Utredare efter skolskjutningen: "Personalen följde rutinerna"

Utöver det behövdes ett stort antal styrkor och befäl för att upprätthålla beredskap för andra händelser under tiden som insatsen pågick.

Resurserna larmades till platsen för att tillsammans med polis och ambulans arbeta utifrån konceptet Pågående dödligt våld (PDV).

Brandmännens primära fokus var sjukvård, att ta hand om dem som behövde hjälp och transportera ut dem till sjukvården och ambulanspersonalen.

Räddningstjänstens arbete har nu utvärderats i två separata undersökningar.

Med hjälp av Storstockholms brandförsvar har det skadeplatsnära arbetet undersökts, och med hjälp av Räddningstjänsten Dala Mitt har det övergripande ledningsarbetet undersökts.

Utvärderingarna är omfattande, så här kan det bara bli fråga om ett axplock av slutsatser. Tre tydliga sådana är att Nerikes Brandkår är övad för denna typ av händelse, att insatspersonalen agerade i enlighet med framtagna rutiner och att omhändertagandet av den egna personalen fungerade mycket bra.

”Förberedande för kamratstöd var en stor del av räddningschefens arbete med omhändertagande av egen personal. Konceptet sattes igång så snart räddningsinsatsen avslutades och räddningstjänstens personal var tillbaka på Örebros brandstation. Det är mycket tydligt att Nerikes Brandkår har lång erfarenhet av just kamratstöd då det verkar ha genomförts med mycket gott resultat.” heter det i utvärderingen.

- Att vi har övat pågående dödligt våld (PDV) sedan tidigare har varit avgörande för hur vi hanterade denna händelse. Ytterligare övning behövs, bland annat för att öka förmågan att agera med andra aktörer och förmågan att hantera liknande händelser i den gemensamma ledningscentralen, skriver Räddningsregion Bergslagen och Nerikes Brandkår i ett gemensamt pressmeddelande.

Utredarna ser vidare att räddningsledningssystemet var ”resursstarkt”. Flertalet räddningsstyrkor och ledningsfunktioner aktiverades, som antingen användes i skadeplatsorganisationen, bemannade depå, upprätthöll beredskapen eller planerades som avlösning.

”Räddningsledningssystemet hade en bra grundbemanning av ledningsresurser vilket märktes i att de inte gick på knäna trots att flera ledningsfunktioner var aktiverade vid Risbergska” skriver utredarna som också konstaterar att Räddningsregion Bergslagen kontaktade de intilliggande räddningsledningssystemen. De behövde dock aldrig ta in hjälp. ”Detta samarbete är en styrka för tillfällen där systemen behöver förstärka varandra, men behöver också kontinuerligt underhållas.” skriver utredarna.

Ljusen fortsatte att brinna utanför Risbergska långt efter händelsen. Foto: Jonas Klint

Utökningen av ledningskapaciteten underlättades av lyckliga omständigheter. Till stor del genomfördes den med personal som den aktuella dagen inte tjänstgjorde i räddningsledningssystemet men ändå, av en tillfällighet, var i tjänst och befann sig bara ett par mil från skadeplatsen.

”Sättet som används för att kalla in personal till Seglet kommer inte att fungera lika smidigt nattetid eller under helg- och semesterperioder. Av den anledningen behöver Räddningsregion Bergslagen överväga att utveckla förutsättningarna för att säkerställa snabb och smidig tillgång till personal som fungerar dygnet runt, året om.” skriver rapportförfattarna.

Arbetet i den relativt nyöppnade ledningscentralen Seglet verkar inte ha fungerat helt smärtfritt, vilket resulterar i några förslag på förbättringar:

”Först och främst behöver tillgängligheten ordnas så att personal från de samverkande organisationerna har tillgång till lokalerna… Lokalerna behöver färdigställas med nödvändig utrustning och teknik som krävs för att både egna anställda och externa gäster ska kunna arbeta där. De som förväntas kunna agera och samverka i Seglet som arbetsplats bör ha kunskap om hur lokalernas utrustning och teknik fungerar och bör regelbundet vistas i och använda lokalerna för att inte vara ovana i ett skarpt läge.”

Arbetet i Seglet behöver också organiseras på ett annat sätt menar utredarna:

”Samverkan mellan olika aktörer i Seglet är inte förberett organisatoriskt. Det saknas regler och rutiner för hur samverkan ska ske samt en spelplan för samverkan baserat på ömsesidig anpassning och förståelse för varandras uppdrag, behov och förutsättningar. En plan för samverkan behöver upprättas mellan samverkande organisationer, som beskriver hur, var och mellan vilka som samverkan i Seglet ska gå till. Kan planen utformas så att dess delar kommer till användning i vardagen så åstadkommer man dessutom ett relationsskapande arbetssätt som förbereder inför de komplicerade sällan-händelserna”.

-Vi är tacksamma för att vi fått hjälp att identifiera områden där vi kan bli bättre. En hel del av det arbetet är redan påbörjat. Lika viktigt som det är att identifiera utvecklingsområden är det att identifiera våra styrkor så att vi kan bejaka dessa. Att vi arbetar i en resursstark räddningsregion, att enskilda medarbetare kan fatta egna beslut och samlokaliseringen i den gemensamma ledningscentralen Seglet är sådana styrkor som påverkat förutsättningarna för räddningsinsatsen, säger Mattias Larsson, vid tillfället tjänstgörande vakthavande räddningschef.

-Trots det tragiska utfallet är det vår uppfattning, och utvärderingarna bekräftar detta, att samhället med en omfattande räddningsinsats har kunnat svara på det massiva våldet och att räddningstjänsten, tillsammans med övriga aktörer, varit en del av att ha räddat ett stort antal liv, säger Mattias Larsson.

Ulf Smedberg, tf räddningschef Nerikes brandkår, arbetade i den bakre ledningen under skolskjuntingen på Risbergska.    Foto: Jonas Klint

Ulf Smedberg, tillförordnad räddningschef Nerikes Brandkår, säger:

- Händelsen som sådan var oerhört tragisk och en typ av händelse som vi hoppas att vi aldrig behöver hantera igen. Ingen medarbetare ska egentligen behöva möta det som insatspersonalen mötte på Risbergska skolan denna tisdag i februari. Ändå vet vi att vi behöver rusta oss ytterligare inför framtida händelser av liknande omfattning och karaktär och detta är också något vi övar mycket för.