Reportage

Med näsa för glödhärdar

En värmekamera i all ära, men den kan inte dofta sig till en pyrande glödhärd under eldhärjad terräng. Just det klarar Ripa, 8 år, och de andra hundar i landet som nu är redo att förenkla eftersläckningen av skogsbränder.

ANEBY
”Braaa, duktig tjej!”.

Det ser lekfullt ut när Malin Kyllesjö instruerar jakthunden Ripa, en ivrig och korthårig vorsteh, på gården i den småländska idyllen strax utanför Aneby.

– Hon ska stå stilla och markera glöden, inte skälla – det är så mycket partiklar vi inte vill att de ska andas in. Jag har fått henne att stå still i 24 minuter.

På några få år har Malin byggt upp ett koncept som, förvånansvärt nog, tycks vara unikt inte bara i Sverige, där hundar lär sig att hitta glödhärdar under marken efter en skogsbrand.

Malin är själv jägare, skogsägare och har vuxit upp med brukshundar. Idén att kombinera sina kunskaper om skog och lydnad och att fokusera på eftersläckning kom i samband med en brand hon själv upplevde för några år sedan.

– Någon sa ”här går vi och letar efter glödhärdar, tänk om man kunde utbilda en hund till det”.

Malin nappade, kontaktade en kompis som arbetar med hundar inom försvaret och utformningen av en glödutbildning tog fart.

Ripa var först ut och har tränats stegvis med bland annat eucalyptus till att upptäcka glöd genom de doftburkar som Malin fått hjälp att ta fram. De innehåller ett preparat som luktar skogsbrand, men vars recept Malin vill hålla hemligt.

Malin Kyllesjös uppdragsgivare kan vara markägare eller entreprenörer som arbetar åt skogsägarna. När Tjugofyra7 möter henne har hon arbetat under två helger i rad, bland annat efter en planerad naturvårdsbränning på ostkusten där länsstyrelsen beställde hennes tjänster. Ett slags efter-eftersläckning.

– Man har letat och hackat och tror att man är klara, men vill att en hund ska kolla av.

Malin inleder glödsöket med att förse Ripa med ett särskilt halsband märkt ”Skogsbrand”. Det är hennes så kallade tjänstetecken som tillsammans med en lika särskild procedur innebär att hon förstår att ”nu är det detta som gäller”. Ska Ripa jaga fågel är det ett annat tecken som används.

Själva sökarbetet fokuseras till brandområdets ytterkanter med en bredd på cirka 10-20 meter, som är exponerad mot obrunnen skog eller mossmark.

Ripa söker enligt ett mönster som Malin lärt henne. Hittar hon glöd markerar hon genom att stanna på platsen och vänta in matte.

– Jag berömmer henne, känner med händerna om det är varmt på marken och gräver med en liten trädgårdsspade. Glödhärdarna markeras med en snitsel, där varje dag har en egen färg.

– Vi visste inte om det skulle fungera, men det gör det ju. Självklart kan vi missa, men vid tre tillfällen har jag varit med om att värmekameran inte gett utslag när hunden markerar – och vi har kunnat gräva fram glöd i marken.

Tre utbildningar har det hunnit bli och nu finns ett tiotal ekipage över landet. Gruppen samlas två gånger per år för att utbyta erfarenheter. Alla utom en av de utbildade hundarna har haft uppdrag, enligt Malin.

Hon vill inte att ekipagen ska bli för många, en hund i varje län är målet. Utbildningen som pågår i sex månader innehåller flera delprov, hundarna ska klara lydnad, vara uthålliga och ”miljöstarka” vilket bland annat tränas genom att en högtryckstvätt startas intill dem när de letar efter en boll.

– Det är mest fågelhundar och arbetshundar, men det handlar mer om individ än ras, säger Malin. Även den mänskliga delen av ekipaget genomgår utbildning, bland annat för att kunna ta hand om brännskador på hundarna.

Malin Kyllesjös utbildning har väckt intresse långt utanför landets gränser och hon har blivit kontaktad av intresserade i bland annat USA, Kanada och Danmark.

I Sverige har hon uppfattat att det finns intresse av att använda hundarna i ett tidigare skede efter en brand, innan räddningstjänsten lämnar över marken till skogsägaren.

Hur stor den fyrbenta eftersläckningsmetoden kommer att bli är oklart, men ett är säkert – verksamheten kommer att växa på gården utanför Aneby där Ripa snart får förstärkning kring doftburkarna av en liten skogsbrandslabrador.

Skogsbrandhund-2.jpg

Halsbandet gör Ripa och Malin redo för skogsbrand.