Schemat tvingar Karin att sluta som brandman

Kvinnor inom räddningstjänsten byter oftare yrke än män. En av orsakerna kan vara den könsdiskriminering som tydligt framkommer i MSB:s rapport Jämställdhet och mångfald inom räddningstjänsten som publicerades 2023.

70 procent av kvinnorna i räddningstjänsten svarar att det förekommer kränkningar eller diskriminering på grund av kön på jobbet.
Av kvinnorna som är utbildade för räddningstjänst men som lämnat branschen är andelen ännu högre, 80 procent.

Karin Johansson hör till den lyckliga skara som inte upplevt den typen av negativ arbetsplatskultur.
– Jag hör om dem som varit med om olika saker men jag har själv inte varit drabbad av det.
Tvärtom älskar hon sitt jobb, och framför allt gemenskapen med kollegorna.
– Jag har trivts väldigt bra från första dagen, och det var därför jag ville ta steget från deltidare till att gå SMO och hamna på heltiden. Jag märkte snabbt att jag gillade hela paketet. Jobbet har många goda sidor, men kamratskapen är det starkaste.

Det har blivit 17 år i räddningstjänsten för henne, de senaste elva på brandstationen i Mjölby. Men snart är det slut på det. Hon säger att hon kommer att behöva säga upp sig – på grund av att arbetet och familjelivet inte går ihop utan dygnspassen.

Tillsammans med 20 andra kvinnliga brandmän skrev hon nyligen en debattartikel i Dagens samhälle med rubriken ”Vi vill rädda liv – men vi måste också få ihop våra egna”.

Där skriver debattörerna bland annat: ”Den förändrade arbetstidsmodellen, byggd på en svensk feltolkning av EU:s arbetstidsdirektiv, slår särskilt hårt mot oss kvinnor. Vi som arbetar skift. Vi som har barn. Vi som behöver en viss grad av förutsägbarhet för att få livet att fungera.”

Inga dygnspass i schemat betyder fler arbetsdagar, mindre tid för återhämtning och i praktiken ingen flexibilitet, menar Karin Johansson och hennes kollegor.
”Det gör att många av oss inte längre kan hämta barn, delta i skolans möten eller vara med på våra barns aktiviteter. För den som separerar kan det innebära att barnen tvingas flytta mellan olika hem flera gånger om dagen.”

– Jag fattar inte hur man ska kunna ha befälsmöten och andra möten som folk behöver gå på om man ska följa reglerna. Det är inte görbart.
Karin Johansson bor på landet och har en hel del restid till och från jobbet.

Hennes man är polis, vilket inte underlättar livspusslet med barn.

– Det behövs inte många förändringar för att det inte ska fungera. Det här är kanske inte ett problem i början för dem som börjar när de är 22 år. Men ska man fortsätta som brandman tills man går i pension måste du få ihop livet.