Reportage

Beredskap mot avsiktlig smitta höjs

Brottsbekämpning och smittbekämpning har en gemensam uppgift. Beredskapen mot avsiktlig spridning av smittoämnen ska förbättras.

– Förmågan att arbeta tillsammans måste höjas, säger Rickard Knutsson, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).

UPPSALA
Mjältbrandsbrev, fågelinfluensa, Ehec – några av de sjukdomar som finns med på biologiska högrisklistor över möjliga hot och avsiktlig spridning. Med jämna mellanrum dyker nya begrepp upp.

Därför driver EU projektet AniBioThreat som fokuserar på att öka förmågan att hantera avsiktlig spridning av smitta inom animalieproduktion. Arbetet leds av SVA med Rickard Knutsson som koordinator.

– Höjer vi samarbetet mellan myndigheter höjs också beredskapen. Det är viktigt att vi får en bättre dialog mellan smittbekämpande och brottsbekämpande myndigheter, säger Knutsson.

Polisens, SKLs och Tullverkets brottsperspektiv kopplas samman med SVAs och Jordbruksverket smittoperspektiv samt MSBs krisberedskapsperspektiv. Utbildning, övning, forskning och utveckling drivs integrerat för att perspektiven ska haka i varandra.

Det kan handla om diagnos av ett nytt smittoämne, metoder för tidig upptäckt och varning, stödsystem för beslutsfattare.

En utvecklad vana att arbeta tillsammans ska ge naturliga kontakter över myndighetsgränser när det behövs, och därmed bättre beredskap.

– Att vi jobbar över sektorer och lär av varandra är det väsentliga i projektet. Vi ska försöka ha operativ samverkan, men det är inte alltid så lätt. Att göra tekniska lösningar är enkelt, men hur de ska fungera i praktiken är en svårare fråga.

Rickard Knutsson konstaterar att hoten från smittoämnen inte heller alltid är så lätta att begripa.

– Det kan vara lite diffust. Ett sprängämne är enklare förstå, risker och möjliga konsekvenser tydligare.

Han tar som exempel rutiner för att skicka smittämnen.

– Tullverket känner till vilka biologiska risker som finns, men kunskapen hur de ska hanteras eller skickas kanske inte är lika stor. Det finns risk att smittan sprids på vägen.

Osäkerheten påverkar hela samhället. Medietrycket blir ofta stort, allmänheten kan bli orolig när risken inte är riktigt greppbar.

Ett exempel är spridningen av Ehec-smittan häromåret. Den kopplades först till gurkodlingar i Spanien.  Stora odlingar förstördes innan det kom nytt besked att smittan härstammade från odlingar i Tyskland.

– Det var också fel, det visade sig att smittan kom från importerade groddar odlade i Egypten. Här gick varningar ut innan man hade koll på läget. Det är bara att konstatera att en bättre beredskap för kriskommunikation måste integreras i beslutsfattande, annars är det risk att mediebilden styr besluten.

Smitta som sprids avsiktligt  sätter ofta igång stora resurser och medför stora kostnader. Mjältbrandsbreven i USA är ett exempel.

– Just för att det var avsiktligt hamnade det högt på prioriteringslistan. Hanteringen av hotet i USA, där fem personer dog, kostade stora summor. Naturliga sjukdomar som drabbar fler får inte alltid samma resurser. Det är viktigt att agera i de här fallen, men ibland blir det nästan panikåtgärder. Det bästa är förstås att göra åtgärder innan något händer.

Men det kanske inte är så lätt, när hotet inte finns i våra medvetanden?

– Vi måste se hot som vi inte tror på och undvika att svarta svanar blir verklighet. Attentatet i Oslo och på Utöya är väl närmast ett sånt hot som ingen trodde fanns.
– Att en kille bor ensam på en gård är inte ovanligt, inte heller att han köper stora partier konstgödsel. Men när han inte odlar något blir det ett sammanhang som någon kanske kunde ha reagerat på.

Vilka är de vanligaste hindren för en god gemensam beredskap?

– Att man missförstår varann på grund av olika terminologier. Att vi skriver så alla förstår är ännu viktigare när man jobbar tvärsektoriellt. Organisatoriska skillnader och olika tidslinjaler kan också ställa till det. På fältet kan en minut vara lång tid, för experten på kontoret är det ingenting. Det gäller att ha förståelse för varandra.

Den ökade beredskapen för att hantera avsiktlig smitta bör i sina rutiner utgå från normala sjukdomsutbrott, anser Rickard Knutsson, och kopplas på så att den fungerar från lokal till nationell nivå.

Då kommer även hantering av naturliga händelser ha nytta av höjd beredskap.

Samarbetet myndigheter emellan kommer förhoppningsvis också öka kompetensen på mer ovana områden för den enskilda myndigheten.

Myndigheter med hälsoperspektiv kan lära hur man förbättrar sin krisledningsorganisation. Säkerhetsinriktade myndigheter kan öka sin kunskap om smitta och sjukdomar.

I slutänden är det meningen att arbetet ska resultera i nya beredskapsplaner som är anpassat mot övriga myndigheter.

Sverige anses ha en relativt bra samarbetskultur mellan myndigheter, det var en anledning till att EU förlade projektledningen till Sverige med SVA som huvudansvarig myndighet.

 

MSB analyserar konsekvenser för samhällsviktig verksamhet

MSB är en av flera svenska organisationer och myndigheter som medverkar i EU-projektet AniBioThreat.

– Vi har bredare nätverk än sektorsmyndigheterna och rollen är till stor del att vara stödjande och hjälpa till att koppla samman nätverken sektorerna för att möjliggöra samverkan, säger Per-Åke Mårtensson, MSB.

Arbetet i projektet baseras på EUs strategi för CBRN-frågor (kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva material) där MSB är svensk expertmyndighet inom kemikalier.

– Vi utgår från vår koordinerande roll inom det området och försöker i projektet kvalitetssäkra och utveckla processer och arbetsmetoder för CBRNE-området som helhet.

MSB medverkar i två av projektets arbetsområden, Tidig varning och Hotbild, och arbetar där med uppgifter inom risk- och hotvärdering, kriskommunikation, övervakningssystem, samt styrsystem och vaccinberedskap.

Säkerhetsfrågorna är en vital del i helheten. Projektet är inriktat på att integrera forskning, säkerhet och trygghet.

– MSB uppdrag omfattar att analysera vad konsekvenserna vid antagonistiskt hot kan bli för samhällsviktig verksamhet och funktioner. Proaktiv samverkan är nödvändig redan i hotstadiet, innan ett hot effektueras och måste hanteras. Det betonas av våra beslutsfattare och kriskommunikatörer

MSB är också inkopplat i övningsdelen. I november genomförs en svensk scenarioövning och i april nästa år blir det en nationell övning för hela projektet innan det avslutas.
– Den kommer att hållas i Sverige och vi får anslag från MSBs krisberedskapsanslag för planering och genomförande av övningen.

Fakta/AniBio Threat

  • EU-projekt för att förbättra beredskapen mot avsiktlig smittspridning inom animalieproduktion. Arbetet är kopplat till EUs handlingsplan för farliga ämnen. Prioriterade områden är hot mot levande djur och djurfoder/föda av animaliskt ursprung.
  • Målet är att höja beredskapen genom ökad medvetenhet, större kunskap om tänkbara risker och förebyggande arbete. Centralt i arbetet är internationellt samarbete och nätverkande.
  • Projektet har 18 huvuduppgifter fördelat på tre vardera inom sex ämnesområden.
    Områdena är: Nätverk och övning, Hotbilder, Tidig varning, Nätverket för europeisk laboratorieberedskap inom AniBioThreat, Detektion och diagnos samt Kunskapsförmedling.
  • 15 myndigheter/organisationer från åtta länder deltar i projektet, sex av dem är dem är svenska: Jordbruksverket, Lunds Universitet, MSB, Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium, Statens Veterinärmedicinska anstalt och Sveriges Lantbruks-universitet.
  • Övriga deltagande länder är Danmark, Frankrike, Holland, Italien, Storbritannien, Tyskland och Ungern.
  • Projektet pågår i tre år, avslutas under 2013 och har en budget på cirka 7 miljoner euro. Totalt är 125 personer involverade i arbetet, vilket motsvarar cirka 30 heltidsanställda under tre år.