Isfacklor hör inte hemma på nattklubbar

Det är 28 år sedan den tragiska branden vid Backaplan i Göteborg tog 63 ungdomars liv. Branden på baren Le Constellation i Crans-Montana – med hittills 40 dödsoffer och ett drygt hundratal skadade – sätter ånyo brandsäkerheten på dansställen i fokus. För att förhindra att något liknande händer bör brandsäkerheten förtydligas.

I Sverige har vi redan i dag ett väl utvecklat regelverk för det byggnadstekniska brandskyddet, men förutsättningar förändras över tid. Lokaler byggs om och verksamheter utvecklas och nya risker tillkommer, vilket kan göra att ett tidigare tillräckligt brandskydd plötsligt har omintetgjorts.

Efter branden i hotell Borgholm 2004 fick Räddningsverket (numera Myndigheten för civilt försvar) i uppdrag att ta fram ett allmänt råd om brandskydd för hotell och pensionat (SRVFS 2008:3). Det allmänna rådet utgör ett förtydligande av hur lagkraven för den specifika verksamheten ska tolkas.

Brandskyddsföreningen vill se ett liknande förtydligande av brandsäkerheten för nattklubbar och liknande verksamhet. På så sätt blir det konkret för ägare, verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheten vilka krav som gäller avseende brandsäkerheten.

Av det dryga tjugotalet allvarliga dödsbränder på nattklubbar i världen de senaste 15 åren har ca 40 procent orsakats av isfacklor eller annan pyroteknik.

Isfacklor är pyroteknik med mycket hög värme, runt 2 000°C, som sprutar gnistor uppåt, vilket gör att de lätt når taknära material som ljudabsorbenter och dekorationer. Om en brand startar i taket kan den sprida sig mycket snabbt och ge kraftig rökutveckling – ett mönster som återkommer i flera allvarliga nattklubbsbränder med pyroteknik. Konsekvenserna blir dessutom mer omfattande då många människor försöker utrymma samtidigt och massiv rök försämrar sikt och orientering.

Alla som driver en verksamhet har ett ansvar för att hantera de brandrisker som förekommer. Att använda isfacklor eller annan pyroteknik inomhus i publika lokaler bör inte vara tillåtet med undantag från situationer där en professionell riskanalys visar att det sker på ett säkert sätt.

I Sverige finns lagkrav på att alla ska jobba systematiskt med brandskyddet. Här ingår bland annat riskbedömning, uppföljning och underhåll av byggnadens brandskydd samt utbildning av personal.

Erfarenheter från större bränder på nattklubbar visar att miljön kan bli livsfarlig på mycket kort tid när branden eskalerar. Många av dessa bränders snabba brandförlopp har berott på att det funnits lättantändligt ljudisolerande plast- eller skummaterial i taket – något som visserligen är förbjudet i Sverige, men som ändå kan förekomma på grund av okunskap.

Gemensamt för många nattklubbsbränder med dödlig utgång är att personalen saknat kunskap om hur de ska bete sig när en brand uppstår.
Det finns starka vetenskapliga belägg, både från studier och olycksutredningar, som visar att personalens agerande kan vara helt avgörande för om alla gäster klarar sig eller inte.

Trots det är det få nattklubbar eller barer som jobbar med den här frågan och det är inte alltid alla medarbetare får öva utrymning. Många verksamheter har dessutom säsongspersonal vilket gör regelbunden utbildning av personalen ännu viktigare.

Föreskrifter från Myndigheten för civilt försvar skulle ge en tydlighet i vad som bör ingå i brandskyddsarbetet för den aktuella verksamheten samt ge verksamhetsägaren starkare incitament att utbilda personalen om riskbedömningar, utrymningsövningar och hur de ska agera vid brand.

För att skapa högre brandsäkerhet på nattklubbar och liknande riskfyllda verksamheter anser Brandskyddsföreningen att regeringen bör ge Myndigheten för civilt försvar i uppdrag att ta fram allmänna råd där brandskyddet enligt lagen om skydd mot olyckor förtydligas för denna typ av verksamheter.

Här skulle det bland annat kunna fastställas att isfacklor, pyroteknik och liknande riskkällor inte ska få användas utan särskilda säkerhetsåtgärder. Krav på ytskikt i tak för befintliga lokaler skulle också behöva förtydligas, liksom krav på lös inredning, rutiner för utrymning, utbildning av personal och kontroll av utrymningsvägar.

När det så kallade danstillståndet nyligen slopades och ersattes av en anmälan, försvann en säkerhetskontroll från samhällets sida för de lokaler där det kan bli som allra trängst.

Genom ett förtydligande blir det lättare för både verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet att veta vilka krav som gäller avseende brandsäkerheten i denna typ av publika miljöer och vad som är ett skäligt brandskydd i den befintliga verksamheten.

Svar direkt: Såväl byggnadstekniskt som organisatoriskt brandskydd behövs

Att tragedin i Schweiz inte får återupprepas är vi helt eniga om, och för att nattklubbsbesökare inte ska skadas eller i värsta fall dö menar Myndigheten för civilt försvar att det behövs såväl byggnadstekniskt som organisatoriskt brandskydd.

I första hand är detta ett ansvar för den som äger eller innehar en nattklubb. Denne måste se till att byggnadens utformning motsvarar kraven, men också att det finns en organisation som både säkerställer att brandskyddet fortlöpande kontrolleras och utvecklas.

Om en brand uppstår måste personalen kunna agera för att minska konsekvenserna av brand. På så sätt kan människors liv, hälsa, egendom och miljö räddas.

I andra hand är detta ett kontrollansvar för kommunerna genom tillsyn enligt Lagen om skydd mot olyckor (LSO), där återkommande kontroller av brandskyddet syftar till att minska risken för allvarliga konsekvenser vid brand.

De objekt som omfattas av bilagan till föreskriften MSBFS 2021:8 om kommunal tillsyn är sådana där man på nationell nivå kan se en risk för allvarliga konsekvenser i händelse av brand och där Myndigheten för civilt försvar anser att tillsyn är särskilt viktigt.
Där ingår både byggnad med publik samlingslokal samt verksamhet med stadigvarande serveringstillstånd efter klockan 23 för fler än 50 personer, som objekt som kommunen ska ha en tillsynsplanering för.

Vid tillsynen är det viktigt att tillsynsmyndigheten kontrollerar relevanta delar av brandskyddet, för att tillsynen ska bidra till att förhindra allvarliga konsekvenser.

Erfarenheterna från händelser som Brandskyddsföreningen nämner i sin artikel kan ge inriktning om vad som är relevant att kontrollera, så som tillgång till utrymningsvägar, ytskikt, rutiner i händelse av brand, skydd mot brandspridning med mera.

Efter den tragiska händelsen i Schweiz är det lätt att lägga fokus på användandet av pyroteknisk utrustning, och vilja strama åt regelverket kring dessa. Myndigheten för civilt försvar ser dock en fördel med att lyfta blicken från den enskilda antändningskällan, och i stället fokusera på helheten – exempelvis möjligheten till utrymning och skydd mot brandspridning som kan vara avgörande för utgången av en brand. Om det finns ett brandskydd i skälig omfattning kan konsekvensen av en brand minimeras oavsett orsak till brandens uppkomst.

Regelverket kring samlingslokaler är enligt oss relativt tydligt, men tyvärr förekommer det att lokaler används till sådant de inte är ämnade för. Tillgång till relevant information är viktig, men frågan är om ett allmänt råd löser problemet?

Tillsammans har den som bedriver en nattklubb, kommunen som tillsynsmyndighet och Myndigheten för civilt försvar ett viktigt ansvar för att så långt det går förhindra att liknande katastrofer händer igen, genom att alla parter tar ansvar inom sitt område.

Myndigheten för civilt försvar välkomnar dialogen om hur vi tillsammans kan stärka den enskilde så att denne kan ta sitt ansvar att ha ett brandskydd i skälig omfattning.

Anders Edstam
enhetschef,
Enhetsledning räddningstjänst
och farliga ämnen