Nyhet

Skillnad i stöd efter svåra händelser

Det skiljer sig åt hur räddningstjänsterna stöttar sina medarbetare efter svåra händelser.

Myndigheten för civilt försvar har kartlagt stödet och tagit fram förslag på hur det kan förbättras.

Vid svåra olyckor som bränder, trafikolyckor och självmordsförsök är ofta personal i kommunal räddningstjänst först på plats. Att vara en av de första som bevittnar eller deltar i en potentiellt traumatiserande situation ökar bland annat risken för utveckling av posttraumatiskt stressyndrom.

Det saknas nationell statistik över hur ofta brandmän och brandbefäl hamnar i känslomässigt svåra situationer, men en studie från räddningstjänsten i Norrbotten 2018 visade att 44 av 48 anställda deltagit i räddningsinsatser de beskrev som möjligt traumatiserande. De flesta hade också upplevt flera sådana insatser.

Myndigheten för civilt försvar har kartlagt hur den kommunala räddningstjänsten skyddar personalens arbetsrelaterade psykiska hälsa före, under och efter svåra insatser.

Rapportförfattarna har intervjuat personal på ledningsnivå i 15 kommunala räddningstjänster, samlat in statistik samt tittat på lagar, riktlinjer, lokala rutiner och åtgärder.

Rapporten visar att det finns brister i räddningstjänsternas arbete:

  • Vad arbetsgivaren gör beror på lokala traditioner och engagemanget hos enskilda chefer. Det kan också vara skillnad i stöd till deltidsarbetande respektive heltidsarbetande brandmän.
  • Det saknas nationella riktlinjer för att motverka arbetsrelaterad psykisk ohälsa i den kommunala räddningstjänsten. Vilken hjälp som personalen får riskerar att bero mer på var de arbetar än vad de varit med om.
  • Åtgärderna för att skydda personalens psykiska hälsa baseras inte alltid på vetenskaplig evidens.
  • Arbetsgivaren saknar kunskap och stöd för upphandling av företagshälsovård och psykologer.

Rapporten belyser skillnader i samtalsstödet till dem som deltagit i svåra insatser. Ibland kan samtalen hållas av någon från den lokala kyrkan, en tidigare anställd eller någon i organisationen.

I vissa fall pratar man enbart om vad som hänt, i andra fall tar man även upp känslor och tankar kring insatsen.

Enligt rapportförfattarna pekar forskning på att det kan vara negativt att prata om känslomässiga reaktioner direkt efter traumatiserande upplevelser.
– Det kan störa bearbetningsprocessen och förstärka ett trauma. Psykologisk bearbetning är en organisk process som måste få ta tid, säger Gunnar Sundqvist, utredare inom arbetsmiljö på Sveriges kommuner och regioner (SKR), till den ideella föreningen Sunt arbetsliv som drivs av de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna SKR och Sobona.

Det är bättre, menar han, att enbart fokusera på vad som faktiskt har hänt.

Gunnar Sundqvist påpekar att det är viktigt att integrera arbetet mot arbetsrelaterad psykisk ohälsa i det systematiska arbetsmiljöarbetet, där man undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp arbetsmiljön.

Både Myndigheten för civilt försvar och SKR ser behov av att ta fram nationella riktlinjer för ett lika stöd för alla.

– Rapportens slutsatser är viktiga. Vi kan konstatera att räddningstjänsten vet att det är väsentligt att ta hand om sin personal vid dessa tillfällen men med denna rapport blir det tydligt att det finns ett behov av att få fram någon form av riktlinje för val av metod. Det engagemanget som vi, SKR och bland annat Sunt Arbetsliv visar i frågan är mycket uppskattat och viktigt, säger Lars Anderman, utredare på Myndigheten för civilt försvar.

Förslag på stöd

Myndighetens förslag på hur stödet kan förbättras:

  • Säkerställa rutiner som inkluderar samtliga anställningskategorier. 
  • Genom upphandling av företagshälsovård få tillgång till stödresurser och kompetens som har kunskap om räddningstjänstens särskilda behov.
  • Arbeta systematiskt med kunskap, rutiner osv såväl innan, under och efter en händelse, så att erfarenheter från de tillfällena tas tillvara.