- Vi tyckte inte kravet var skäligt, det är vår uppfattning som vi skickat till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har ännu inte tagit ställning, säger Patrik Perbeck, enhetschef på MSB.

Kommunens krav på fastighetsägaren var minst en handbrandsläckare på varannat våningsplan, med hänvisning till att ägaren ska tillhandahålla grundläggande utrustning för släckning av brand.

 

Ägaren motsatte sig, bland annat med hänvisning till risk för skadegörelse.

Bostadsrättsföreningen hade uppmanat hyresgästerna att skaffa egen släckutrustning. I vilken utsträckning det skett är oklart.

 

För att bedöma kommunens krav finns inga generella regler att luta sig mot, där handlar det om en bedömning i enskilda fallet, konstaterar Patrik Perbeck.

- Kravet fordrar att boende kan hantera släckaren för att det ska ha någon effekt. Det finns vissa inneboende svårigheter med att ställa ett sånt krav och sammantaget ansåg vi att det inte fanns motivering till varför det skulle vara skäligt. Men det vore intressant att få ett fall av den här typen prövat med sakliga argument.

 

Vad krävs då för att kravet ska vara rimligt?

Patrik Perbeck listar fem steg för att avgöra det:

  • Vad är det som ska skyddas?
  • Riskbild och scenarier, finns det någon särskild risk?
  • Hur ser byggnadens brandskydd ut? Finns det släckare i lägenheterna? Vilka bor där och kan de göra skillnad med släckare?
  • Skyddas det som ska skyddas? En bedömning om det finns problem att lösa. Är det befintliga brandskyddet tillräckligt eller är det inte? Vilka ytterligare åtgärder krävs?
  • Är åtgärderna skäliga? I det aktuella fallet är kraven högre än byggreglerna, samtidigt inte dyra.

- Vad får man för pengarna? Om man anser förbättringen av skyddet är motiverat i förhållande till kostnaden, då har man ett ”case”, säger Patrik Perbeck.