Insändare

Beredskapen behöver mål för energiproduktion

Winter is coming var de olycksbådande orden som fick Game of Thrones följare att rysa.

En diffus fara närmade sig, obevekligt, till synes utan chans att åtgärda.
Lite likt hur gamla Sverige samlade inför den skoningslösa vintern.

Nu hör vi domedagsorden regelbundet. Rekordpriset på gas hotar Europa inför vintern, gas är enda uppvärmningen för tiotals miljoner européer. Beredskapen för detta är tyvärr ofta låg.

Nästan all fossilgas i Europa importeras, till 41 procent från Ryssland (2019).
Sverige är nästan lika importberoende, då av olja snarare än gas. Vi importerar fossila drivmedel från i huvudsak tre länder; Ryssland (35 procent), Norge (28 procent) och Nigeria (13 procent) enligt siffror från Drivkraft Sverige för 2017.

Trenden är ganska stabil, Ryssland är vår största exportör sedan i alla fall 2004. Samtidigt bygger vi sen 2016 upp ett totalförsvar som svar på Rysslands utrikespolitik.

Prisökningen på gas i Europa beror till största delen på att återhämtningen efter pandemin går snabbare än industrin räknat med samt brand i ryska gasanläggningar.

Produktionen har inte hunnit öka i lika snabb takt som efterfrågan.
Vi ser samma effekter på oljepriset – därav det höga bensin- och dieselpriset.

Men priset på den fossila energin ökar även i takt med allt skarpare klimatlarm.

Klimatlarmen leder nu äntligen till en mer ambitiös klimatpolitik inom EU, men även inom flera länder som nu har tuffare klimatkrav än Sverige. Därmed bör vi rimligtvis få högre kostnader på fossil energi.

Då måste de ansvariga för Sveriges beredskap vara förberedda, mentalt liksom praktiskt.

Enligt ansvarsprincipen har den aktör som har ansvar för en fråga i vanliga fall även ansvar för den vid kris.

Hur stor beredskap har Sveriges regioner och kommuner för fortsatt höga energipriser och i förlängningen risk för energibrist?

För att inte drabbas hårt måste det svenska samhället med regeringen, regionerna och kommunerna i spetsen sätta produktionsmål för inhemsk energi som balanserar importen och ökar den inhemska produktionen.

Det är inte typen av inhemsk energi eller själva tekniken som är viktig, vi kommer att behöva en blandning av förnybara alternativ.

Därför bör vi välkomna alla förnybara alternativ som ger en kraftig växthusgasreduktion. Detta ökar även vår robusthet då det minskar vårt importberoende.

Vi föreslår därför fem steg till regeringen, regionerna och kommunerna för ökad beredskap genom att minska importberoendet av energi fram till 2025:

  1. Sätt nationella, regionala och lokala mål för minskad import av energi som kopplas till klimatmålen
  2. Satsa på inhemsk produktion med långsiktiga mål. Det tar tid att produktionssätta en biobränslefabrik
  3. Villkora stora energikonsumenters verksamhet med investering i egen lokal energiproduktion
  4. Komplettera med satsningar på beteendeförändringar för resande och gods
  5. Låta Försvaret visa vägen genom att inom ramen för totalförsvaret sätta mål för att bli självförsörjande på energi.

Hugo Malm

 

 

 

 

Hugo Malm
folkbildare

Jakob Lagercrantz

Jakob Lagercrantz
vd vid 2030-sekretariatet,
arbetar med omställningen av transportsektorn