"I Filipstad finns allt jag behöver"

FILIPSTAD
Han har under sina drygt fyra år i Sverige flyttat runt lite i landet, men valt att återvända till Filipstad. Här finns förvisso familjen, men det finns fler skäl till att Mohammed känner sig hemma i småstaden i östra Värmland. Skäl som kanske är lite mer diffusa men som handlar om trivsel, atmosfär.

– Jag känner mig lugn här.

Vi är på väg till föreningen Tillsammans café på Kungsgatan. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen och Mohammed Hassan har just slutat jobbet på Vägvisaren där han dagligen registrerar och vägleder flyktingar för att ta sig in i det svenska samhället.

Nu väntar nästa pass på caféet. Så är det de flesta kvällar. Mohammed är ordförande i föreningen, storebror Ahmed och mamma sitter också med i styrelsen. Eldsjälar brukar vara epitetet.

– Vi har 300 medlemmar, nio olika nationaliteter. 20 är svenskar. Det är kul när nationaliteter träffas. På söndagarna är det fler svenskar här, då brukar vi ha språkträffar.

Vem som helst får vara med. De enda reglerna är: religion och politik diskuteras inte i lokalen. Inne på caféet ökar tillströmningen av folk. Det serveras kaffe, te och tilltugg och blir snabbt stimmigt. Vid ett bord delas på en vattenpipa. Vid ena kortsidan finns TV och stereo.

– Mohammeds grejer. Nästan allt här inne kommer från vår lägenhet, säger brodern Ahmed.

Föreningen drivs ideellt men har av Region Värmland fått 150 000 kronor för att upprätta ett kontaktcenter för asylsökande, liknande Vägvisaren som vänder sig till de som fått uppehållstillstånd.

Mohammed hoppas det ska ge möjlighet att skaffa en större lokal för att även kunna ge utrymme och sysselsättning för alla ungdomar.

En av de aktiviteter som dragits igång är svenskundervisning. Ahmed är lärare. Han kör tre timmar, fyra kvällar i veckan.

– Vi har tio på kö, säger Ahmed och får i samma veva en lapp i näven med ytterligare åtta namn. Det lär bli en grupp till och sex kvällar i veckan, ler han.

Klockan fem börjar kvällens pass. Ahmed vill ha max 20 deltagare för att kunna ge bra lektion, men stolarna räcker inte till.

På tavlan finns övningar med tj-ljud.

– Det är en process att lära sig språket, men det tar ungefär sex månader att lära sig det viktigaste, säger Ahmed.

Integreringen är det som driver bröderna Hassan mest.

– Det är klart att det finns några som helst sitter hemma och väntar på att få pengar. Men vi försöker förklara att man måste studera, måste försöka få jobb. För deras egen skull, och då tror jag också ni svenskar blir mer nöjda med oss, säger Ahmed.

Föreningen Tillsammans samlar in kläder som delas ut på flyktingboenden. Snöskottning och gräsklippning ska erbjudas gratis till alla filipstadsbor, allt för att öka bygga broar.

– Vi har mycket att göra, tiden räcker inte till. Men det är roligt att kunna vara till hjälp, bättre än att sitta hemma och titta på TV, säger Ahmed.

Mohammed ägnar en hel del tid till att öka förståelsen ute i samhället.

– Jag brukar gå och prata med nyanlända på deras boenden, förklara vad som gör att det kan bli negativa tongångar. Kan vara så enkla saker som att inte slänga skräp på stan. När någon gör något fel brukar vi försöka hjälpa till, tala om vad man bör göra och inte göra.

När Mohammed fick höra att en filipstadsbo spred osanningar och fördomar om Tillsammans och caféet tog han omedelbart kontakt.

– Jag sökte upp henne. Hon sa att vi rökte hasch, vilket jag förklarade att vi inte gör. Vi har bett polisen och miljö- och hälsa att komma hit och kontrollera oss. Vårt mål är att visa folk att vi inte är som en del tror.