Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt. Genom att klicka på "Jag förstår" samtycker du till att cookies används. Jag förstår, stäng

Från osedd till ansedd

Plötsligt ropar alla efter frivilliga. Från att ha varit sedda över axeln har Frivilliga resursgrupper, via en skogsbrand, avancerat från blåbär till seedade fältet.

Publicerad: 2015-09-25
Andreas Weiborn konstaterar att det behövs bättre rutiner för hur frivilliga engageras när insatsen går över flera kommuner eller länet tar över. På sikt vill han se en FRG-tib hos MSB som kan aktivweras. Foto: Per Larsson

Vi skulle inte prata alls om skogsbranden. Men den går inte att komma ifrån. För FRG Västerås (Frivilliga resursgruppen) är tideräkningen före och efter skogsbranden. Första larmet. Man gick från osedd till ansedd.

– Det är viktigt att vi ses som samarbetspartner och inte några att använda som figuranter under en övning, säger Andreas Weiborn, FRG-ledare i Västerås.

Vi sitter i en pampig lokal i Västerås stadshus, kommunstyrelsens mötesrum.

– Den som bokade åt mig tyckte vi skulle vara här. Intervjun ansågs viktig.

– För några månader sedan skrev Mälardalens räddningstjänstförbund avtal med Västerås stad om att använda oss, tidigare har de inte varit så intresserade. Men fler kommunala verksamheter behöver lära sig vad FRG är.

Andreas Weiborn fyllde 27 i sommar. För cirka tre år sedan sökte han sig till FRG. Det fanns då ingen organisation i hemkommunen Sala. Han vände sig till Västerås och där är han kvar. Andreas är engagerad, välformulerad – och krishantering det stora intresset. Att få utlopp för det har inte varit något problem senaste året.

Efter skogsbranden jobbade han några månader för länsstyrelsen, han reste runt och föreläste en gång i veckan, FRG Västerås har gjort sin egen utvärdering av insatsen. Och dessutom kom en anstormning av intresseanmälningar att bli medlem.

Hur mycket tid lägger du ner på det frivilliga arbetet?

– För mycket. Kruxet är att det är så roligt. Utvärderingsarbetet tog en enorm tid, föreläsningarna bitvis också. Samtidigt känner jag en skyldighet att dela med mig. Vi var med om en unik erfarenhet.

Och plötsligt påtalar etablissemanget hur viktiga de frivilliga är, fler lockas att engagera sig. Västerås FRG hade innan skogsbranden 60 medlemmar, efteråt fanns en lista med 80 nya intresserade.

– Hos vissa var det nog ett kortvarigt intresse. Men vi utbildar nu och är snart närmare 80 medlemmar. Västerås stads ambition är att vi ska vara 150. Jag tror vi når dit om några år, men jag tror också att kommunens siffra i framtiden kommer att revideras uppåt. Genomslaget verkar ske i hela landet, hörde bland annat att FRG i Umeå fått nya intresserade efter branden.

Är det några speciella kompetenser ni behöver mer av?

– Skulle gärna se en större mix med fler från de 18 frivilliga försvarsorganisationerna. Generellt har vi en stor representation av civilförsvarsförbundare. När Civilförsvarsförbundet framförde att de ville få ansvar för samordning av FRG-verksamheten skrev de att 77 procent av FRG-medlemmarna kom från dem. Och det är väl ett problem i sig. Den bästa rekrytering som en FRG kan göra är att få en person som också aktivt går in i en annan frivilligorganisation. Vi frivilliga behöver hjälpa varandra att rekrytera.

Andreas Weiborn ser ingen vits med att centralisera ansvaret för FRG, utan vill bibehålla dess fokus som kommunal resurs.

– Finns ingen anledning att göra om FRG med tanke på hur krishanteringssystemet och dess principer är utformade i dag. Lösningarna bör vara lokala eller inom län. Avnämarens behov ska stå i centrum och behoven skiljer mellan kommuner. Där finns grunden, sen bygger man på den vid behov när fler engageras. Kommunen har en FRG-ansvarig. Vem som leder om insatsen utökas till att gälla länet behöver vi däremot skapa rutiner för. Det är viktigt att avnämarna har uppgörelser för hur FRG arbetar över kommun- och länsgränser. Den frågan bör på sikt väckas hos SKL.

Under skogsbranden blev det tydligt. Det fanns ingen som hade helhetsbild över hur många FRG-are som var engagerade, var de kom ifrån eller vem som kallat dem.

– Situationen var oklar. Det var först när vi fick en plats i staben som vi hade en kanal in och kunde få överblick. Då kunde vi också förmedla vad vi gjorde och kunde bidra med. Det minskar risken att vi blir förbisedda. Exempelvis arbetar en av våra medlemmar som flygledare på Arlanda, en kompetens som aldrig tillvaratogs. Samtidigt saknade vi kunskap att jobba i stab, och gör nog fortfarande. Nu har vi tillsammans med Västerås stad lyft in det i vår utbildningsverksamhet.

I utvärderingen efter skogsbranden lyfter FRG Västerås en rad förbättringsförslag inom egna organisationen. Där framförs också önskemålet om en nationell FRG-tib hos MSB.

– Det är inte frivilliga som ska aktivera frivilliga, det måste ske mer kontrollerat. Om flera FRG-grupper behövs vid en insats, då kan en FRG-tib aktiveras. Det handlar om operativ förmåga och kunna spåra beslut. Kontroll över vilka som larmas ut och att det är de med rätt utbildning. Det här är något vi ser på lång sikt.

FRG-medlemmar har ersättning under insats, samma som deltidsbrandmän är tämligen vedertaget. För utbildning och övning är det inte reglerat på samma sätt.

– Vi har börjat en diskussion med Västerås stad om avtalet. För mig är det en fråga om kvalité. Det bör finnas ett incitament till att välja att ta ledigt från jobbet för att delta på övning eller utbildning. Förhoppningsvis kommer detta även att behandlas i MBSs guide om frivilliga.

I Västerås är beredskapssamordnarna kontaktpersoner gentemot FRG. När man i många andra kommuner är hänvisade till telefonkedjor har FRG Västerås tillgång till kommunens konto för digitala krishanteringsverktyget Crisis Commander, vilket innebär att gruppen snabbt kan tillfrågas om medverkan via flera kontaktytor.

Kommunen verkar ta ert uppdrag på allvar?

– Så kan man uttrycka det. Västerås har förstått nyttan med resursen, vi har en bra relation och ett jättebra stöd. Kommunens intresse är vår framgångsfaktor.

Huvuduppgiften för FRG Västerås under skogsbranden var att distribuera mat. Man hjälpte även räddningstjänsten med deras loggsystem och facebook-sida.

Tidigare har man många gånger hört att ansvariga vid insats närmast sett frivilliga som en belastning, de kräver tid av en stressad organisation och med frågetecken för nyttan.

– När något akut händer är det nog lätt gjort att exempelvis räddningstjänsten jobbar som den är van, och då kanske FRG förbises. Man vänder sig till professionella resurser, vad de kan är kvalitetssäkrat. Vi är frivilliga och det ger ingen garanti för att resursen direkt är operativt gripbar.

– Konsekvensen blir att man inte nyttjar den frivilliga kompetens som finns utan jobbar med dem man känner. Men det är viktigt att känna sina vänner innan man behöver dem, som någon sagt. Och jag säger att det är också viktigt att känna sina uppdragsgivares vänner och deras vänner.

Intresset, möjligheten att göra något viktigt för samhället, är det som driver Andreas Weiborn.

– Och då måste man veta vad man ska göra den dag det händer något.

Vad får du tillbaka?

– Erfarenhet, uppskattning för det man gör. Någon form av merit blir det. Du växer ju med det du gör.

När insatsen avslutats i Ramnäs arbetade Andreas för länsstyrelsen med efterarbetet. Det gav vidgade perspektiv och nyttiga erfarenheter för en studerande som så småningom vill jobba med krishantering.

För dig personligen var skogsbranden bra?

– Ja. Skulle ljuga om jag sa något annat.

Per Larsson
blog comments powered by Disqus
Om tidningen

Tjugofyra7 bevakar utvecklingen inom MSBs ansvarsområden och ska stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Ledaren är att betrakta som MSBs officiella linje.

Tillgänglighetsredogörelse

Kontakt
Redaktionen