Insändare

När trygghetssystemet försvagar krisberedskapen

Sverige står inför ökade krav på beredskap, robusthet och lokal räddningsförmåga.

Myndigheten för civilt försvar och regeringen talar om vikten av ett starkt civilt försvar.

Samtidigt finns ett systemfel mitt i välfärdsstaten som underminerar denna ambition: arbetslöshetsförsäkringen.

Deltidsbrandmän är avgörande i majoriteten av landets kommuner. De är ofta de första – och ibland enda – som kan nå fram vid bränder, trafikolyckor, drunkningstillbud och hjärtstopp. Trots detta behandlas deras uppdrag i a-kassan som ett vanligt deltidsjobb.

Det innebär att varje larmersättning räknas som deltidsarbete och förbrukar en av de tillåtna månaderna med ersättning. Efter 14 månader upphör rätten till arbetslöshetsersättning i de månader då brandmannen deltar i räddningsinsatser.

I praktiken tvingas arbetslösa deltidsbrandmän välja mellan att:

  • stå kvar i räddningstjänst

eller

  • behålla sin ekonomiska trygghet.

Detta sker trots att uppdraget:

  • är samhällskritiskt
  • inte ger försörjningsbar inkomst
  • kan avslutas omedelbart om heltidsarbete erbjuds
    inte hindrar tillgänglighet på arbetsmarknaden.

Riksdagen insåg problemet redan 2021 och införde undantag för beredskap och övning i arbetslöshetsförsäkringen. Men eftersom larm – själva kärnan i uppdraget – fortfarande räknas som deltidsarbete, uppnås inte skyddet i praktiken.

Konsekvensen är att Sveriges lokala räddningsförmåga urholkas. Brandmän lämnar uppdraget. Insatstider förlängs. Små kommuner drabbas hårdast. Det är en risk inte bara för individers trygghet utan för hela den civila beredskapen.

Ett land som förbereder sig för kriser, extremväder och säkerhetshot kan inte ha ett trygghetssystem som aktivt pressar bort dem som rycker ut när det händer.

Regeringen måste nu rätta till detta systemfel. Larmersättning för deltidsbrandmän måste behandlas på samma sätt som beredskap och övning i arbetslöshetsförsäkringen. Annars säger vi i praktiken: samhällsbärande uppdrag är något du får ägna dig åt – men bara om du har råd att förlora din trygghet.