MSB vill ta över alarmeringstjänsten

3 september gick remisstiden ut för Marie Hafströms utredning om alarmeringstjänsten.

MSB anser i sitt svar att det är en helt nödvändig åtgärd att alarmeringstjänsten ska hanteras i myndighetsform.
– Utifrån det har vi naturligtvis vridit och vänt omsorgsfullt på frågan var alarmeringstjänsten bör hamna, vägt för- och nackdelar, säger Helena Lindberg.

Helhetsperspektiv på samhällsskydd och beredskap, bättre förutsättningar för samordning och effektivare resursutnyttjande är några av MSBs tunga argument för att inte bilda ytterligare en myndighet.

Två myndigheter skapar risk för dubbelarbete, eller att myndigheterna bygger lägesbilder utifrån olika förutsättningar med risk för motstridiga budskap.
MSB anger också att en sammanhållen myndighet bättre kan stödja blåljusmyndigheterna.

Placeras alarmeringstjänsten i MSB konstateras att myndighetens identitet får en tyngdpunktsförskjutning mot operativ verksamhet. 

Kan det påverka annan verksamhet i myndigheten negativt?

– Vår bedömning är att det inte har negativ påverkan, under förutsättning att alarmeringstjänsten inte underfinansieras. Verksamhetsmässigt ser jag bara fördelar.
MSB reser frågetecken till kostnadsberäkningarna i utredningen.

– Det är svårt att tränga igenom den ekonomiska analysen, men vår bedömning är att utredaren inte tagit tillräcklig höjd.

Marie Hafström föreslår att en ny myndighet bildas.

– En ny alarmeringsmyndighet skulle riskera att återskapa en situation där två myndigheter arbetar med delvis samma frågor till samma målgrupper. Ett av regeringens syften när MSB bildades var att undvika just detta. Att organisera alarmeringstjänsten inom MSB är att hålla fast vid grundtanken. Bildas en ny myndighet är man inte trogen reformen för bildandet av MSB, säger Helena Lindberg

I remissvaret konstateras att det för MSB skulle framstå som en återgång till den identitet Krisberedskapsmyndigheten hade och som då kritiserades för avsaknad av egentlig uppgift under en pågående kris.

Blir förslaget om en ny myndighet verklighet anser MSB att det krävs nya överväganden om vilka verksamheter som ska tillföras MSB och vilka som eventuellt ska flyttas från MSB till den nya myndigheten.  Det senare kan bland annat gälla Rakel, Wis och system för varning.
– Vi bedömer att den som ansvarar för alarmeringen också bör ansvara för tekniska stödsystem för samverkan och informationsdelning vid olyckor och kriser. Det här påverkar även lägesbild, stöd till samordning, förmodligen även frågor kring metodik.

– Det skulle fungera med två myndigheter också, men det skulle kräva en noggrann genomlysning av synergifrågor och kostnadsfrågor.

Polisen har i dag egen larmcentral. Huruvida polisen fullt ut ska ansluta sig med övriga blåljusmyndigheter i alarmeringstjänsten är inte helt tydligt i utredningen.

MSB föreslår tvingande anslutning till alarmeringstjänsten för polisen, ambulanssjukvården och kommunal räddningstjänst, samt på sikt även statlig räddningstjänst för att skapa enhetlighet och robusthet.
– Det här har lite längre tidsperspektiv. Allt behöver inte göras på en gång, men när polisen nu ser över sin organisation finns möjlighet att tackla detta, säger Helena Lindberg.

Kärnuppgiften för alarmeringstjänsten anser MSB ska vara ensamrätt på mottagning, behandling och vidareförmedling av nödsamtal. Verksamheten ska bedrivas med statliga medel och inte behöva upphandlas enligt regler om offentlig upphandling.

Om Alarmeringstjänsten blir statlig kan man räkna med att åtminstone 80 procent av SOS Alarms personal, som 2012 var 827 personer, flyttas till i statlig verksamhet.