2000 vårdplatser saknas redan i fredstid

Den svenska hälso- och sjukvården är på sina håll hårt ansträngd redan i dag.
Tillsammans med Socialstyrelsens generaldirektör Björn Eriksson skrev Taha Alexandersson en debattartikel som publicerades på DN Debatt, där de konstaterade att det saknas över 2 000 vårdplatser i Sverige i dag – för att klara de fredstida behoven.
Det ger en fingervisning om hur mycket som krävs för att sjukvården ska klara ett utdraget krig med många skadade, vilket är scenariot alla aktörer i beredskapssystemet ska planera för.

Många regioner kämpar med överbeläggningar på sjukhusen redan i dag – det är långt kvar till att klara belastningen i ett krig?
– Det finns en ökad medvetenhet, men det går inte att med ett trollspö gå från noll beredskap och noll planering under den eviga fredens tid till att allting är på plats här och nu.

Taha Alexandersson säger att den svenska hälso- och sjukvården är ”fenomenalt duktig” på att hantera händelser som är avgränsade i tid och rum.
– När det värsta händer, till exempel terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm eller masskjutningen i Örebro, görs det heroiska insatser. Men det handlar om uthållighet, vi ska kunna klara av en Örebrohändelse på flera olika platser samtidigt över tid. Det kräver planering och investering. Det är därför jag tjatar om systemets roll och ansvar för att personalen i sin tur ska ha förutsättningar att kunna göra sitt jobb.

Bilden är långt ifrån nattsvart, menar hon.
– Det finns fortfarande inte tillräckligt med lagerhållning eller omställningsberedskap att klara långdragna förlopp. Men pandemihanteringen, kriget i vår omvärld, den tragiska händelsen i Örebro, all övningsverksamhet som har pågått – allt är steg som visar att hälso- och sjukvården och omsorgen har en ökad medvetenhet, mer erfarenhet och att en ökad planering pågår. Det går åt rätt håll.

– Vi ser i våra analyser att mer och fler insatser görs i delar av hälso- och sjukvården. Men det finns ett antal områden där vården och omsorgen behöver rustas upp. Det handlar väldigt mycket om personalfrågor.
Beredskapsskulden som har byggts upp under lång tid började myndigheterna hantera först i och med 2020 års försvarsbeslut, menar Taha Alexandersson.
– Saker som tar tid att bygga upp, som att vi har robusta sjukhus, infrastruktur, splitterskyddade säkra lokaler, stora lager, tillverkningsberedskap … alla de här sakerna är i sin linda. Planeringen och finansieringen för den här typen av insatser har inte aktivt pågått längre än sedan försvarsbeslutet 2020.

Under de fyra åren som gått mellan de två senaste försvarsbesluten tog Socialstyrelsen fram utbildningar och metodstöd för kommuner och regioner.
– Hur kan du skala upp din verksamhet, vilken utbildning behöver du för att kunna arbeta i dessa situationer, hur behöver du omfördela patienter, hur behöver du planera din sjuktransportkapacitet, vad finns det för sjuktransporter – alla dessa stöd har vi producerat under det försvarsbeslutet som precis har övergått i ett nytt. Vi har också deltagit i och anordnat flera stora, nationella övningar. Så kapaciteten är betydligt bättre än när vi gick in i 2020 års försvarsbeslutsperiod. Men skulle det värsta inträffa i dag kommer vi fortfarande att behöva vara flexibla och innovativa, både på systemnivå och individnivå.

"Hela det civila försvaret varit bortglömt och därmed också sjukvården" säger Socialstyrelsens beredskapschef Taha Alexandersson. (Arkivbild) FOTO: JOHNER

Utmaningarna när det gäller vårdens beredskap går inte att lösa med punktinsatser.
– Vi pratar inte om fler respiratorer eller att ett sjukhus eller en region ökar sin förmåga. Det är ett stort systemarbete som behöver ske på strategisk nivå, det behöver samplaneras. Vi har 21 huvudmän för hälso- och sjukvården och 290 huvudmän för den kommunala hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Självklart ska inte den här planeringen genomföras i silos.

Har sjukvården inte setts som en viktig del av totalförsvaret tidigare?
– Det finns hur mycket historik som helst som visar hur viktig del sjukvården har varit när vi hade ett totalförsvar förra gången. Då satt Medicinalstyrelsen, Försvarsstaben, Civilförsvarsstyrelsen och dåvarande Försvarets sjukvårdsstyrelse tillsammans och planerade de här delarna. Sjukvården var en otroligt integrerad del av totalförsvaret. Ibland pratar man om att totalförsvarsplaneringen återupptogs 2015, men det var snarare den militära försvarsplaneringen som återupptogs då. Jag tror sjukvården nämns en enda gång i det försvarsbeslutet.

– Jag skulle vilja säga att hela det civila försvaret varit bortglömt och därmed också sjukvården.

Det är dock inget unikt för Sverige, påminner Taha Alexandersson. Samma uppvaknande som sker i Sverige pågår i många andra länder. Sverige ligger till och med långt fram jämfört med andra Natoländer.

– I Sverige är vi duktiga på att berätta hur dåliga vi är. Men vi är representerade i planeringsgruppen för hälso- och sjukvård i den civila planeringen för Nato och i de kontexterna är vi några man kikar på.
Taha Alexandersson nämner bland annat att man har tagit fram dimensionerande målbilder och nyckeltalsberäkningar.

– Så att dessa ganska fluffiga begrepp som ”krigets krav” och ”väpnat angrepp” bryts ner och konkretiseras för aktörerna inom sjukvården. Om det här vapenslaget används och det slår ner i en galleria i kommun X, vad blir skadeutfallet, vad får man får man för skadepanorama? Då blir det en skarp planeringsgrund för regionen eller kommunen att kunna planera lagerhållning och personalplanera.

Vad är Socialstyrelsens skarpaste råd till regionerna?
– Öva, öva, öva. Men på rätt saker. Med övning skapar man inte bara ett muskelminne, utan man ökar också sin mentala beredskap. Det är en av lärdomarna från kriget i Ukraina. För att bedriva samhällsviktig verksamhet under tre år av krig behöver du vara förberedd mentalt och du behöver ha fått förutsättningar att klara av ditt jobb.

– Det räcker inte att ha planer. Det är först när du övar som du ser hur det fungerar.
Taha Alexandersson menar att de bästa övningarna är de som avslöjar brister.
– Det finns inte en enda övning vi har hållit, eller en skarp händelse, där man inte sett brister i den plan man tagit fram. En plan är inget man ska ha i ett skrivbord och damma av. Det är inte raketforskning att det inte kommer att fungera. Man måste provtrycka verksamheten kontinuerligt, och våga göra fel.

Sjukvårdens beredskap för krig handlar inte om punktinsatser, menar Taha Alexandersson. Att ett sjukhus eller en region höjer sin förmåga räcker inte - det krävs ett stort systemarbete, menar hon. (Arkivbild)

I november samordnade Socialstyrelsen KBÖ 2024, en krisberedskapsövning där samtliga 21 regioner övade på ett koordinerat terrorattentat i sju regioner, där de övriga regionerna var stödjande.
– Hela syftet från Socialstyrelsen var att se var vi har brister i våra planverk just nu så att vi kan åtgärda dessa.y

– Det handlar inte bara om antalet vårdplatser utan om mental beredskap. Ta fram planer, öva på dem, gå tillbaka, skruva på dem och öva igen.

Taha Alexandersson poängterar att Socialstyrelsen inte är ute efter att ”slå någon på fingrarna”.
– Det här är inte något som ingen känner till. Men vi måste öka takten. Vi kan inte ha ministrar som pratar i radio och teve om ett traumatiskt omvärldsläge och sedan inte ha en pågående planering, eller inställningen att ”vi ska ta tag i det här om tre år”. Alla vet att det är väpnad konflikt som är dimensionerande – tydligheten finns, planverken finns, stödet finns, statsbidragen finns.

Men frågan är hur regionerna och kommunerna ska klara att möta de ökande kraven när många redan i utgångsläget kämpar med kompetensförsörjning och ansträngda budgetar. Ett av svaren är enligt Taha Alexandersson att arbetsgivarna i möjligaste mån behöver skapa en så bra arbetsmiljö att personalen stannar kvar i vården, och att personal som lämnat förhoppningsvis kommer tillbaka.

– Befintlig personal behöver få ägna sig åt att bedriva sjukvård och omsorg. Plocka bort administrativa uppgifter och fyll på med andra kompetenser. Kompetensförsörjning handlar förvisso om nyrekryteringar men också en hel del om att kompetensutveckla, kompetensväxla, utbilda och behålla befintlig personal. Varenda individ räknas.

– Man ska komma ihåg att det är individer som ska infinna sig och göra väldigt svåra saker under väldigt lång tid. Den befintliga personalens arbetsglädje eller missnöje är vad du går in med i en krissituation. Det är klokt att investera i sin personals arbetsmiljö och se till att man har folk som tycker att det är viktigt att dyka upp och göra sitt bästa när det värsta händer.

– Samtidigt har jag givetvis respekt för att det finns budgetutmaningar som i allt annat. Jag både beundrar och avundas dem inte, de som jobbar med det här dagligen.