– För att vara en resurs måste man förstå uppdraget
Publicerad: 20 dec 2019 klockan 13:02
Av: Per Larsson
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
Spontanfrivilliga är en resurs – om de organiseras. MSB har i år gett Röda korset den uppgiften vid större händelser och nationella kriser.
– Det är MSB som bestämmer om systemet ska aktiveras, säger Lasse Lähn, ansvarig för Röda korsets nationella krisledningsorganisation.
Under 2018 fick Röda Korset uppgiften att ta hand om anstormningen av spontanfrivilliga och tog emot över 6 000 intresseanmälningar. Överenskommelsen har fortsatt i år.
Den organisation som behöver hjälp kontaktar MSB, som i sin tur vänder sig till Röda korset. Därefter kontaktar Röda korset mottagaren, exempelvis en räddningsledare.
– Denne får ett frågebatteri. Hur ser det ut på platsen, vad ska de frivilliga göra, hur många behöver ni och hur länge? Ett anmälningsformulär skickas sedan till oss.
Röda Korset skapar en uppdragsprofil och tar kontakt med personer inom rimligt avstånd för händelsen med frågan om de kan ställa upp.
– För att vara en resurs måste man förstå uppdraget, varför man ska åka och vad som förväntas. Och att man inordnar sig i systemet på plats. Det har en del med språk att göra. Förra året var nästan 20 procent av de 6 000 som anmälde sig inte av svensk härkomst.
När rekryteringen är klar förmedlar Röda Korset vilka som kommer.
Information om uppdraget är en förutsättning för att utföra uppdraget, Lasse Lähn listar även schemaläggning, tillgång till mat och att det finns ett ledarskap för de frivilliga.
– Vi kan skicka frivilligsamordnare som tar hand om den delen. En räddningsledare är kanske där och då inte bra på att leda frivilliga, har fullt upp med den allvarliga situationen och att leda sina kollegor i insatsen.
Lasse Lähn konstaterar att en del ser frivilliga som ett problem, att de är i vägen, inte gör som man säger, inte kommer eller går hem när de ska.
– Jag har en devis: om ingen talar om vart man ska ta vägen, då blir man i vägen.