Neby och Lutnaes

Johan Nyeby och Trong Lutnaes berättade om erfarenheter från 22 juli-attentaten förra året. Foto: Gunno Ivansson

 

Hans kollega Johan Neby redogjorde för fakta kring händelseförloppet 22 juli förra året då det först exploderade en bomb i regeringskvarteren innan massakern på Utöya inleddes. Trond Lutnaes fokuserade på de lärdomar och erfarenheter som hittills gjorts av vården.

– De säger i stort sett att sjukvården gjorde en formidabel insats. Men ger ändå 14 rekommendationer till uppföljning, bland annat om kommunikationer och ansvarsförhållanden.

 

Hans huvudbudskap är att man ska vara försiktig med att kritisera de inblandade efter en så ofattbar händelse.

– Det är lätt att kritisera att polishelikoptern i Oslo var obemannad, men polismästaren svarade att det är en fråga om prioritering. Ska vi bemanna polishelikoptern eller ska vi ha poliser på gatorna i en lågbemannad sommarsituation? Den ideala beredskapen får vi ju aldrig.

 

Naturligt nog har det skrivits och talats mest om dödsoffren men även de praktiska konsekvenserna är enorma.

– Regeringsbyggnaderna ligger tätt. Återställningen kommer att ta 10-12 år och kosta många miljarder. De flesta departementen har fått flytta till tillfälliga lokaler och det har slagit hårt mot verksamheterna. Många anställda har stora hälsoproblem.

 

Norge är ett litet land och alla känner någon som drabbats. Trond Lutnaes har en son som jobbar på Hälsodepartementet och han hade tur, undkom med skärsår i huvudet. 564 personer befann sig på Utöya och de kom från hela landet.

– Från vårt län med 22 kommuner fanns 40 ungdomar på Utöya Två blev dödade och de 38 överlevande var från åtta olika kommuner.

 

Regeringen lovade att alla skulle få den hjälp de behövde, inga resurser skulle sparas. Bland yrkesfolk blev beslutet omdiskuterat.

– Framförallt har det tidigare framförts att det inte är rätt att sjukliggöra reaktioner efter allvarliga kriser på det här sättet. Den bästa hjälpen du kan få är kanske från familjen och vänner i ditt sociala nätverk. Det var ungdomar som var medlemmar i en politisk ungdomsorganisation som ordnade möten sammankomster, träffades både formellt och informellt för att stötta varandra.

 

En månad efteråt kom allmänna råd från socialstyrelsen om att uppföljningen skulle vara mer aktiv. Varenda en som varit på Utöya skulle uppsökas, symptom och problem kartläggas och rapporteras.

– Uppföljningen har inte fungerat helt. Kompetens och roll hos kontaktpersonerna har diskuterats och en del ungdomar ville inte ha med dem att göra.

 

De stora resurser som användes för uppföljningen ledde till diskussioner om Utöya-offren skulle få gå före alla andra oavsett vad det rör sig om, till exempel föräldrar som förlorat barn i trafikolyckor.

– Den enorma uppmärksamheten ledd också till en våldsam reaktivering av tidigare trauma hos andra människor som återigen sökte sig till vården, säger Trond Lutnaes.