Han forskar för ett mer rättvist skydd

Klimatförändringar, ökade samhällsklyftor och växande krav på resiliens gör att räddningstjänsten ställs inför svåra frågor – inte bara om teknik och resurser, utan också om rättvisa, ansvar och värdegrund.

Mateusz Sosnowski, brand- och riskhanteringsingenjör på Södertörns brandförsvar, har ägnat de senaste tre åren åt att forska på halvtid vid Kungliga tekniska högskolans filosofiska avdelning. I forskningen fokuserar han på moraliska och etiska aspekter i räddningstjänstsystemet.
– Jag vill försöka förklara hur man ska tänka för att det ska vara etiskt och rättvist, och vilka värderingar som ligger till grund för olika ställningstaganden, berättar han.

Som brandingenjör har han länge jobbat med att räkna tekniskt på olycksrisker och dra upp riktlinjer.
Han påpekar att utformningen av skydd mot olyckor är mycket djupare än att bara dyka upp med brandbilen. Det handlar om hur lagstiftningen är utformad, hur finansieringen ser ut och på vilka grunder, hur uppföljning ser ut och vems perspektiv man ska sätta i centrum.

– Till slut insåg jag att det inte går att lösa de här frågorna med en enda verktygslåda. Det är så många komplexa aspekter som behöver vägas samman. Filosofisk forskning behandlar grundläggande, ofta abstrakta frågor, som kan vara omöjliga att testa sig fram till på traditionellt vis. Framstegen ligger i att formulera och kritiskt pröva argument.

Lagen om skydd mot olyckor (LSO) slår fast att alla, oavsett var de bor, har rätt till ett tillfredsställande och likvärdigt skydd för liv, egendom och miljö.
I sin forskning placerar Mateusz Sosnowski LSO i ett större sammanhang genom att undersöka hur begreppen ”tillfredsställande” och ”likvärdigt” förstås, tolkas och tillämpas.

Han menar att målstyrningen – som ger frihet att utforma det egna arbetet – kan skapa problem, särskilt ur ett kommunalt perspektiv där lokala förutsättningar, politiska prioriteringar och invånarnas behov varierar kraftigt.
– Vi ska förhålla oss till LSO samtidigt som värderingar och annan lagstiftning styr vårt arbete. I och med att vi har 290 kommuner i Sverige och nästan lika många räddningstjänster, blir det upp till respektive kommun och aktör att själv bedöma hur man tolkar begreppen och utformat skyddet, vilket blir väldigt spretigt.

Den egna arbetsplatsen får statuera exempel.
– På Södertörns brandförsvar har vi likadan riskbild med storstadsbebyggelse som våra grannar i Storstockholms brandförsvar. Vi bedömer att minimistyrkan ska vara 1+5 (ett befäl och fem brandmän), medan våra grannar har 1+6. Man kan argumentera för att det blir olika förmåga när vi kommer med en person mindre.

Ännu större blir skillnaden om man jämför med landsbygden, även inom samma räddningsregion.
– Mindre räddningstjänster tvingas sätta tillfredsställandenivån utifrån vad de har råd med. Vissa räddningstjänster överväger till och med att välja bort förmågan att rökdyka.

Han föreslår att man leker med tanken att alla räddningstjänster sänker sig till samma nivå genom att ta bort rökdykarförmågan.
– Det blir likvärdigt men blir det tillfredsställande?

Mateusz Sosnowski nämner att otaliga rapporter visar att det finns en systematiskt högre risk för bränder i socioekonomiskt utsatta områden. Han säger att branden i Grenfell Tower i London 2017, där 72 personer omkom, är ett tydligt exempel på hur systemet är oetiskt och problematiskt i många lager, vilket ledde till att katastrofen inte förhindrades.

– I grund och botten handlar det om att tillverkaren av fasaden fuskade sig till en brandklassning. Det handlar också om socioekonomiskt utsatta personer som länge klagat på att brandskyddet var dåligt i byggnaden. Trots att det inträffade i England finns många likheter med det svenska brandskyddssystemet som helhet.

Att titta på antalet tillsyner eller händelser per capita som jämförelse mellan kommuner, menar han gör att man riskerar att missa poängen.
– Om vi har identifierat stora brister någonstans där folk är utsatta, är det bättre att vi gör 500 tillsyner som får ta längre tid på de byggnaderna, än att vi gör 1000 tillsyner på ställen som redan har ett bra skydd för att marginellt förbättra det skyddet.

– Hur lång tid det tar att komma fram är också ganska irrelevant. På pappret kanske vi är framme på fem minuter, men om det är med en person som saknar förmåga, ja då hade vi kanske tjänat på att komma två minuter senare med bättre förmåga för att vi tagit med rätt saker.

Hans önskan är att förändra räddningstjänstens utvärderingssätt och på sikt även LSO. I den bästa av världar skulle han vilja se en säkerhetsbalk där både politiker, myndigheter och konsulter har ett ansvar, så det inte ligger på kommunens räddningstjänst att ansvara för att det är likvärdigt.
– Om det dessutom systematiskt är så att byggreglerna är ojämna eller orättvisa, är ju inte det något som räddningstjänsten kan stå för. Det behövs ett helhetsgrepp.

Här anser han att filosofin har mycket att bidra med.
– Filosofisk begreppsanalys och kritisk granskning hjälper organisationer att utforma policys och handlingsplaner som inte bara strävar efter en teknisk perfektion, utan även tar hänsyn till mänskliga och etiska dimensioner. Det leder till ett mer robust skyddssystem, som på riktigt har förutsättningar att bli likvärdigt och tillfredsställande.