Debatt

Nya perspektiv på utvärderingar

Är på väg från MSB:s tvådagarsseminarium om att lära av insatsutvärderingar. Det var ett gäng glada entusiaster, inbjudna för att diskutera och utbyta kunskap.

Har själv gjort ett flertal utvärderingar av större händelser, och har ett stort intresse för området.

Jag gillar när det analytiska, akademiska kan kopplas ihop med det traditionella tut-och-sprutandet på ett fint, konstruktivt sätt. Gillar dessutom att vända och vrida på saker och ting, och hitta utvecklingsmöjligheter.

Vi representerade olika verksamheter. Det fanns representanter från räddningstjänster, landsting, konsultfirmor (inte bara PwC), Polisen, Norge och MSB. Det var kul med en konferens med inte bara de ”gamla” vanliga räddningstjänstfolket. Inget ont om dem men jag tror att olikheter skapar dynamik och nya perspektiv.

Det här är precis vad räddningstjänsten behöver – lite nya impulser, andra verksamheter som inspirerar och ifrågasättande av hur man alltid har gjort.

Har inte själv varit så aktiv inom insatsutvärdering på ett tag till förmån för andra uppdrag, men arbetar nu åt en kommun som vill utvärdera sina åtgärder i samband med skogsbranden i Västmanland. Räddningstjänsten ligger i ett separat förbund. Utvärderingen gäller alltså kommunens övriga arbete inom de olika förvaltningarna, såsom IT, POSOM, kommunikation mm.

Jag ser ett ökat intresse för olycksundersökningar på andra ställen inom kommuner än räddningstjänsten, och för utvärderingar av samhällspåverkande händelser som inte tvunget har lett till räddningsinsats.

Många av oss var överens på seminariet om att man för att lyckas med lärandet måste ha ledningens och chefens uppdrag och stöd i arbetet med insatsutvärderingar.

Man måste också ha en ledning som klarar av att ta emot och hantera det som kommer ut som resultat och slutsatser i en insatsutvärdering.

Annars blir förslagen på åtgärder och hela utvärderingen uddlös och efter ett par sådana utvärderingar har man urholkat hela insatsutvärderingskonceptet.

Givetvis måste man också ha en utvecklings- och lärdomsvillig organisation i övrigt, för att nå hela vägen mot en ändamålsenlig verksamhet.

Det glädjer mig också att vi nu diskuterar hur lärandet ska ske och hur man ska sprida resultatet från insatsutvärderingarna. Det var inte så länge sedan vi pratade om att utvärderingarna överhuvudtaget skulle göras och hur man skulle starta verksamheten. Visst har olika kommuner kommit olika långt, men arbetet har kommit en bit på vägen.

Kanske kan det bli bra det här. Det finns verktyg, vilja och en bra början.