Funktionsnedsättning – en resurs i krisberedskapen

Krisberedskapen ska vara tillgänglig för alla. Men sårbara grupper, exempelvis personer med olika typer av funktionsnedsättningar, ses ofta som passiva mottagare av hjälp. Det gör att de ofta förbises som medskapare och aktörer både vid utveckling av kris- och beredskapsplaner samt under akut krishantering.

I projektet ”Från passiv mottagare till aktiv resurs i krishanteringssystemet” har forskare studerat hur personer med funktionsnedsättningar och deras intresseorganisationer kan involveras i samhällets krisberedskapsarbete för att tillgodose mångfald, social inkludering och jämlikhet.
– Alla invånare kan inte se, höra eller förflytta sig. Vi vill lyfta fram att kommunerna måste ta hänsyn till dessa personer i krisberedskapsarbetet, säger projektledaren Anna-Lisa Osvalder, professor i människa-maskinsystem och docent i Human Factors Engineering vid Chalmers tekniska högskola.

Och vilka har mer kunskap om behoven och utmaningarna än personer som själva har funktionsnedsättningar?
– De kan väldigt mycket om sina problem och begränsningar, och har många lösningar för detta i vardagen. Därför är det viktigt att de tas med som aktiva medskapare av krisberedskapen. Ska kommunen leverera lösningar måste man känna till behoven.

I projektet har metoder och verktyg för hur inkluderingen kan gå till utvecklats och testats. Bland annat har man samarbetat med Furuboda folkhögskola, Sveriges största folkhögskola för personer med funktionsnedsättning, där elever bidragit med kunskaper.
Det handlar till exempel om personer som har fysiska, kognitiva eller språkliga nedsättningar. Även deltagare med syn- och hörselnedsättningar och afasi har deltagit i projektet.

Några saker som blev tydliga är att många personer med funktionsnedsättningar är väldigt beroende av sina familjer och stödpersoner samt har stort behov av enkel och tydlig information.
– De vill hellre kommunicera med en människa än läsa på papper eller webben. Många är dessutom trygga i sin hemmiljö men på andra platser blir det tufft. De behöver veta i förväg vart de ska ta vägen vid en kris, vem de ska ringa eller hur de ska göra om det blir elbortfall och rullstolarna slutar fungera. Därför är det bra om de tränar innan, säger Anna-Lisa Osvalder.

Materialet som forskarna tagit fram hittas i fem broschyrer som i första hand riktar sig till beredskapssamordnare i kommunal verksamhet. I broschyrerna går att läsa:

• Hur man gör inkluderande krisövningar, där scenariona kan vara allt från otjänligt vatten och strömavbrott till terrorattack.
• Hur man kan utforma workshops för att dra lärdomar av personer med funktionsnedsättningar.
• Hur man presenterar information och text på ett lättillgängligt sätt.
• Det finns också en åtgärdslista för kommuner samt mall till ett så kallat krispass, ett litet dokument som går att ta med sig med information om namn, nedsättning, behov med mera.

Projektet har finansierats av MSB och genomförts i samarbete mellan Chalmers tekniska högskola och Lunds universitet.
Länkar till materialet finns på Chalmers webbplats och i rapporten på MSB:s webbplats.