Vården övar för krig i närområdet

Det mullrar öronbedövande när det tyska militärplanet går ner för landning på Karlstads flygplats. Ombord finns patienter med allt från fiktiva skott-, splitter- och brännskador till spruckna mjältar och bortsprängda lemmar.

I luften har de vårdats av ett tyskt sjukvårdsteam som passat på att öva landets nya medicinska evakueringskoncept innan de lämnar över till svensk personal.
Strax innan har även ett svenskt Herculesplan från Försvarsmakten landat med nederländska patienter.

En efter en rullas de totalt 22 patienterna, eller skademarkörerna som de kallas, in på bårar i en stor hangar vid flygplatsen. Där har en tillfällig vårdenhet byggts upp som rymmer både vårdplatser, intensivvårdsplatser, operationssal samt akut- och traumamottagning för totalt 30 patienter.

Allra först väntar dock ett kort stopp för registrering innanför hangarens stora mittenport.

– Vi har i förväg fått patientlistor och lagt en plan för vilken avdelning de ska till, men stämmer för säkerhets skull av statusen på patienterna när de landat eftersom den kan ändras efter vägen, förklarar Susanna Eriksson på Socialstyrelsens enhet för försörjningsberedskap.
Någon ropar ”akuten får patienter, akuten får patienter” och alla som står i vägen hoppar raskt undan när två bårar med uniformsklädda militärer rullas in i akuttältet intill mottagningsdelen.

Övningen heter Resilient Care 25 och är en beredskapsövning i medicinska evakueringar. Syftet är att öva patientmottagande från annat land som en del av Sveriges värdlandsstöd inom Nato.
Sammanlagt är cirka 160 personer inblandade.

Planering för inkommande patienter. Foto: Region Värmland

– Övningstekniskt är det den största övningen vi har gjort, berättar Socialstyrelsens beredskapschef Taha Alexandersson.

Scenariot är ett krig i närområdet. Norge, Tyskland och Nederländerna har begärt stöd av Sverige, varpå regeringen gett Region Värmland i uppgift att ta emot evakuerade patienter via en luftbro. I Karlstad ska de få stabiliserande vård i ett dygn innan de transporteras vidare till sjukhus i Sverige eller andra länder.

För att klara av situationen har regionen i sin tur begärt stöd av Socialstyrelsens nationella förstärkningsresurs, som Susanna Eriksson ansvarar för. Den består av sjukvårdsutrustning, tält och personal.
– Det känns jättekul att stå här och se hur bra allt flyter på, säger hon nöjt.
På övningens första dag byggdes mottagningen, en så
kallad medicinsk hubb, upp i den tomma hangaren.

Dag två började norska patienter flygas in i samarbete med den norska försvarsmakten. I första hand handlade det om personer i behov av långvarig vård, till exempel cancer- och strokepatienter. Enligt scenariot har de evakuerats från sjukhus i Norge för att dessa ska kunna ta emot patienter med krigsskador.

– Skademarkörerna bestod av gymnasieelever som går ambulansutbildning. Halva klassen var markörer och andra halvan var med och observerade. De var otroligt duktiga och levde sig in i spelet, berättar Susanna Eriksson.

Dag tre i övningen, vilket skulle motsvara ungefär två veckor in i kriget, bestod patienterna främst av civila som skadats i kriget.

Den här dagen – den fjärde och näst sista – har ytterligare några veckor passerat i det fiktiva kriget och patienterna består främst av svårt skadade soldater från fronten.

I ett blått tält i hangaren har Region Värmland sin vårdavdelning med 16 platser. Än så länge råder lugnet före stormen. Alla sängar ska fyllas men det tar en bra stund att evakuera samtliga patienter från flygplanen eftersom bårarna måste halas ner en och en med hiss. En tysk ung kvinna med splitterskador är för tillfället den enda patienten.

På whiteboard-tavlor står uppskrivet vilka skador de ankommande patienterna har och i vilka sängar de ska läggas.

Specialistsjuksköterskan Linus Oregran tycker att övningen är både intressant, lärorik och viktig.

– Man vet inte vad som väntar i framtiden och Sverige har redan tagit emot patienter från krigsområden i liten skala. Den typen av skador vi kommer se i dag är visserligen nya för oss på Region Värmland men man får tänka trauma precis som vid en skottskada, trafikolycka eller liknande. Mekanismerna påminner om varandra.

Så här några dagar in i övningen konstaterar han att själva arbetet har flutit på bra.

– De största utmaningarna är inte vården i sängen utan kommunikation, administration och materiel. Det kan bli språkförbistringar och man har inte allt som vanligtvis finns inom avdelningens väggar.

Kollegan Wille Burnett, sjuksköterska, lägger till att även prioriteringarna är en utmaning. Att ta en massa olika prover eller beställa flera röntgenundersökningar hinns inte med.

– Proverna måste skickas till Centralsjukhuset, så det tar längre tid att utföra saker. Då får man i stället ta ett stick i fingret som man får svar på omgående.

Utländska patienter tas emot på flygfältet i Karlstad när Sveriges värdlandsstöd inom Nato övas.  Foto: Region Värmland

Snart börjar avdelningen fyllas på med fler patienter med allt från brännskador till lungkompressioner. Regionens sjuksköterskor, läkare och undersköterskor får fullt upp. Mobiltelefoner används för att översätta vid behov och frivilliga från Röda Korset stöttar med allt från att transportera patienterna till att pyssla om dom.

– Röda Korset får inte utöva sjukvård men hjälper till med många andra saker. Frivilligorganisationer är jätteviktiga när det gäller att göra enkla saker som att städa sängar eller hjälpa till med maten så att vårdpersonalen kan ägna sig åt patienterna, säger Susanna Eriksson.

Prägeln för dagen är internationell, inte bara på grund av övningsdeltagarna från Tyskland och Nederländerna. Gäster från hela Norden, Estland och USA är på besök – såväl militärer som kollegor från Socialstyrelsens systermyndigheter – som vill lära sig mer om medicinska evakueringar i en militär-civil samverkan.

Taha Alexandersson bekräftar bilden av att andra länder sneglar på Sverige i det här fallet – trots vår korta erfarenhet av ett Nato-medlemskap.

Taha Alexandersson, Socialstyrelsens beredskapschef

– Vi är kanske kaxigt naiva som sista medlemmen in (skratt) men vi hade redan ett stort internationellt nätverk, så vi gav oss ut direkt för att börja sondera och hitta goda exempel på hur man kan göra. Att koka ihop den nationella förstärkningsresursen med regional sjukvård, det privata näringslivet – i det här fallet flygplatsen – och en frivillig försvarsorganisation har ingen gjort tidigare och intresset är jättestort. Jag är både superstolt och imponerad över att vi vågade hålla ihop en sådan här övning för att utveckla ett koncept.

Trots att övningen är tekniskt stor påpekar Taha Alexandersson att den är liten sett till hotbilden. Sverige kan behöva ta emot flera hundra skadade per dygn och hubben tiodubblas i storlek.

– Man får lite hicka när man tänker på det men jag tror det är väldigt nyttigt att få en känsla för komplexiteten, vad siffrorna faktiskt innebär. Det är också viktigt som allierade att vi hjälper våra vänner att kunna ha relevanta övningar.

Vid 15-tiden är det dags för patienterna att avtransporteras från Karlstads flygplats. För några länder fortsätter övningen i planen hem men för deltagarna från Region Värmland och förstärkningsresursen är det dags att avrunda.

I morgon väntar övningens sista dag och då handlar det främst om att packa ner den tillfälliga vårdenheten igen och börja utvärdera lite smått.
Göran Karlström, medicinskt ledningsansvarig på Region Värmland, säger att övningen varit värdefull.

– Den har gett unika erfarenheter och i praktiken prövat hur man löser omfattande utmaningar och uppdrag under tidspress och får människor med helt olika bakgrund att snabbt och gemensamt lösa avancerade uppgifter. Vi har fått många erfarenheter som kommer att kunna tillämpas i vardag, kris och krig.