”Det kändes nästan övermäktigt”

En gnista från en skogsmaskin startade den 31 juli 2014 den hittills största skogsbranden vårt land sett i modern tid.

Till en början betedde sig branden i Surahammars kommun som skogsbränder brukar göra i Sverige. Sedan hände något.
– Dag fem blev det en vansinnig brandspridning som vi bara sett på andra platser i världen tidigare, säger Anders Edstam och refererar till platser som Kalifornien och Australien.

Först organiserades insatsen som brukligt på kommunal nivå. Men under den sjätte branddagen övertog Länsstyrelsen i Västmanlands län ledningen. Det var då Anders Edstam skickades dit.
Hans chef på Södertörns brandförsvar, Lars-Göran Uddholm, utsågs till räddningsledare, medan Anders fick i uppgift att ansvara för hur branden skulle släckas.

När de kom fram till Västmanland möttes de av en stukad organisation.
– Det senaste dygnet hade varit extremt tufft. Resurserna på plats var inte i närheten av att kunna lösa uppdraget.

Både Anders Edstam och Lars-Göran Uddholm var rutinerade befäl, vana att kunna ta beslut baserade på tidigare erfarenheter. Nu gick inte det, eftersom ingen av dem varit med om något liknande förut.
– För mig var branden mer än tio gånger större än något jag någonsin hade hanterat, och för de flesta som var där var den mer än hundra gånger så stor. Första kvällen fick jag flyga ett varv runt brandområdet med Försvarsmakten. Det tog 30 minuter, allt man såg var ett stort rökmoln. Känslan var ”hur ska jag hantera det här?”. Jag kan fortfarande minnas hur det nästan kändes övermäktigt.

Anders Edstam insåg snabbt att personalen måste fyrdubblas snarast. Men det fanns inga strukturer för att effektivisera insatsen.
– Vi fick ringa våra hemmacentraler, jag till Södertörn och en kollega till Täby, och be dem börja jobba med resursförsörjningen.

Det slutade med den första nationella kraftsamlingen någonsin. Brandbilar åkte från hela landet för att hjälpa till, militär och frivilliga bidrog. Dessutom kom, efter viss försening, internationell hjälp i form av flygande resurser.

Hela den första veckan präglades av att ingen gjort något liknande i samma skala förut. Det fanns ingen inledande plan. De fick räkna på allt från hur mycket slang till mat som kunde behövas.
– Sjuka kvantiteter gick åt. Jag ägnade säkert ett halvår åt att reda ut kostnaderna efteråt.

Insatsen fick brytas ner i mindre tårtbitar, som i sin tur fick brytas ner i ännu mindre delar.
Anders Edstam beskriver hur de med gemensamma krafter sakteliga lyckades skapa effekt och få lite kontroll.

– Man sov fyra, fem timmar, vaknade upp till en ny morgon och såg hur insatsen bara växte. Från att ha varit totalt underbemannade, utan ordning, utan tillräckligt med materiel eller en nomenklatur på plats, så växte det undan för undan fram en organisation som fungerade och som vi aldrig sett i det här landet förut. Vi byggde ett företag med 2 000 anställda på några dygn.

Anders Edstam är numera chef på MSB:s enhet Ledning för verksamheten räddningstjänst och farliga ämnen.

Det huvudsakliga målet var att klara den ökade vinden som spåddes komma under helgen. När man lyckats med det gick insatsen in i en annan, mentalt lugnare, fas.
– Då vågade jag känna mig relativt säker på att det inte skulle bli sämre, och undan för undan började folk återvända till sina hus.

Efter två veckor i Västmanland kunde Anders Edstam åka hem till Stockholm igen.
– Jag är sjukt imponerad av hur människor som inte kände varandra till slut löste uppdraget. Men det kostade, många blev vansinnigt trötta. Jag sprang Midnattsloppet en tid efteråt och har aldrig sprungit så långsamt. Jag var totalt förstörd i kroppen.

Hur mycket lärde man sig då av skogsbranden i Västmanland?
Det blev tydligt fyra år senare, när i stort sett hela Sverige drabbades av skogsbränder till följd av den varma sommaren.

Anders Edstam jobbade vid den största av dem, i Kårböle, Ljusdals kommun.
– Jag kom in i ungefär samma fas som i Västmanland, när staten tagit över ansvaret. Men trots att branden i Ljusdal var taktiskt svårare på grund av ett mer komplext brandområde, blev upplevelsen helt annorlunda.

Flera som bidragit fyra år tidigare deltog på samma positioner nu, det blev ett system som snabbare kunde verka och personalen utsattes inte för samma enorma press.
– I Ljusdal delade jag på mitt uppdrag med en kollega – jag höll ihop planeringen av insatsen, hon fick uppdraget att genomföra. Det blev mycket bättre och uppenbarligen hade vi lärt oss något av 2014.

Dessutom tog MSB på sig den nationellt samordnande rollen att koordinera. Anders Edstam säger att det var otroligt värdefullt eftersom det därmed fanns en grundstruktur.

Den här gången bidrog inte bara internationella resurser från luften, utan även i form av personal på marken från flera olika länder.

Parallellt med Ljusdal pågick gigantiska skogsbränder i Jämtland och Dalarna. Varje kväll pratade Anders med sina motsvarigheter där om hur de låg till och var resurserna gjorde mest nytta för stunden.
– Vi frigjorde materiel åt varandra och löste det tillsammans. Den typen av koordinering hade man heller aldrig varit med om förut. Trots att det var en svårare brand hann jag äta och sova på ett sätt jag inte var i närheten av i Västmanland.

Men det saknades fortfarande en grundkomponent: ledningsförmågan.
Efter sommaren 2018 kom ett politiskt krav på att alla räddningstjänster skulle ingå i ett enhetligt ledningssystem – ELS – som klarar stora, komplexa och flera samtidigt pågående händelser.

Anders Edstam säger att införandet av ELS var ett stort steg framåt, likaså att MSB numera ansvarar för förstärkningsresurser vid skogsbrand.
– Jag tror faktiskt inte att vare sig bränderna i Västmanland eller Ljusdal hade inträffat i dag. Svensk räddningstjänst har blivit mer offensiv. Man har sett hur konsekvenserna kan bli om man inte vågar gasa i början.

Ett särskilt minne han har från Ljusdal är när han efter två veckor skulle ta tåget därifrån. En familj kom fram på perrongen och tackade för att han räddat deras by.
– Då blir man nästan lite gråtmild. 2014 var jag för utmattad för att ha sådana känslor, men när jag tänker på det i efterhand är jag stolt. Skogsbränderna 2014 och 2018 har varit två tillfällen i min räddningstjänstkarriär där jag gjort konkret nytta.

Så har beredskapen höjts

Skogsbränderna 2014 och 2018 visade att svensk kommunal räddningstjänst behövde förändras.
Erfarenheterna har lett till flera åtgärder som höjt beredskapen, här är några:

Redan en månad efter att sista insatsen var avslutad 2018 redovisade MSB till regeringen hur beredskapen behövde förstärkas.
Där listades bland annat fler skogsbrandsdepåer, avtal om helikopterresurser på nationell nivå och värdlandsstöd för bättre förmåga att ta emot internationell hjälp, saker som sedan blev verklighet.

Regeringens utredning 2017–2018 slog också fast att räddningstjänsterna behövde ha en övergripande ledning. I dag finns 18 enhetliga ledningssystem (ELS). MSB har stöttat omställningen genom projektstöd, regionala ledningsutvecklare, förstärkningsresurser och utökad tillsyn.

När MSB 2020 tecknade nationella avtal för helikoptrar och senare skopande flygplan, blev resurserna fria att använda och kommunerna tvekade inte längre att be om flygande resurser tidigt under en brand.

Samtidigt innebär det förändrade säkerhetsläget en ny kravbild. MSB har bland annat pekat ut att kommunal räddningstjänst under höjd beredskap behöver:

• dubblerad personalstyrka
• uthållighet i tre månader
• förmåga att hantera komplexa uppgifter som sök- och räddning i raserad miljö och CBRN-indikering.

Civilplikten återinfördes 2023 och omkring 1 000 personer har repetitionsutbildats. Planen är att vidmakthålla en styrka motsvarande
3 000 personer. Dessa personer krigsplaceras sedan som räddningsperson eller räddningsbefäl.

SMO görs om

Från 2026 förändras utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) i grunden. Den har sedan 2004 varit den huvudsakliga vägen in i heltidstjänst inom räddningstjänsten.

Utbildningen kortas till tre terminer, innehåller mer operativ träning och bygger in moment för räddningstjänst under höjd beredskap.

Ett nytt förkunskapsspår införs också för personer som redan arbetar inom räddningstjänsten men behöver formell komplettering.

– Genom förändringarna kommer vi bättre möta de kompetens- och personalförsörjningsbehov som kommunal räddningstjänst har, inte minst med tanke på omvärldsläget, säger Per Hulling, verksamhetschef för MSB:s utbildningsverksamhet.

”En annan värld – och en annan myndighet”

Flodvågen som förändrade krisberedskapen