Erfarenhet

Brand på pelletsfabrik

Bränder i samband med tillverkning av träpellets är tyvärr alltför vanliga. På den här fabriken var det inte första branden.

Fabriken tillverkar träpellets för eldning i värmepannor.

Branden upptäcktes först i ett torrspånlager som ingår i en produktionslinje där sågspån torkas i två rotortorkar tills den erhållit en relativ fuktighet om 12 procent. Ursprunglig fukthalt är 55 – 58 procent.

Uppvärmningen i rotortorkarna sker med hjälp av rökgaser från en värmepanna.

Efter torkning transporteras materialet via transportband till torrspånlagret. Mekaniska skovlar på torrspånslagret fördelar därefter det torra sågspånet till två transportrör som levererar det till var sin hammarkvarn.

I dessa mals spånet till önskad partikelstorlek för att senare pressas till träpellets.

Transportörerna mellan rotortorkarna och torrspånlagret skyddas av gnistdetektorer och sprinkler. Torrspånlagret, med en yta på 11x13 meter, är en del av en större produktionsbyggnad. Väggarna är av varierande konstruktion med bland annat gipsskivor på träreglar eller cementbaserade träullsskivor.

Miljön är mycket dammig då den torkade sågspånen tillåts falla från ett entresolplan En av torrspånlagrets väggar är därför konstruerad för att vara tryckavlastande vid en eventuell dammexplosion.

Räddningstjänsten larmades av ett automatiskt brandlarm. Vid framkomsten kunde brandbefälet konstatera att såväl en värmedetektor som ett par av de befintliga sprinklerhuvudena i torrspånlagret hade utlöst.
Utrymmet var rökfyllt och det förekom glödbränder på flera ställen. Ett mycket omfattande släckningsarbete vidtog. Glödbränder som fått fäste inne i isoleringsplattor av cementbaserad träull är mycket svårsläckta.

Bränder i samband med tillverkning av träpellets är tyvärr alltför vanliga. En grundlig undersökning av hur branden uppstått inleddes genast när branden var under kontroll. Liknande bränder hade tidigare inträffat i den nu drabbade fabriken.

Inne i torrspånlagret hade det brunnit i träspånet över nästan hela ytan. Tjocka avlagringar av torkat trädamm hade isolerat ett par av sprinklerhuvudena så att de inte kunnat fullgöra sin funktion.

De kvarvarande sprinklerhuvudena hade dock varit tillräckliga för att begränsa brandspridningen.

När golvet i träspånslagret frilades upptäcktes att golvytan på flera ställen var perforerat av brand trots att det varit skyddat av ett tjockt lager av spån. Förkolningsskadorna kan eventuellt ha uppstått vid en tidigare brand i anläggningen.

De gnistdetektorer (Firefly) och självaktiverande vattensprinkler som skyddade transportbanden och transportrören till och från torrspånlagret hade uppenbarligen fungerat som de skulle och hindrat branden från att sprida sig framåt eller bakåt i produktionslinjen.
 
Vid utredningen har det inte gått att finna några tekniska brister som skulle kunna orsaka brand.

Brandbilden och tidsuppgifter från en lokal larmlogga talar emellertid för att branden startat i ett sidoutrymme i torrspånlagret där en matarskruv är belägen. Det torra och finfördelade trädammet gör att det bara krävs låg energi för att vålla en brand eller explosion.

Artikeln bygger på en rapport av Gert Lönnqvist, Räddningstjänsten Värnamo.

Erfarenheter

  • Förekomst av metall eller sten i inkommande gods innebär risk för antändning via friktion.
  • Installation av fällor för metall respektive sten bör installeras så tidigt i produktionslinjen som möjligt för att förhindra att främmande föremål följer med inkommande gods.
  • Sprinklersystemen bör regelbundet ses över så att deras funktion inte äventyras av kraftig beläggning av damm.