Redan sårbara extra utsatta vid bostadsbränder

Med den demografiska utvecklingen, fler äldre och fler som bor kvar i sina ordinarie bostäder (kvarboendeprincipen), är det särskilt viktigt att hitta ändamålsenliga åtgärder för att möta den ökade risken.

MSB och Socialstyrelsen har tagit fram stöd för detta arbete, bland annat publikationen Brandsäker bostad för alla, stärkt brandskydd för särskilt riskutsatta individer från 2020, som är en grund för det fortsatta arbetet (Stöd till kommuner om stärkt brandskydd för särskilt riskutsatta, MSB).
Den aktuella publikationen lyfter att dödsbränder bland personer 80+ med stor sannolikhet kommer att öka kraftigt redan till 2030.

Vem fångar upp när individen inte längre förmår? Och hur når vi den nationella nollvisionen? Vet vi säkert hur läget ser ut? Vet vi var stödinsatserna faktiskt behöver sättas in? Hur ser det ut i dag?

Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund (Särf) noterade under 2024 ett ovanligt stort antal räddningsinsatser vid bostadsbränder där personer fanns kvar i bostaden när räddningstjänsten anlände.

Fredrik Lovén vid Särf utredde tio sådana händelser, där totalt 15 personer befann sig kvar. En person omkom och minst åtta bedöms ha överlevt tack vare räddningstjänstens insatser. Utredningen granskar varför personerna inte utrymde själva, om de var kända av samhället, vilka stödinsatser som fanns, om dessa inkluderade brandskyddsperspektiv och om insatserna var livräddande.

Analysen omfattar nio bränder i flerbostadshus och en i villa. De drabbade är främst äldre, personer med funktionsnedsättning eller rörelsehinder, personer påverkade av alkohol eller mediciner samt individer i psykisk kris eller med nedsatt förmåga att förstå eller genomföra utrymning. Flera bostäder var belamrade, vilket försvårade både utrymning och räddningsinsats, och i flera fall behövde dörrar brytas upp.

Den samlade bilden visar ett tydligt mönster. Personer med nedsatt utrymningsförmåga, social eller psykisk sårbarhet och bristande stödinsatser har inte lyckats ta sig ut i tid. Flera bränder var suicidrelaterade eller anlagda, och rökexponering var den vanligaste skadeorsaken. Detta visar behovet av riktade förebyggande åtgärder och bättre samverkan mellan berörda aktörer.

Problemområden
Vanliga bostäder förutsätter att de boende själva kan uppfatta brandvarnaren och utrymma, men utredningen visar att många inte klarar detta.

I de fall personer haft stödinsatser har dessa ofta saknat ett brandskyddsperspektiv. Sammantaget framstår det som att samhället möjliggör kvarboende men inte säkerställer ett tillräckligt brandskydd, vilket gör redan sårbara personer extra utsatta.

Sekretess mellan myndigheter försvårar dessutom informationsutbyte och gör det svårt att få en tydlig bild av situationen, exempelvis hur stor andel av dem som riskerar att omkomma i brand som redan är kända av samhället och har stödinsatser som borde kompletteras med brandskyddsåtgärder.

Erfarenheter
Utredningen lyfter flera områden att beakta. Vi vet mycket om vilka som skadas och omkommer i bränder, men mindre om de haft stödinsatser. Om samhällets insatser innebär ökad risk för redan utsatta måste ansvaret för att åtgärda detta ligga på samhället.

Samhället behöver därför utreda om omkomna eller skadade haft beviljade stödinsatser för att fylla denna kunskapslucka. Sekretess hindrar i dag räddningstjänsten från att få information om hemförhållanden och stödinsatser, vilket begränsar både utredning och lärande. Brandforsk ger i rapport 2023:2 (Brandforsk Riskutsatta) förslag på vägar framåt och där Norge lyfts fram som ett föregångsland.

Särfs utredning visar också att räddningsinsatserna är avgörande och att insatstiden starkt påverkar överlevnaden. Samhället behöver därför fortsatt stärka den kommunala räddningstjänsten, särskilt i glesbygd där insatstiderna är långa.