Många lärdomar efter kanotolycka

Två kanotistpar paddlade på Kolbäcksån när de hamnade i starka vattenströmmar mot kraftstationen.

Den ena kanoten lyckades hålla sig kvar vid avgränsningen mot slussarna, medan den andra välte i strömmen. En person räddades till avgränsningen, men den andre drogs vidare mot kraftstationen och omkom trots snabba räddningsinsatser och återupplivningsförsök.

De fyra kanotisterna hade hyrt kanoter för paddling längs Kolbäcksån. Personerna hade viss vana då de tidigare samma år paddlat på ån, dock på andra sträckor. När de närmade sig kraftstationen hade de informerats om att hålla sig på vänster sida i ån med anledning av vattenströmmarna mot kraftstationen.

Eftersom det var svårt att hålla vänster på grund av uthängande vegetation hamnade båda kanoterna delvis i strömmen mot kraftstationen. Vid avgränsningen och markeringen för kanoter att hålla vänster för vidare färd mot slussarna, i stället för att driva mot kraftstationen, lyckades det ena kanotparet hålla sig fast vid avgränsningen medan det andra kanotparet hamnade för långt ut i strömmen och välte.

Båda kanotisterna hamnade i vattnet och en av dem lyckades det andra kanotparet rädda in till avgränsningen, medan den andre kanotisten tillsammans med den välta kanoten flöt vidare mot kraftstationen.
Efter att det kanotpar som lyckats rädda den ena personen även fått upp denne i sin egen kanot utan att välta och därefter paddlat vidare mot slussarna för att komma i land, sprang man vidare mot kraftstationen samtidigt som räddningstjänsten larmades via 112.

När räddningstjänsten kom till platsen bedömde man vattenströmmen som så stark att inga ytlivräddare eller dykare kunde sättas i vattnet. Man såg dock den saknade personen under vattnet vid inloppet till kraftstationen och lyckades få upp denne med hjälp av en livräddningshake. Återupplivningsförsök påbörjades, men personens liv gick inte att rädda.

Hallstahammars kommun beslutade, i enlighet med 3 kap. 10 § LSO, att utreda olyckan. För detta anlitades Västerås stads olycksutredare Jonas Harkman, och Cecilia Fager från Räddningstjänsten Mälardalen medverkade som granskare.

I olycksutredningen belyses den direkta orsaken samt indirekta och bidragande orsaker till händelseförloppet och olyckan. Utredningen har genomförts genom intervjuer, platsbesök samt fotodokumentation med drönare och har därefter analyserats med hjälp av en så kallad händelseanalys enligt MTO (Människa, Teknik och Organisation).
Olyckan bedöms ha inträffat genom flera av varandra oberoende orsaker. Den mest avgörande var att kanoten hamnade för långt ut i ån och därmed i kraftigt strömmande vatten.

Det som främst bidrog till detta var den utväxta och uthängande vegetationen längs åns sidor.
Det saknades också en lämplig upptagningsplats för kanoter längre uppströms vid tillfällen då vattenströmmarna är starka.

Även avgränsningen mellan utloppet mot slussarna respektive kraftverket hade kunnat utformas på ett annat sätt för att skapa bättre möjligheter att styra mot slussarna istället för mot kraftverket. Den säkerhetslina som fanns över ån hade också kunnat utformas bättre och kompletterats med ytterligare en lina för att öka möjligheten att fånga upp kanotister som hamnar fel.