, för att bättre kunna förutse och hantera bränder.

Här gäller det att se vad som kan utvecklas gemensamt inom Europa och vad som behöver utvecklas mer specifikt för nordiska förhållanden.

– Vi har många av pusselbitarna redan. Nu handlar det om att sätta ihop dem för att möta framtidens krav, säger Jenny Sander.