Ukraina-ambassadören: ”Vi ger aldrig upp kampen”

Ukraina och landets kamp för självständighet personifieras i Sverige av ambassadören Svitlana Zalishchuk, med bakgrund som journalist, människorätts- och demokratikämpe, parlamentsledamot och säkerhetspolitisk rådgivare i regeringen. Hon tar emot Tjugofyra7 en kall februaridag på den ukrainska ambassaden i Stockholm.

Efter fyra år av krig och terror – vilka är de främsta anledningarna till att Ukraina fortfarande är ett fritt land?
– Jag vill svara med fyra ord: people, purpose, performance och partnership. Låt mig förklara: först people, folket. Ryssland invaderade staten Ukraina, men de mötte nationen, folket. Ryssland kom för att beslagta territoriet, men vårt folk bestämde sig för att inte bli förtryckta. Presidenten uttryckte det väldigt klart i inledningen av kriget, i det kända citatet: ”I don’t need a ride, I need ammo”. (Jag behöver inte skjuts, jag behöver ammunition). Han stannade, regeringen stannade, parlamentet stannade och folket stannade för att försvara sitt land. Det är vårt land, det är vårt hem, vi lämnar inte.

– Sedan purpose, syfte. Varför gör vi det? Vi människor är inte bara biologiska varelser, vi är språket vi talar, vi är minnet av våra förfäder, vi är bärare av tidigare generationers värderingar, vi är läsare av våra poeter och författare. Det är syftet, anledningen, till att vi försvarar landet.
– Ryssland hävdar att Ukraina inte existerar. Propagandan har nått varje medlem av det ryska samhället. Men vi är en stat. Och den här kampen, den här existentiella kampen, bevisar det ännu en gång. Vi har något som är värt att försvara och vi kommer att försvara det.

– Det tredje är performance, prestation. I början av den fullskaliga invasionen hade vi inte alla nödvändiga medel att föra kriget, av naturliga skäl, då Ryssland satsade alla sina militära resurser och mobiliserade hundratusentals soldater för att invadera Ukraina. Men vi anpassade oss snabbt efter invasionen. Vi var innovativa och det är det som gör att vi lever i dag.
– Och slutligen: partnership, partnerskap. Utan våra vänner hade vi inte kunnat fortsätta det här kriget så länge som vi gjort. Sverige visade ett otroligt ledarskap. Sverige är en äkta vän, som hjälper med vapen, sanktioner, pengar och stöd till det civila försvaret. Det var och är ett strategiskt stöd som bidrar till att vi fortfarande står upp.

Svitlana Zalishchuk säger att Ukraina är oändligt tacksamma för stödet från väst, men att det finns mer att göra.  Foto: Jonas Klint

Hur berett var Ukraina på kriget?
– Svaret har två delar. För det första startade inte kriget 2022. Det var då den fullskaliga invasionen skedde men kriget startade 2014 i och med den ryska annekteringen av Krim och ockupationen av Donbass. Men invasionen blev en chock för systemet och under krigets första år klarade inte staten av att fullgöra sina plikter gentemot sina invånare och regioner. Det som hände då var att civilsamhället började mobilisera sig självt. Små frivilligorganisationer började utföra uppgifter som normalt låg på staten, vilket bidrog till vår förmåga att försvara oss.

Vilka är de viktigaste lärdomarna väst kan dra av hur Ukraina har utkämpat kriget?
– Tre saker. För det första: avskräckning handlar inte om ord, det handlar om förmåga. Jag kom tillbaka från den säkerhetspolitiska konferensen i München i går. Alla ord som uttalades från scenen var riktiga. Problemet är att det var samma ord som jag har hört det senaste året. Så ord måste backas upp av handling. Av produktion. Av materielanskaffning. Av innovation. Det är något av det viktigaste.

– För det andra: Det moderna kriget är en industriell och teknologisk kamp. Sverige har en mycket stark industriell bas. Ni har stridsflygplan, ni har ubåtar, artilleri, drönare, radarteknik och alla sorters vapen. Men samtidigt – vad vi har lärt oss vid fonten är att det konventionella krigets dagar är över. Det moderna kriget är helt annorlunda. Konventionella förmågor måste förnyas, innoveras.

– Innan jag startade mitt uppdrag som ambassadör reste jag till fronten. Jag ville se hur kriget fungerar på nära håll. Vad jag såg var att drönare, det dominerande vapenslaget i dag, har en innovationscykel i produktionen på ungefär en månad. På en månad är det ett helt annorlunda vapen. Varför? Jo det är inte bara vi som är innovativa, Ryssland anpassar också sin krigföring. Ni har den här starka basen av vapenindustri men ni måste vara redo att möta utmaningen att angriparen också är innovativ.

– Den sista poängen är att civilbefolkningens beredskap också är en militär förmåga. Ett krig är inte bara en uppgift för landets armé. Det är hela samhällets uppgift. Och varje medborgare behöver vara beredd. Först av allt med en förståelse för att det här kan hända. Är jag förberedd? Hur försvarar jag min egen familj och mitt eget hem? Kommer jag att ha belysning, el, värme, resurser? Men också, på lokalsamhällesnivå, hur försvarar vi vår lilla stad, vår by? Hur försvarar vi vår kraftstation, våra mobilmaster så att vi kan kommunicera under den höjda beredskapen? Hur får jag information? Har jag en sladdlös radio, och så vidare.

Svitlana Zalishchuk säger att Sverige ligger långt framme på det här området med Myndigheten för civilt försvar, med totalförsvarskonceptet och med broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”.

– Broschyren skrämde en del partners i andra länder; ”Ni skrämmer upp era egna invånare!”. Men det bevisade att ni är ärliga. Som er statsminister sa på förra Folk- och försvarskonferensen i Sälen: ”Vi lever inte i fred. Det är inte krig, men det är heller inte fred.” Det är ett väldigt bra sätt att uttrycka det, att förklara vad som händer just nu.

Vilka är de viktigaste lärdomarna Sverige kan dra av kriget hittills, när det gäller det civila försvaret?
– I början av kriget i Ukraina fokuserade vi på vår förmåga att försvara oss vid fronten. Men i dag, fyra år senare, när ryssarna har förstått att de inte kan avancera särskilt mycket vid fronten, har de insett att samhällets svaga punkt är vanliga, fredliga invånare. Därför startade de strategisk bombning av våra kraftstationer. Vi är ett stort land, vi har inte tillräckligt med luftförsvar för att skydda alla våra kraftstationer. Genom att skapa humanitära katastrofer och tvinga befolkningen att leva i mörker och kyla under en kall vinter försökte de påverka krigets utgång och tvinga oss in i ett hörn vid förhandlingsbordet.

Att skydda den civila infrastrukturen är därför avgörande, säger hon. Skyddet i det här sammanhanget är luftvärn, men också fysiskt skydd runt kritisk infrastruktur som kraftstationer.
– Vi byggde betongkonstruktioner som skydd mot missiler. Det kanske inte är något Sverige behöver bygga här och nu, det vet jag inte, men jag tror att regeringen och de styrande på lokal nivå behöver ställa sig frågan om ni har resurser att bygga dessa skydd om kriget kommer? Och hur gör ni det?

En erfarenhet från Ukraina är att elnätet bör vara så decentraliserat som möjligt.
– Viktiga noder i energisystemet är de främsta målen för ryska attacker. Se till att ha någon del av energisystemet decentraliserat, ha backup-kraft, generatorer, möjligheten att generera kraft på lokal nivå.
En annan sak hon lyfter är vikten av civil-militär samverkan.
– Det finns ett citat jag gillar: ”I en kris växer du inte med uppgiften, du lutar dig mot dina förberedelser.” Du har inte tid att samla folk i mötesrum och diskutera vad man ska göra nu. Nu ska en överlevnadsinstinkt slå till, och du ska veta vad du ska göra när det blir kris.
– Ni i Sverige har tid att göra de förberedelserna, och det är precis vad ni gör. Civila strukturer måste jobba ihop med militära strukturer för att det ska bli en enda organism som koordinerar krigsansträngningen.

Hon menar också att det är viktigt att höja beredskapen på informationsfronten. Robust teknik som garanterar att tv-stationer som distribuerar trovärdig samhällsinformation kan fortsätta fungera är en viktig del. Det är också viktigt att samhället har hög beredskap att stå emot falsk information, menar Svitlana Zalishchuk.

Det humanitära stödet från Sverige hjälpte Ukraina att absorbera chocken och studsa tillbaka snabbare, säger Svitlana Zalishchuk . "Och stödet fortsätter vara starkt, inte bara i år utan även nästa år." säger hon.   Foto: Jonas Klint

Hur viktigt har det svenska stödet till det ukrainska militära och civila försvaret varit?
– När det gäller militärt stöd har ni varit ett av de ledande länderna, inte bara när det gäller storleken på stödet. Ni tänker långsiktigt. Ni förmår att lova militärt stöd över de kommande åren, trots att ni kommer att ha ett riksdagsval till hösten. Den enigheten i det politiska toppskiktet är ganska unik, och det är även konsensus i det civila samhället. Det gör att ni hjälper på en strategisk nivå.
– Det humanitära stödet hjälpte oss att absorbera chocken och studsa tillbaka snabbare. Och stödet fortsätter vara starkt, inte bara i år utan även nästa år.

– Du frågade tidigare hur vi kan fortsätta strida efter fyra år. På ett sätt blev kampen en integrerad del av hur vår stat och vårt samhälle fungerar. På samma sätt som vi går till arbetet, förskolor är öppna, sjukhus fungerar, så klarar vi att integrera stridande uppgifter i varje område av samhället. Humanitärt stöd från väst hjälpte oss att bygga den här infrastrukturen.
– Ni ger också ett starkt stöd när det gäller energi, eftersom det har blivit en så kritisk fråga den här vintern. För ett par veckor sedan kom beskedet om en miljard kronor till stöd från Sverige för energisystem som hjälper oss att snabbt lösa de största behoven som folk har denna kalla vinter.

Svitlana Zalishchuk säger att man inte heller ska underskatta det moraliska stöd som kommer från bland annat Sverige. Hon nämner bland annat de demonstrationer som arrangeras av olika folkrörelser varje måndag, onsdag och söndag i Stockholm och andra städer till stöd för Ukraina.
– Vi ska till en av dem i dag här i Stockholm, och dela ut utmärkelsen Amber heart (Bärnstenshjärtat) till Fredrik Hillelson.

Svitlana Zalishchuk ger utmärkelsen Amber heart till affärsmannen Fredrik Hillelson som gjort stora frivilliga insatser för Ukraina. Foto: Ukrainas ambassad

Den svenske affärsmannen har på olika sätt stöttat det ukrainska civilsamhället under kriget, inte minst genom Beredskapslyftet, som samlade in fem miljoner dollar till återuppbyggnaden av ett barnsjukhus som förstörts av ryssarna.
– Amber heart delar vi ut till utlänningar i civilsamhället som kliver fram och hjälper Ukraina i dessa svåra tider. Vi går dit i dag för att säga tack till det svenska folket och särskilt Fredrik, för militärt, humanitärt men också moraliskt stöd.

Något Ukraina verkligen vill ha av Sverige är stridsflygplanet JAS 39 Gripen. Det gjorde Svitlana Zalishchuk en retorisk poäng av under årets Folk- och försvarskonferens i Sälen i januari. Från talarstolen sa hon att hon hade lagt märke till att många av deltagarna på konferensen bar pins med den svenska och ukrainska flaggan.
– Jag tolkar det som en gest av solidaritet och jag tackar er för det. Jag har också en pin, sa hon och visade upp det lilla föremålet på kavajslaget.
– Ni kan antagligen inte se det på långt håll, men jag beskriver det för er: Den har vingar, och det är en liten Gripen av silver. I min mening är detta den bästa symbolen av solidaritet i dag. Den har styrka att försvara Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Hennes vädjan från talarstolen skedde mot bakgrund av att Ukraina och Sverige hade ingått en avsiktsförklaring att Ukraina ska få köpa upp mot 150 Gripenplan av Sverige. Det meddelade Ulf Kristersson och president Volodomyr Zelenskyj på en presskonferens i oktober. Så den punkten på Ukrainas önskelista ser ut att bli uppfylld – frågan är bara när.

Vad säger du om det militära stödet Ukraina har fått av det samlade väst?
– Utan västs stöd hade vi inte kunnat fortsätta vår kamp. På den militära nivån var det livsavgörande och med tiden allt mer effektivt, men ofta kom det sent och var begränsat. I början av kriget efterfrågade Ukraina stridsflyg, artilleri, stridsvagnar, medel- och långdistansmissiler. Men på alla dessa önskemål blev svaret nej.

Med tiden levererades allt mer avancerade vapen, men fortfarande är det mycket som saknas.
– Några av systemen som är nödvändiga för att skapa strategiska fördelar vid fronten har vi fortfarande inte fått, trots vissa löften, som Tomahawks som vi pratade med Washington om, eller Taurus som Tysklands förbundskansler Merz lovade under sin valkampanj. De systemen skulle skapa det tryck på Putin som krävs för att få ett fredsfördrag undertecknat.
– Men stödet har samtidigt varit stadigt och välvilligt. Det håller oss fungerande under den enorma pressen.

Även det ekonomiska stödet från Sverige och övriga väst har varit avgörande säger hon.
– Det har också hållit oss vid liv. Vi har ett stort budgetunderskott men EU:s senaste stödlån på 90 miljarder euro hjälper oss fortsätta, även om vi helst hade sett att vi även hade fått tillgång till de frysta ryska tillgångarna i Europa.

När det gäller stöd i form av sanktioner mot rysk handel och ekonomi har det saknats enighet i väst, menar hon. Ukraina uppskattar de sanktioner som genomförts men när Europa köper energi från Ryssland finansierar man samtidigt Rysslands krig.
– Vi är oändligt tacksamma för stödet, men det finns mer att göra.

Du sa i ditt tal på Folk- och försvarskonferensen i Sälen att väst har varit för sena i sitt stöd till Ukraina, och för rädda för Putins så kallade röda linjer. Kommer det här att ändras, och vad krävs för att det ska ändras?
– Jag anlände så sent som i går från säkerhetskonferensen i München. I vanliga fall är konferensen en plattform som gör bedömningar av säkerheten i världen och ger svaren på de mest akuta frågorna. För att vara ärlig har jag inte hört svaren på din fråga. Det finns en lista på förslag från Ukraina på vad vi behöver. Det är Tomahawks, det är Tauruses, det är sanktioner på sjöfart, det är förbud mot att köpa energi från Ryssland, det är åtgärder mot skuggflottan. Görs det här måste Putin sluta kriget.
– Om vi höjer priset Putin måste betala för att fortsätta kriget kommer han att vara tvingad att signera ett fredsavtal. Olyckligtvis är det inte vad som händer just nu. Och i går, från scenen, sades alla de rätta orden, men orden är långsammare än raketerna.

Är du mer eller mindre optimistisk efter Münchenkonferensen?
– Jag tycker trenden är positiv. 2022 svarade Europa med chock och i nödläge. 2023 och 2024 började man förstå utmaningarna, och vad jag har sett under 2025 och 2026 är ett uppvaknande. Man inser att kriget inte kommer att avslutas inom de mandatperioder europeiska ledare är valda för. Det här är ett hot som gäller kommande decennier. Utgången av det här kriget kommer att definiera världsordningen för generationerna som kommer efter oss.

– Vissa europeiska ledare tänker mandatperioder men Putin tänker de kommande 100 åren. Vill vi lämna över en bättre värld till våra barn, eller åtminstone en värld där de inte behöver gräva skyttegravar och bo i skyddsrum, så måste vi göra något åt det här. Jag tror Europa håller på att vakna.