Varje kris börjar och slutar i en kommun, brukar man säga. En kris i en kommun kan bli en nationell eller internationell angelägenhet, men det omvända gäller också – tsunamikatastrofen 2004 visar att händelser långt bort kan få konsekvenser på det lokala planet här hemma. Men hur ge ett sammanhållet stöd till 290 kommuner, var och en med unika förutsättningar?

I maj 2013 skrev MSB och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, en ny överenskommelse om kommunernas krisberedskap som börjar gälla 1 januari 2014. Det är en överenskommelse som tydliggör vad kommunerna förväntas göra och hur MSB och länsstyrelserna ska stödja utvecklingen av kommunernas förmåga att förebygga och hantera kriser.


Varje kommun har ansvar för de förberedelser och åtgärder som krävs för att åstadkomma trygghet och säkerhet för sina invånare. Kommunernas arbete med trygghet och säkerhet omfattar väldigt mycket mer än det som styrs av LEH*: socialtjänstlagen, lagen om skydd mot olyckor, kommunallagen till exempel. Den som har ansvar för att verksamheten fungerar i vardag, är också den som har ansvaret vid omfattande störningar i samhället. Och det som fungerar till vardags ska, helst, fungera någorlunda även vid påfrestningar och snabbt kunna återställas efteråt.


De uppgifter som kommunerna har ansvar för enligt LEH är: risk- och sårbarhetsanalyser, planering, geografiskt områdesansvar, utbildning och övning, höjd beredskap och rapportering till länsstyrelsen. Länsstyrelserna i sin tur rapporterar till MSB.


Kommunen ska, med beaktande av risk- och sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera extraordinära händelser. Denna plan ska utgöra en del i ett styrdokument för kommunens arbete med krisberedskap. Under perioden 2014-2018 vill staten dessutom stimulera ytterligare samverkan inom kommuner, samt mellan kommuner och andra aktörer genom ett samverkanstillägg. 


2014 blir ett förberedelseår inför kommunernas beslut om kommande mandatperiods planering enligt LEH och enligt denna nya överenskommelse. Överenskommelsen ställer också krav på MSB och på länsstyrelserna.


Inför mandatperioden 2015-2018 ska MSB, tillsammans med länsstyrelserna, SKL och representanter för kommunerna ta fram en övergripande plan för stödet till kommunerna för hela mandatperioden. Det är då naturligt att vi på MSB i samband med detta  tar fram övergripande planer för motsvarande period även för vårt stöd till kommunernas arbete inom ramen för lagen om skydd mot olyckor, LSO.


I mitten av mandatperioden ska MSB, SKL och representanter från länsstyrelserna följa upp hur arbetet med uppgifterna fortlöper och om stödet behöver anpassas jämfört med vad som planerats.  Inför varje ny mandatperiod (från och med perioden 2019-2022) ska målen i överenskommelsen ses över och vid behov utvecklas. I samband med denna översyn ska även kommunernas generella behov av stöd från såväl MSB som länsstyrelserna, diskuteras och konkretiseras i en gemensam inriktning för den kommande periodens arbete.


Jag räknar med två effekter av överenskommelsen: en ökad krisberedskapsförmåga i kommunerna till gagn för medborgarna, men också att MSB och länsstyrelserna blir bättre på att ge ett sammanhållet stöd till kommunerna, baserat på kommunernas mandatperioder.

 

 

LEH är en förkortning för lagen om kommuner och landstings åtgärder i för och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.