Räddningstjänsten på väg mot haveri

Brandmannayrket står inför en akut kris. Ett yrke som tidigare präglats av yrkesstolthet, engagemang och status håller snabbt på att förvandlas till ett genomgångsyrke. Låga löner, bristande arbetsvillkor, förhöjd sjukdomsrisk och en nedåtgående status gör det allt svårare att behålla och nyrekrytera personal. Konsekvenserna riskerar att bli ödesdigra – inte bara för brandmännen själva, utan för hela samhällets säkerhet och det civila försvaret.

Det råder redan i dag personalbrist på många räddningstjänster runt om i landet. Detta har länge varit ett välkänt problem för deltidsbrandmännen, men nu drabbar det även heltidsanställda. Följden blir att det är nästintill omöjligt att få ut semester eller annan ledighet. Vakanserna växer och nyrekryteringen räcker inte till. Den hårda verkligheten är att färre söker sig till yrket, och ännu färre blir kvar.

En särskilt allvarlig orsak till situationen är den nuvarande tolkningen av arbetstidsdirektivet. Det är en regel som från början var tänkt att skydda arbetstagare, men som nu har blivit ett hinder. Det är till exempel tillåtet att arbeta 24 timmar under juni, juli, augusti och övrig tid för utbildning och inkallning om arbetsgivaren kallar in, men inte om brandmannen själv vill byta pass för att kunna kombinera jobb med familjeliv. Förklara gärna den logiken för medborgaren som förväntar sig en fungerande och tillgänglig räddningstjänst.

Tidigare kunde brandmän acceptera svaga villkor och låg lön eftersom arbetstidsmodellen gav viss flexibilitet och återhämtning. Men med dagens tillämpning av direktivet har även detta rasat. Det slås rekord i övertid, och personal tvingas jobba under semesterperioder med minimal vila. Gränsen är nådd – vi står inför ett systemhaveri.

Samtidigt har yrkets status fått sig flera törnar. Tjänstepensionslösningen som en gång fanns har försvunnit. Löneutvecklingen är svag. Forskning visar dessutom att brandmän löper förhöjd risk att drabbas av allvarliga sjukdomar, inte minst cancer.

Det används också uttryck som ”sommarvikarier” eller ”sommarjobb” för nya brandmän som ska nyanställas. Det signalerar låg status – om vi kallar brandmannayrket för ett sommarjobb, hur ska vi då locka unga till ett livsviktigt yrke som kräver mod, kunskap och uthållighet? Vi är inte sommarjobbare i glasskiosken, vi är brandaspiranter under utbildning, på väg in i ett samhällsbärande uppdrag. Jag bjuder på det tipset.

En gång i tiden kunde en enda tjänst locka över 300 sökande. I dag får vi vara glada om det kommer åtta – och om alla ens klarar antagningsproven. Räddningstjänsterna annonserar frenetiskt, men får inte napp. Allt fler som väljer att ta anställning ser jobbet som ett tillfälligt steg på vägen mot något annat. Och det är inte svårt att förstå varför.

Regeringen har slagit fast att det civila försvaret ska byggas upp och stärkas. Men det räcker inte, det måste till tydliga riktlinjer och en tidslinje för det som ligger på kommunernas ansvar. Kommunernas arbete måste också följas upp av Myndigheten för civilt försvar. Det går inte att lita på kommunernas kompetens eller kapacitet, för den kanske inte finns.

Vi som dagligen arbetar med dessa frågor ser att på landets brandstationer sker raka motsatsen – skyddet monteras ner, bit för bit. Den kompetens och erfarenhet som tagit åratal att bygga upp är på väg att försvinna. Den kollektiva styrka och snabbhet som räddningstjänsten är beroende av riskerar att vittra bort.

Det behövs omedelbara åtgärder. Vi uppmanar regeringen att genast tillsätta en haverikommission med uppdraget att se över nuvarande tillämpning av arbetstidsdirektivet, vi vill se förslag på konkreta förändringar som möjliggör en fungerande vardag för landets brandmän. Samtidigt måste frågan om yrkets status, villkor och framtid tas på största allvar, inte minst i frågan om lönerna.

Patienten blöder. Utan snabba åtgärder riskerar Sverige att stå utan den vältränade, erfarna och livräddande räddningstjänst som utgör grunden för vårt civila försvar.

Vi behöver inte lyfta blicken långt för att se det värsta av scenarier, ett anfallskrig där Ukraina attackeras av Ryssland. Bland annat så har över
3 600 attacker registrerats mot skolor och över 2 000 mot sjukhus. Ukrainas räddningstjänst, som rycker ut efter attacker, blir attackerade när de når insatsplatsen. En manöver som kallas double-tap och har syftet att både direkt och långsiktigt förstöra möjligheten till att rädda de som skadas.

Krisen för Sveriges räddningstjänst är i nuläget ett reellt hot mot samhällets förmåga att skydda medborgarna – både i vardagen, i kris men också ytterst i krig.

Anders Cederberg
förbundsordförande
Brandmännens Riksförbund