Tjejerna i Mpower

Banar Reza, Karin Hansson och Rana Ali är engagerade i MPower, ett arbete som ska resultera i tryggare och mindre utsatta tjejer.Foto: PER LARSSON


Det spelar ingen roll om du är från Danderyd eller Tensta, Pajala eller Höllviken, om du är ambassadörsdotter eller romsk tonåring. Snarare är det väsentligt att alla finns med. Att alla är vi, ingen är dom.

– Gruppdynamik, säger Karin Hansson, utbildningsansvarig i Mpower.

 

Stärkta tjejer kan verka för minskad social oro och utsatthet, bli ambassadörer för arbetet i sin närmiljö. Det är enkelt uttryckt målet med arbetet som drivs av Lottakåren och Fryshuset och finansieras av MSB.

 

Vi sitter i Lottakårens kanslilokaler på Lilla Nygatan i Stockholm. Informationsbrist råder inte. Banar Reza, projektledare, och Karin Hansson sprudlar av engagemang och idéer.
– Social oro är främsta orsaken till att vi fått pengar till arbetet, men även krisberedskap. Det här är den bästa utbildningen i att förstå både sig själv och samhället, säger Banar Reza.

 

Att förstå sammanhang, politiska processer, sätta sig in i roller och kunna röra sig i olika samhällsklasser är en del av utgångspunkterna.

– Vissa var oerhört destruktiva när de kom hit, hade svårt med beteendet i det sociala rummet. Vi fick ställa krav på att de skärpte sig, annars skulle de åka ut. Då undrade vi om vi tagit oss vatten över huvudet. Nu ser vi stora förändringar, en del tjejer har vuxit enormt, säger Karin Hansson.

 

Mpower (står för empowerment, egenmakt) startades förra året och vänder sig till tjejer i åldern 15-30 år. Genomgående tema är självskydd och den egna rollen i samhället, utbildningen sker i tre steg:

  • Stärka individen och förmåga till egen krishantering.
  • Förstå sin roll i samhället, rättigheter och skyldigheter, och vilken roll myndigheter har i vardag som kris.
  • Ledarskapsutbildning, öka delaktigheten i samhället förståelsen om hur man kan påverka trygghet och säkerhet.

 

Tre helgsammankomster är gemensamma. Men i den årslånga utbildningen ingår också delträffar där man fördjupar sig inom olika ämnen samt jobbar vidare med hemuppgifter, vars inriktning deltagarna väljer själva, och där deltagarna ska aktivera sig lokalt. Efter genomförd utbildning blir tjejerna diplomerade ambassadörer.

– De blir kunskapsbärare i hur man skapar trygghet i samhället. Dessa kunskaper ska de lära ut till andra, säger Banar Reza.

 

Aktiva i Lottakåren och Fryshuset har i stora drag ganska olika bakgrund, och därför blev integrationsperspektivet en naturlig del när kursen utvecklades. Rekrytering sker via organisationernas olika kanaler, twitter med mera.
– Det är kö till varje utbildning, vi har inga problem att få tag i tjejer.

 

USAs ambassad i Stockholm är nyfiken på arbetet. Swea i Sydafrika, ett nätverk för svensktalande kvinnor, har gett ett stipendium på 20 000 kronor till en av deltagarna. Och till justitiedepartementet har Banar Reza frankt framfört att tjejerna kanske inte behöver Beatrice Ask, men Ask behöver dem.

– Vi kom överens om att träffas när vi har något konkret att prata om, säger Banar Reza och tillägger:

– Lika mycket som samhällsnytta är det här ett arbetsmarknadsprojekt. Och där man arbetar med säkerhet och kriser är det brist på kvinnor.

 

Ett skäl till att utbildningen kom till var att man såg ökad gängproblematik som behövdes brytas.

– Vi vill ha jämställdhet, men det för också med sig att den ökar även på den kriminella sidan. Bland tjejer i åldern 15-19 år hade vi en grupp som behövde vägledas från utanförskap och kriminalitet, säger Banar Reza.

 

Banar Reza har marknadsfört utbildningen hos räddningstjänster, pratat inför kommuners säkerhetschefer, alla universitet ska besökas. Målet är att föreläsa för 2 400 personer under de tre år projektet fått finansiering för.

Vad är det som lockar tjejerna att delta?

–En del har ett konkret säkerhetstänk, andra vill stärka sig själva bland annat genom utbyte med andra kulturer.