Före sommaren skrev jag en inledare om räddningstjänstens förmåga till effektiva insatser, och behovet av utveckling.

 Jag skrev att tre utvecklingsområden är centrala; teknikutveckling, metodutveckling samt utbildning, och att jag anser att MSB har ett stort ansvar för att driva de frågorna tillsammans med professionen i landets räddningstjänster.

Jag nämnde också vikten av att utveckla både det förebyggande arbetet och ett professionellt hanterande av akuta händelser, oavsett förutsättningarna.

 

Det känns en smula kusligt att läsa den texten nu, efter en sommar som varit så händelserik. Jag skrev också att ”vi behöver utveckla vår kapacitet att kunna hantera riktigt stora olyckor, sådana som vi varit förskonade från länge nu men som förr eller senare kommer att inträffa: en större rasolycka, en skogsbrand som skövlar en hel by, en industriolycka.”

 

Så inträffar skogsbranden i Västmanland, en händelse som följs av omfattande översvämningar på grund av skyfall i Västra Götaland, i Halland, i Värmland och i Skåne.

 

Efterarbetet för alla dessa händelser pågår. Även arbetet med översvämningarna ska utvärderas så att vi kan dra lärdomar. Självfallet kommer utredningen av hanteringen av skogsbranden i Västmanland att bli uppmärksammad och förhoppningsvis ge oss nya insikter och lärdomar.

Jag aktar mig för att dra några bestämda slutsatser nu, men jag är säker på att utvärderingar och utredningar kommer att ge oss mycket att arbeta vidare med.

 

Men ett par reflektioner vill jag förmedla, ett ögonblicksintryck från Ramnäs och ett par tankar om ideella krafter som jag även fångat att räddningsledaren Lars-Göran Uddholm gett uttryck för.

En stor insats som den i Västmanland måste lösas av många olika aktörer i samverkan. Det finns inte tid för långa förhandlingar om vem som ska göra vad och man måste lita till varandras kompetens, kunnande och förmåga att lösa sin del av uppgiften.

 

Det är lättare att leda en sådan insats om man har ett team medarbetare närmast sig som man arbetat med tidigare och som kompletterar varandra både vad gäller kompetens och kynne.

Det behövs både snabbfotade doers och eftertankens analytiker, både specialister och generalister. Därutöver behövs förstås engagemang hos alla som deltar i arbetet.

 

I arbetet med skogsbranden i Västmanland möttes ett stort antal människor med olika bakgrund och uppgifter.

Medarbetare från ett 70-tal räddningstjänster kom resande från hela Sverige, polis, Försvarsmakten inklusive Hemvärnets nationella skyddsstyrkor och en hel rad olika kompetenser från myndigheter, kommuner och länsstyrelser samverkade.

Jag upplevde att man möttes med respekt för varandras olika kompetens och med uttalad vilja att samarbeta för att lösa uppgiften.

 

Men räddningsledaren Lars-Göran Uddholm lyfte flera gånger särskilt fram de ideella insatserna, inte minst stödet från frivilligorganisationer med kompetens att organisera hjälpinsatser.

Människor har kunskap, engagemang och vilja att bidra, det vet vi inte minst från MSB:s årliga mätning Opinioner där 7 av 10 förklarar sig beredda att hjälpa till vid en allvarlig störning.

 

Generellt är det positivt att myndigheter och kommuner hittar former för samverkan med ideella krafter och med allmänheten vid olyckor och kriser.

Alla stora räddningsinsatser är beroende av ideella krafter och ett bra samspel med allmänheten. Det är viktigt att ta vara på män​niskors kunskap, engagemang och vilja att bidra.