”Finns en stark vilja att ta tillbaka vår skola”
Publicerad: 17 jun 2025 klockan 12:15
Av: Maria Norell
Campus Risbergska har alltid strävat efter en öppen och inkluderande verksamhet, där vem som helst kan komma på besök.
– Jag inser att den tiden nog är förbi. Det gör lite ont, säger Åsa Björkman, rektor på SFI.
Åsa Björkman åt lunch när skolattacken inträffade den 4 februari. Tillsammans med några kollegor utrymde hon och satte sig i säkerhet på utsidan.
Efter masskjutningen har skolans utbildningar varit uppdelade på tre provisoriska platser, men vid höstterminens start ska de ordinarie lokalerna tas i bruk igen: sanerade, renoverade, nyutrustade – och med låsta dörrar.
Samtal med representanter för elever, medarbetare samt skolledningen har pågått för att skapa ett gediget underlag för beslut i säkerhetsfrågorna.
Nu är det klart att eleverna ska ta sig in med hjälp av en kod som byts ut med jämna intervaller. Det ska också finnas entrévärdar i huvudentrén.
Åsa Björkman konstaterar att öppenheten som skolan alltid har strävat efter känns en bit bort.
– Vi har pratat jättemycket i rektorsgruppen om vad vi egentligen tycker som personer och vad vi måste göra som tjänstemän och ansvariga rektorer för en sådan här stor skola. De två är i konflikt, i alla fall hos mig. Jag ser öppenheten som otroligt positiv och skulle vilja ha en inkluderande verksamhet som vem som helst kan komma och besöka, men jag inser också att den tiden kanske är förbi. Och det gör lite ont.
Något som Åsa Björkman tar med sig från MSB:s utbildning i skydd mot skolattack är att det går att göra en hel del med ganska enkla medel.
– Mycket av det som togs upp kommer vi använda i vårt säkerhetsarbete framöver – både de hårda värdena som handlar mer om lås, larm och byggnaden i stort men också det mer inre säkerhetsarbetet med rutiner för hur man tar emot gäster, anhöriga till eleverna och obehöriga på skolan. Det är mycket att tänka på men inte så svårt, är min känsla.
En av lärdomarna hon dragit är vikten av ett hej.
– Att möta alla med ögonkontakt, kanske ett leende, visa att de är sedda. Att inte bara bygga in statisk säkerhet utan faktiskt jobba med relationer, det tror jag är jätteviktigt.
Personligen tycker Åsa Björkman att det ska bli skönt att återgå till de ordinarie lokalerna, även om hon lägger till att det förstås är svårt att sia om hur det kommer kännas när det väl blir dags. Hon berättar att det finns allt från jättestort motstånd till dem som längtar.
I vissa fall kommer elever kunna ges möjlighet till undervisning på annan plats, om deras trauma är oförenligt med att vistas på Campus Risbergska.
– Överlag skulle jag nog ändå säga att de flesta till största delen är positiva. Det finns en stark vilja att ta tillbaka vår skola.