Här ska bebisar födas under jord

Charkiv är Ukrainas näst största stad och ligger bara tre mil från fronten. Här, precis som i landets övriga frontnära städer, är cirka 15 procent av alla bebisar för tidigt födda eller dödfödda. Det är dubbelt så många som i västra delen av landet.

Orsaken tros vara stressen som kriget för med sig.
– Det är flyglarm minst en tredjedel av dygnet. Då är födande kvinnor hänvisade till källare eller andra utrymmen utan rätt vård och utrustning, säger Tommy Lindström.

Men snart kan kvinnor i Charkiv föda barn utan att behöva oroa sig för pågående artilleribeskjutning och raketattacker.

Under regionsjukhuset och ett av stadssjukhusen håller
bombsäkra källarlokaler à 300 kvadratmeter vardera på att byggas om. Båda kommer innehålla samma specialistutrustning och bekvämligheter som lokalerna ovan jord.

Det innefattar föreberedelserum, förlossningsrum,
kirurgavdelning och en mödravårdsdel där mammorna och bebisarna kan stanna kvar något dygn efteråt.
– I genomsnitt föds tre barn per dag vid sjukhusen. Vetskapen om att kunna föda i trygghet är jätteviktig och gör att fler kvinnor vågar stanna kvar i staden.

Bakom projekten står FN:s befolkningsfond UNFPA, som Tommy Lindström jobbar för på uppdrag av Myndigheten för civilt försvar.

Modellen i Charkiv är hämtad från Cherson i södra Ukraina, där en förlossningsklinik återuppbyggdes under jord efter att vid tre tillfällen ha blivit beskjuten med tungt artilleri. Även där hade Myndigheten för civilt försvar (dåvarande MSB) en insatsperson som bidrog.

När Tommy Lindström kom till Ukraina i december i fjol, var det för att de underjordiska byggena i Charkiv hade kantats av problem som innebar förseningar och fördyringar.
– UNFPA insåg att de behövde en egen ingenjör på plats som skulle hålla koll på allt och rapportera regelbundet till huvudkontoret i Kiev – och det blev jag.

Varje vecka tittar han på vad byggföretaget har gjort för att lösa de frågor som uppstod veckan innan. Det kan vara allt från elavbrott och förseningar i leveranser till alternativa tekniska lösningar. Han ser också till att tidsschemat och budget följs i UNFPA:s rapportering tillbaka till donatorerna.

Ett av projekten hade till exempel blivit fördröjt i tre månader eftersom sjukhuset var klassat som en historisk byggnad, något man inte var medveten om från början.

När bygget återupptogs i december, efter tillstånd från kulturdepartementet, kom nästa utmaning: många av rörledningarna, framför allt värmeledningarna, var kvarlevor från 1920-talet.
– Eftersom det var mitt i vintern gick det inte att stänga av värmeledningarna bara för att källaren skulle renoveras. Vi får vänta till april innan vi kan dra om ledningarna.

Dessutom gjorde den kraftiga ryska beskjutningen i samband med jul och nyår att elsystemet ofta slogs ut och arbetet stannade av.
– Men nu är det ena bygget nästan klart och det andra kommer vara klart i juni, då ska båda invigas.

I sommar ska landets fjärde bombsäkra förlossningsavdelning börja byggas, denna gång i Zaporizjzja. Med anledning av det har Tommy Lindström förlängt sitt kontrakt till november. Han säger att han aldrig tvekade.

– Födelsetalen i Ukraina är bland de lägsta i världen och man beräknar att landet kommer förlora tio miljoner invånare under kriget. Så att ha möjlighet till trygga förlossningar är en väldigt viktig del i hela Ukrainas framtid.

Samma plats som på översta bilden, nära färdigställandet. Invigningen av de bombsäkra förlossningsavdelningarna sker i juni.

Gröna ryggsäcken – en stor säkerhetsrisk

Det är inte bara förlossningskliniker som flyttat ner under jord i Charkiv – mycket av vardagslivet utspelar sig där.
Tommy Lindström tillbringar det mesta av fritiden i ett underjordiskt hotellrum.

Vanligtvis jobbar Tommy Lindström som analytiker på Energimyndigheten. Han har flera gånger varit utomlands på insatser, bland annat i Latinamerika för Ingenjörer utan gränser.

Men det är första gången han nu arbetar i ett land i krig. I Charkiv har han förmånen att bo i ett säkerhetsklassat hotellrum under mark, något han säger var avgörande för att han skulle ta tjänsten.
– Jag behöver inte rusa iväg till skyddsrum mitt i natten. Det är skönt att slippa den oron.

Bara under 2025 byggde FN underjordiska skolsalar på 65 platser i regionen. Dessa fungerar också som skyddsrum och ibland som trygghetspunkter.

Även kulturaktiviteter såsom konserter äger ofta rum i källare.
– Tyvärr uppstår en viss trötthet bland invånarna på att ständigt ta sig till skyddsrum nattetid. Ett skyddsrum ska finnas inom 400 meter från bostaden, men vintertid är det många som väljer att stanna kvar i sina hem. Det är därför Ryssland väljer att främst skicka drönare och missiler på natten – det är ren psykologisk krigföring mot civilbefolkningen.

Säkerhetsläget gör att Tommy Lindström tillbringar en stor del av fritiden inne på hotellrummet. Ett minikök på rummet, och ett lager av förnödenheter, gör att han inte måste ta onödiga risker i en stad där flyglarmen ljuder fem till sju gånger per dygn.

För att ändå ha en aktiv fritid läser han två kurser på distans samt har en privatlärare i ukrainska.

Om situationen tillåter brukar han gå långpromenader på helgerna, gärna i stadsparken. Annars är taktiken att gå längs tunnelbanelinjer för att ha nära till skydd när flyglarmet går.
– Charkiv var tidigare universitetsstaden nummer ett i Ukraina med 300 000 studenter, så det är en ungdomlig stad. Trots kriget finns fullt fungerande service alla dagar i veckan, och alla är trevliga och tillmötesgående.

Runt om i staden syns spår efter drönare och missiler som slagit ned. I centrum vittnar fortfarande universitetet och kyrkan vid operan om hur byggnaderna bombades respektive besköts av stridsflygplan våren 2022.

Varje dag kollar Tommy i mobilapparna 10 till 20 gånger för att göra nya säkerhetsbedömningar: vad är det för hot, i vilken riktning går det eller vad är det som har hänt?
– Senast i dag hörde jag hur luftvärnet sköt mot drönare rakt över staden. Häromdagen träffade de en drönare så det blev en stor explosion uppe i skyn. Då trodde jag att det var en missil som slagit ner och rusade ner i skyddsrummet.

När han reste till Ukraina tog han med sig sin gröna vandringsryggsäck, som skulle bli den dagliga ryggsäcken med dator och första hjälpen-kit. Framme i Charkiv fick han snabbt veta att grön var en farlig färg, särskilt på ryggsäckar.

– Det visade sig att ryska drönare kan identifiera färger och då anta ryggsäcken som militär. En stor risk med andra ord. Det var bara att lägga undan gröna kläder och köpa en ny ryggsäck. Numera är det blått som gäller.