Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Bakgrund Hamre-fallet

I janauri 2015 brann ett hus i Hramre. Här är vad som hänt i den utdragna historien.

Publicerad: 2020-09-30
Faksimil med klipp ur Tjugofyra7

2015

  • 3 januari brann det i en bostad i Hamre. Räddningstjänsten använde släckskum mot huset och en intilliggande byggnad. Bybor fick släckskum i dricksvattnet.
  • Ägaren till huset som brann ansågs vara så kallad verksamhetsansvarig och ålades av Norrhälsinglands miljö- och räddningsnämnd att ta vattenprov i grannens brunn. Han överklagade och fick rätt av länsstyrelsen som ansåg att husägaren knappast kunde anses ansvarig.
  • I april anmälde byborna misstanke om miljöbrott.
  • Eftersom verksamhetsansvaret inte blev utrett ansåg sig grannen berövad rätten till rättslig prövning och överklagade till mark- och miljödomstolen. Det blev avslag, men han gick vidare till Mark- och miljööverdomstolen, som ansåg att frågan låg inom prövningsramen.
  • Parallellt skickade Hamreborna i december en begäran om tillsynsåtgärd till kommunstyrelsen. Hamreborna ansåg att räddningstjänsten skulle föreläggas att omgående undersöka föroreningen av grundvattnet.

2016

  • I februari återvisade Mark- och miljööverdomstolen grannen till Norrhälsinglands miljö- och räddningsnämnd för fortsatt utredning om ansvaret för släckskum i dricksvattnet.
  • Kommunstyrelsen och Norrhälsinglands miljö- och räddningsnämnd beslutade att verksamhetsutövare enligt miljöbalken saknades.
  • I november fastslog länsstyrelsen att räddningstjänsten skulle betraktas som ansvarig verksamhetsutövare vid branden i Hamre.

2017

  • I september fastslog Mark- och miljödomstolen i en dom att räddningstjänsten var ansvarig för att dricksvattenbrunnarna förorenades. Mark- och miljödomstolen fann att räddningstjänsten var verksamhetsutövare, enligt miljöbalken.
  • Beslutet överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som inte prövade ärendet eftersom fel instans överklagat. Miljö- och räddningsnämnden skulle överklagat, inte Hudiksvalls kommunstyrelse. Det innebar att kommunen får stå för arbetet med att avhjälpa skadan.
  • I december begärde kommunen hos Högsta domstolen att beslutet att avvisa överklagan skulle upphävas.

2018

  • I november meddelade Högsta domstolen att målet återförs till Mark- och miljööverdomstolen då rättegångsfel begåtts. Högsta domstolen slog också fast att Hudiksvalls kommun är verksamhetsutövare för räddningstjänstens verksamhet, enligt miljöbalken.

2019

  • I juni återvisade Mark- och miljööverdomstolen frågan till Hudiksvalls kommun för fortsatt handläggning. Miljöskadan ska utredas, åtgärder bedömas och vidtas efter att ansvarets omfattning bedömts.
  • I december friade en oenig tingsrätt insatsledaren, åtalad för miljöbrott, från ansvar för det förstörda dricksvattnet.

2020

  • I januari överklagades den friande domen för insatsledaren till hovrätten av åklagaren som yrkar dagsböter för miljöbrott. Hovrätten har ännu inte tagit upp fallet.
  • I juni beslutade Hudiksvalls kommun om utbyggnad av det kommunala vattenledningsnätet, Hamre prioriteras.
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Tillgänglighetsredogörelse

Kontakt
Redaktionen