Nyhet

Stora utmaningar för det civila försvaret

Uppbyggnaden av ett nytt civilt försvar står inför stora utmaningar. Både politiska och samhälleliga.

– Civilt försvar 2019 är inte samma sak som det var 1993. En del var ganska otidsenligt, men vi har också nedmonterat rätt mycket som skulle kunna vara användbart. Vissa saker som vi tänkte oss kunna skydda under det kalla kriget har vi tvingats inse att vi måste ge upp för det är inte ekonomiskt eller på andra sätt försvarbart att bygga vissa skyddssystem som fanns då. Om vi tittar på hur flöden och kommunikationer och logistik fungerar idag, måste vi vara mycket tydligare med vad vi ska satsa vår energi, kraft och resurser på.

Det säger Fredrik Bynander, chef för Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan.

Krisberedskapen är det system som skapades när totalförsvaret nedmonterades förra gången och är ett system som ska gälla fram till högsta beredskap.

– När vi nått skärpt beredskap ska det bara gälla i begränsad form. Det är för att totalförsvaret tar över redan vid skärpt beredskap. Vid högsta beredskap är totalförsvaret all samhällsverksamhet som ska bedrivas. Det betyder också att tiden fram till en tänkt beredskapsskärpning är det bara planering. Det förekommer en missuppfattning om att totalförsvaret är nåt som finns där och kan användas till lite vad som helst. Så är det inte utan det vi har nu är en planeringsapparat.

Han ser en stor utmaning i säker kommunikation.

– Vi kommer att behöva förmåga att inte bara prata och skriva utan också utbyta stora datamängder. Hur snäv ska kretsen för den här typen av system vara? När det rört försvarshemligheter och rikets säkerhet har vi kunnat snäva in kretsen väldigt mycket. Om totalförsvaret ska fungera måste vi ha ett bra tänka för att vidga den här kretsen på ett säkert sätt.

En annan är myndighetsstrukturen och att mycket nu ligger i privat regi.

– Förra gången satt vi i en ganska traditionell och hierarkisk förvaltningsapparat. När det hettade till kunde man göra ganska radikala saker genom att använda hierarkierna i samhället. Vi hade ett väldigt korporativistiskt samhälle, det var få stora företagsledningar som behövde gå med på att vi behöver göra vissa saker för rikets och marknadens överlevnad. Det kommer att vara mycket svårare idag.

Näringslivet deltar i dag i väldigt liten utsträckning i planeringen.

– Jag tror att staten måste ta ansvaret för att skapa en struktur för samarbete med näringslivet som gäller bortom force majeure. Men vi måste ha lite ordning på det egna torpet innan vi tar det steget. Det finns idag en väldig beröringsskräck utanför de företag som redan är identifierade som säkerhetsvitala. Den beröringsskräcken måste vi komma över och då krävs det att vi har ett bra system på plats för att skapa avtalen som ska vara totalförsvarsmässiga.

Politiska utmaningar förbigås ibland med att vid behov kommer regeringen automatiskt att fatta rätt beslut.

– Men vi ska veta att det här sker i en komplex politisk situation, det kommer inte att vara enkelt. Vi har en parlamentarisk situation som leder till ganska svaga regeringar och vi kommer att få leva med den politiska situationen och polariseringen i samhället under ganska många år, inte bara i Sverige.

– Och då står en regering inför utmaningen att upprätthålla sin legitimitet. Det är här gråzonen uppstår, att det är mycket enklare att slå mot staters interna säkerhet. Vi kommer att utsättas för påverkansoperationer, olika angrepp till exempel mot vår infrastruktur som gör att centrala myndigheter och regeringen inte kommer att var jättepoppis.

Ska vi lyckas bygga upp ett effektivt totalförsvar måste det också jobbas med försvarsviljan.

– Och vad är det i ett modernt samhälle när alla ungdomar sitter uppkopplade och knappt kommer ihåg vilken kommun de bor.