Samtidigt pågår förhandlingar kring ett nytt internationellt klimatavtal och även en ny global utvecklingsagenda post-2015 där resiliens och katastrofriskreducering är viktiga komponenter. Den nya utvecklingsagendan med nya globala hållbarhetsmål ska ta vid när FN:s millenniemål löper ut.


Och de nya hållbarhetsmålen kommer att ställa krav även på Sverige när det gäller att samordna arbetet kring hållbarhet, klimatanpassning och katastrofriskreducering. Men det globala utvecklingsarbetet kräver också effektivare medel mot korruption, värnandet av mänskliga rättigheter och demokratiutveckling för att ta några exempel på vad diskussionen kring hållbarhet och resiliens också kan handla om.


Det gäller att hantera alla nivåer – från Borås till Bryssel, från Stockholm till Sendai. Allt hänger ihop, annars blir det bara ordsvall och inte verkstad. Det gemensamma åtagandet länder ska enas om ska fungera också i Bogotá, Mogadishu eller Kharkiv.


Men tyvärr ser det mörkare ut än på länge när vi ser oss om i världen.


Konflikterna och katastroferna i världen har ökat senaste åren, trots att världssamfundet har en mångfacetterad palett att använda bestående av diplomati, ekonomiska verktyg, kunskap, teknisk utveckling, ökad miljömedvetenhet, kommunikation, medicinsk kompetens – och militära maktmedel.


För att skapa stabil utveckling i länder världen över krävs att alla delar av den där paletten används, i synnerhet de som främjar fred, demokratiutveckling och en fördelning av globala tillgångar som minskar sårbarheten för naturkatastrofer, storskaliga olyckor, terrorism och väpnade konflikter.


Detta gäller här hemma lika väl som långt borta.


Polismyndigheten tar ett samlat grepp för att värna grundläggande värden som religionsfrihet och yttrandefrihet och det är bra. Men polisen kan inte göra arbetet själv. Det behövs en bred samverkan som samlar alla goda krafter i samhället; myndigheter, frivilligorganisationer, företag och enskilda människor som kan samarbeta systematiskt för att hindra att fler unga människor glider in i våldsbejakande extrema miljöer. MSB har en roll i det arbetet förstås, men det har även du som läser detta. Hur kan du och jag bidra i vår vardag?


Samtidigt som vi behöver motverka terroristers framfart i Europa, i Asien, i Afrika har vi på kort tid fått en helt ny säkerhetspolitisk karta att manövrera i. Den oroande utvecklingen i Ukraina stöds av påverkanskampanjer bland annat i sociala medier, även riktade mot Sverige. Desinformation kan vara kraftfulla vapen både för stater som utsätter sina grannländer för subversiv aggression och för terroristorganisationer.


Det mest verksamma motmedlet mot påverkanskampanjer är att var och en av oss har förmåga att kritiskt granska uppgifter, förmåga att kunna ifrågasätta vad vi läser eller hör och förtroende för det demokratiska samhällets institutioner. Därför är utvecklingen av våldsbejakande extrema miljöer nära besläktad med social oro i samhället, ytterst handlar detta om unga människors framtidstro och om förtroendet för det samhälle vi lever i, om att minska sociala risker.


Det nya säkerhetspolitiska läget gör också att vi behöver öka tempot i arbetet med civilt försvar. Och samhällets beredskap för krig måste bygga på det som redan har gjorts för att utveckla vår förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser.


Här har vi nu en utmaning på MSB. Vi vill och kan göra mer, men det förutsätter att alla aktörer samverkar, framförallt kommuner, myndigheter och alla som bedriver samhällsviktig verksamhet. Samtidigt som vi behöver lägga ett ”civilt försvar-raster ” på arbetet att utveckla krishanteringsförmågan, har MSB ett sparbeting som vi behöver hantera. Utmaningen är därför att prioritera klokt så att vi också orkar genomföra viktiga satsningar – dit hör exempelvis stöd för utveckling av en effektiv räddningstjänst.


Allt det arbete som görs varje dag i varje kommun för att öka tryggheten och säkerheten är självfallet också en viktig del för att utveckla hela samhällets resiliens och därmed bidra till en positiv global utveckling.


Allt hänger ihop.