Reportage

"Vi måste våga vara kritiska"

Vårt behov av att vara överens är för stort, tycker Linda Kazmierczak och blir skeptisk när man lutar sig för mycket mot rutiner och planer.

VÄXJÖ
När Kronoberg anställde en ny beredskapsdirektör bröt man mot konventionerna.

Linda Kazmierczak hade ingen erfarenhet från operativ krisledning på meritlistan. Däremot hade hon undervisat i psykologi och beteendevetenskap.

– Det var modigt av ledningen att anställa mig, säger Linda Kazmierczak.

Företrädaren Rolf Borggren kontaktade Linda sista ansökningsdagen och övertalade henne att söka tjänsten. Hon tvekade, men lämnade in en ansökan.

– Även om jag är intresserad av beredskapsfrågor var det inget självklart vägval för mig.

Beslutet att anställa Linda Kazmierczak våren 2008 var enhälligt från chefer och fack. Men andra ifrågasatte lämpligheten, hon kunde inte räddningstjänst.

– Mina medarbetare var nog inte nöjda, och det har jag förståelse för. Samtidigt, jag kan saker de inte kan.

Du är beteendevetaren som blivit beredskapsdirektör. Vad kan du bidra med?

– Kunskapen om hur människor fungerar har stor betydelse för krishantering. Det finns mycket kvar av gammal militär tradition och ibland blir det mycket ”peka med hela handen”-idéer om hur saker och ting ska lösas. Det är ett värdelöst sätt att lösa en uppgift på.

Hur ser du på krisledning?

– Räddningstjänst och polis har en kultur som är förhållandevis hierarkisk. Det finns skäl till det, till viss del behöver det vara så. Men i krisledning behöver vi ett annat sätt. Vi måste göra bedömningar i dialog och fatta beslut där alla haft chansen att göra sig hörda.

– Det finns också en övertro på rutiner och planer. Ju mer planerat något är, desto bättre tror man det ska fungera i krisen. Men det är inte självklart. Rutiner kan ge förrädisk trygghet. Det sker mycket i det mellanmänskliga och där har vi ofta tillkortakommanden.

– Vi har också en stark drivkraft att vara överens, det känns behagligare och vi kommer snabbare till beslut. Men jag vill sätta i system att vi ska våga vara kritiska mot våra antaganden och beslut.

Har vi blivit bättre på att hantera kriser?

– Svårt att säga. På sätt och vis tror jag verkligen det är ett aber att vi vadderar våra liv så mycket, som David Eberhard säger, att vi i själva verket blir mer och mer oförmögna att hantera de kriser vi drabbas av. Men i själva krishanteringssystemet har det nog blivit bättring sedan Tsunamin.

Vad tycker du om arbetet med vilka som skulle få virushämmande medicin (antiviraler)?

– Jag har varit kritisk till MSBs hantering. Det är bra att vi har fått förnya vår kartläggning av samhällsviktiga verksamheter, men det var ogenomtänkt att först uppmana verksamheter att lämna in uppgifter som skulle lämnas till smittskyddsläkarna, för att sen skapa en riktlinje som sa att ingen verksamhet skulle få medicin. Dessutom blev underlaget spretigt för att uppdraget var otydligt.

Hur då?

–Vissa verksamheter gjorde en ansvarsfull bedömning medan andra högg till eftersom det finns ett värde i att ha frisk personal. Kartläggningarna från länsstyrelserna identifierade 270 000 nyckelfunktioner i samhällsviktig verksamhet. Det säger sig självt att med ett begränsat beredskapslager är det underlaget inte särskilt användbart för smittskyddsläkarna.

Du har efterlyst mer samarbete med myndigheter på nationell nivå.

– Jag hade gärna sett att MSB tagit på sig en mer samordnande roll, inte minst för att inrikta arbetet med kartläggningarna. Jag väckte frågan redan i mitten av juni, men först i september hade vi första gemensamma genomgången med MSB.

– Pandemiinformationsgruppen har gjort ett bra jobb med information till allmänheten men hanteringen av pandemin handlar om så mycket mer än det.

Du har också synpunkter på att man lagt sig i ert jobb?

– Nej, det har jag verkligen inte. Jag anser att ett nära utbyte mellan MSB och länsstyrelserna är oerhört viktigt. Men det geografiska områdesansvaret är också en viktig princip, och det tycker jag kanske att MSB förbisett lite i samband med pandemin. Länsstyrelserna är inte bara till för att leverera underlag till MSB, utan har faktiskt ett ansvar för  hanteringen av en händelse i sitt län. Där ska MSB stötta och samordna länen.

Varför är det geografiska områdesansvaret viktigt?

– Jag tror inte på effektivitet med en centraliserad krisledning. Närhet är viktigt för att klara en kris.

Vad vill du se mer av från MSB?

– Jag tycker att MSB har en viktigt roll i att kommunicera den senaste forskningen. Sen tycker jag det vore bra om de tog ett nationellt grepp om samverkansledning. Krishanteringssystemet i Sverige bygger på att olika aktörer har olika roller och att ingen enskild aktör kan ta över. Hur leder man en händelse där alla har sina bitar? Hur får man ihop det till ett fungerande pussel?

I utredningen av lagen om skydd mot olyckor sägs att länsstyrelsernas tillsyn av räddningstjänsten är för svag. Håller du med?

– Vi kan säga att den har varit, och det finns skäl till det. Handlingsprogrammen är bristfälliga med målformuleringar som är svåra att följa upp. Därför har vi ägnat oss mer åt stöd än åt tillsyn.

– Men visst finns det saker vi kan förbättra. Till exempel är kommunernas information till allmänheten viktig: har alla medborgare chans att få information på lika villkor?

Du pratar gärna samverkan och samordning. Vad betyder det för dig?

– Att uppnå synergieffekter. Man ska inte samverka för samverkans skull. Men det är viktigt att vi kan se att det ibland är i mellanrummet, mellan två organisationer, som saker sker. Det är också viktigt att olika kompetenser möts, och då pratar jag inte om att fika tillsammans.

Linda Kazmierczak

Ålder: 36
Familj: en dotter
Bor: Växjö
Yrke: beredskapsdirektör, länsstyrelsen Kronoberg
Bakgrund: bland annat undervisat i psykologi vid Växjö universitet och i beteendevetenskap vid Polishögskolan,Växjö
Fritidsintressen: läser och skriver mycket, besöker ofta Edinburgh (min egen oas")