Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

”Stolt att min bakgrund ses som en styrka”

Först ville han vara som alla andra. 
Numera ser brandmannen Jad Hajj sin libanesiska bakgrund som en styrka.
– I många områden i Malmö finns starka subkulturer som är svåra att tränga igenom. Jag kan vara en kommunikationskanal mellan dem och räddningstjänsten.

Publicerad: 2022-03-21
I dag ser brandmannen Jad Hajj det som en styrka att känna sig hemma i flera kulturer. Foto: Elin Jigenheim, Räddningstjänsten Väst

En kastrull med olja har börjat brinna hos en syrisk familj i Malmö. Mannen i hushållet försöker släcka oljan med vatten. Efter att räddningstjänsten fått kontroll över situationen tar rökdykarledaren Jad Hajj av sig masken för att prata med den uppenbart stressade mannen, som dessutom visar genom kroppsspråket att han känner sig hierarkiskt underlägsen brandmännen.

När responsen uteblir växlar Jad från svenska till arabiska och ser hur lägenhetsinnehavarens oro byts ut mot lättnad. Efter att mannen återberättat hela händelseförloppet ställer han en massa frågor till Jad: vad kommer hända nu, hur mycket kostar räddningsinsatsen, måste polisen komma?

– Jag vill gärna tro att den här syriska familjen numera förstår att man absolut inte släcker olja med vatten och att brandmän är rätt sköna människor. Sådana saker sprider sig som en löpeld och kommer så småningom underlätta vårt arbete, menar Jad Hajj.

En del av människorna han möter från socialt utsatta områden i Malmö vet inte vad en myndighet är för någonting, och ännu mindre vad en rekommendation från räddningstjänsten är.

Fenomenet är något Jad känner igen från uppväxten i Falkenberg. Föräldrarna var flyktingar från Libanon och i hemmet fanns varken brandvarnare, brandfilt eller pulversläckare. Vännerna hade uteslutande invandrarbakgrund.

– Beröringen med det offentliga är väldigt liten och då är det förtroliga mötet särskilt viktigt. I många områden finns starka subkulturer som är svåra att tränga igenom. Jag och mina kollegor med invandrarbakgrund släpps in i de här miljöerna på ett annat sätt än våra svenska kollegor gör, och kan då skapa tillit och förtroende.

Så vad var det som gjorde att Jad, 19 år gammal, började på räddningsskolan i Skövde och därefter SMO-utbildningen i Revinge? Räddningstjänsten fanns inte på kartan för de andra ungdomarna i området. De med bra betyg satsade istället på att bli exempelvis ingenjörer.

– Jag spelade fotboll med en brandman från Falkenberg, han var tjugo år äldre än mig och tillsammans utgjorde vi mittbacksparet. Jag såg väldigt mycket upp till honom och hans beskrivning av yrket tilltalade mig, berättar Jad.

Lagkamraten var den som klargjorde vad SMO var för något, han hjälpte till att fixa ett rullbandstest inför Jads ansökan och svarade på alla funderingar som uppstod.

– I dag är jag otroligt tacksam över att han tog mig under sina vingar. Jag tror inte att jag hade blivit brandman om det inte varit för honom.

Under åren i Skövde och Revinge var Jad Hajj den enda eleven med invandrarbakgrund.

När han 21 år ung började som brandman hemma i Falkenberg poängterade räddningschefen att Jad inte var stöpt i samma form som arbetskamraterna, och tillsammans med en kvinnlig kollega beskrevs han i lokalmedia som en pionjär inom räddningstjänsten.

– Om någon frågat då om jag såg det som en styrka, hade jag nog sagt nej. Jag tycker det är viktigt att lyfta att det inte är jätteenkelt för en nyanställd att aspirera på att vara annorlunda på en arbetsplats där saker och ting sitter i väggarna.

Nu har Jad Hajj jobbat inom den kommunala räddningstjänsten i tolv år och sett hur den gått till att inkludera allt fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Hans arbetslag består av nio brandmän, varav fyra har utomnordisk bakgrund. Förutom svenska behärskar de tillsammans engelska, arabiska, spanska och rumänska.

På helgerna lagar kollegorna mat ihop på stationen och Jad beskriver att en särskild gruppdynamik frodas runt matbordet, där deras spretiga bakgrunder reflekteras. Jad har exempelvis lagat sin beskärda del av tabbouleh (persiljesallad), kollegan från Chile bjuder ofta på empanadas (piroger) och i julas dukade en svensk kollega fram hummus (kikärtsröra) bredvid julskinkan. ”Fössta tossdan i mass” brukar firas med ”massipantåta” för att hedra de två smålänningarna i arbetslaget.

2019 följde flera av kollegorna med Jad på en resa till Libanon för att få nytt perspektiv och en inblick i hur civilsamhället fungerar där – och i en del områden i Malmö. Jad menar att ett förändrat samhällsklimat ställer nya krav på att räddningstjänsten förstår kulturella och sociala sammanhang.

– Lösningarna är inte alltid tekniska utan i vissa fall sociala. Och här behöver vi lära oss mycket. I mitt arbetslag finns en väldigt stark interkulturell och kommunikativ kompetens som ger en synergieffekt. Vi stärker tilliten och förtroendet, producerar och skapar mervärde samt överbrygger kulturella olikheter och barriärer.

2019 följde flera kollegor från Malmö med Jad Hajj till Libanon för att få nytt perspektiv. Foto: Robert Vysehrad

Han lyfter fram ytterligare en anekdot, den här gången en trafikolycka mitt på Öresundsbron. Höga hastigheter, en kraftig smäll och snöstorm. En kvinna var fastklämd men vaken och talbar.

– De tekniska dimensionerna löser vi alltid. Det som gjorde den här situationen särskilt svår var att kvinnan inte pratade svenska och bar slöja. Här måste vi vara kultursensitiva. Det är ingenting man övar på när man övar trafikolyckor.

Kvinnans nacke behövde stabiliseras. På arabiska berättade Jad att han var tvungen att vidröra hennes slöja. Hon var orolig men lät honom göra det.

Jad säger att han ser en förändring i inställning och attityd hos de drabbade människorna – oavsett om det handlar om flyktingfamiljer, stökiga ungdomar eller oroliga föräldrar – när de märker att det finns beröringspunkter med det offentliga.

För honom är räddningstjänsten inte enbart en fysisk samhällsaktör med uppgift att släcka bränder, utan även en väldigt stark symbol.

– Vad vill vi att den här symbolen ska representera? Är det viktigt att vi är en spegling av samhället? Jag tror det finns ett väldigt stort värde i det. Det symboliserar också att vi är en stark men progressiv kraft och att vi utvecklas i takt med samhället.

För en effektivare räddningstjänst efterlyser Jad Hajj ett mer holistiskt tänk, där hög teknisk kompetens och mjuka faktorer verkar med varandra, inte mot varandra.

– Nu beskrivs dessa ofta som två ytterligheter. För mig är det en felaktig föreställning. Som min distriktschef Attila Jensen sa till mig, att om inte räddningstjänsten anpassar sig till samhället, så är det helt plötsligt räddningstjänsten som befinner sig i ett utanförskap. Jag är väldigt stolt över att min interkulturella kompetens och bakgrund ses som en styrka och att kollegorna väljer att ta del av den. Det ser jag som framtidens räddningstjänst.

Maria Hansen

Profil

  • Namn: Jad Hajj
  • Ålder: 33 år.
  • Bor: Malmö.
  • Gör: Brandman på Hyllie brandstation i Malmö. Utbildad statsvetare.
  • Familj: Mamma, pappa och tre syskon.
  • Intressen: Träning, utlandsvistelser, mat och böcker.
  • Äter helst: Växtbaserad mat.
  • Favoritböcker: Bl a ”Sapiens: en kort historik över mänskligheten”, ”Bleka blå pricken”, ”Shantaram”.
  • Tittar på: Dokumentärer. ”Carl Sagans ’Cosmos’ funkar alltid”.
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Tillgänglighetsredogörelse

Kontakt
Redaktionen