Reportage

Räddade liv som aldrig förr

  Sjuksköterskan Karin Hugelius är van akuta insatser. Men i Haiti räddades liv i en omfattning hon aldrig varit med om tidigare.

KARLSKOGA
Ett dygn på ambulansen i Karlskoga, där Karin jobbar till vardags, är förvisso aldrig förutsägbart. Men de livräddande insatserna är trots allt inte dagligen återkommande.

I Haiti var hon med om att köra 120 patienter under 45 dagar. 15 av utryckningarna bedömdes som direkt livsavgörande. Lika många i förlängningen livsavgörande, genom den vård som sattes in på sjukhus.

– Här hemma söker man vård när man är sjuk, i Haiti när man håller på att dö. Det är skillnaden.

Hur ofta räddar ni liv i Karlskoga?

– Det händer sällan. Här är jobbet enklare, här finns resurser och vi möter inte folk med en pistol i byxlinningen.

Karin hörde till den sjukvårdsstyrka som var en resurs för FN-personal i det läger som byggts upp i utkanten av Port-au-Prince. Men eftersom FN-folket sällan behövde vård stod läkaren, sjuksköterskan och ambulansen ofta sysslolös. Leif Isaksson och Olle Karlsson, som var första sjukvårdsstyrkan, föreslog därför att man skulle hjälpa den lokala sjukvården.

Efter godkännande från Haitis hälsoministerie och FN fick man bedriva sjukvård i landet och blev en nyckelfunktion.

Karin Hugelius avlöste Leif Isaksson och jobbade under sin period på Haiti med läkarna Martin Wahl och Per Örtenwall.

Den svenska ambulansen visade sig vara den enda ambulansen värd namnet i huvudstaden.

– De lokala fordon det stod ambulans på var begravningsbilar eller sjukhusets vaktmästeribil fullastad med bråte.

Av FNs ambulansmärkta fordon var det bara den svenska som var utrustad för akutsjukvård, den enda som kunde flytta patienter med respirator.

– Vi flyttade de som annars inte skulle överleva till ett ställe där de i alla fall fick en chans. I många fall överlevde de, i andra inte.

I det kaos som Haiti befann sig, hur var arbetssituationen?

– Det var bara en massa omöjliga saker som måste bli möjliga. Alla ljud och människor alldeles inpå var man inte van, inte heller att det var varmt som attan. Normalt sett går man inte in i bastun när man jobbar, men det gjorde vi varje dag i Haiti.

–På ett annat sätt var det enkelt. Man hade sin väska, sin säng och sitt arbete. Det fanns inte så mycket annat att göra. Och det var nog tur, för arbetet krävde energi.

Karin Hugelius bloggade på Tjugofyra7.se. Hennes berättelser från vardagen i Haiti förmedlade känslor och en närvaro som uppskattades.

Ambulansinsatsen i Haiti är nu avslutad. Kontraktet med FN om sjukvårdsstyrka var på tre månader. Eftersom FN inte behöver resursen för egen personal har kontraktet inte förlängts, ambulansen skickas tillbaka till Sverige. Haitierna lär dock fortfarande behöva vård.