Framtidens utmaningar på 25 års sikt var rubriken.

Margareta Wahlström, biträdande generalsekreterare för FNs katastrofriskarbete, såg framför sig att det blir mer av det vi redan har, allt blir mer extremt.

Klimatet, fler katastrofer och global oförmåga att bekämpa fattigdom lyfte hon som tre övergripande risker.

– Om 25 år har vi ackumulerat mer risk. Skogsbränder, jag har sett dem i Ryssland och Australien, ser jag som ett av de stora hoten mot våra fysiska samhällen. Vi klarar inte att hantera dem.

 

Wahlström konstaterade att redan i dag motsvarar katastrofer i kostnad Kina sex procent av landets BNP, vattenbrist tre procent.

– Vi måste titta mer på vad som är stora problem, vad som hindrar oss. Det är inte brist på pengar, men vi måste få institutioner att samarbeta effektivt.

 

Kevin Noone, professor i tillämpad miljövetenskap vid Stockholm Resilience Center, noterade att vi nu är sju miljarder människor på jorden, om 25 år nio miljarder.

– I dag producerar vi mat för alla, problemet är att inte all mat når fram. Hur ska vi klara det till nio miljarder?

 

Han tog som exempel att 80 procent av all vild fisk är maximalt utnyttjad eller överutnyttjad, att nästan all kväve som produceras också förbrukas. 40 procent av land-ytan används för att producera mat, resten utgörs till stor del av regnskogar, öknar, tundror och skogsområden.

– Vi behöver därför mindre resurskrävande dieter. Och att minska att mat går förlorad, i dag går 20-30 procent av maten förlorad, bland annat på grund av transporter som inte når fram.

 

Tomas Ries, lektor vid Försvarshögskolan, ansåg att de trender vi i dag ser i de flesta fall är oroande.

– Det är viktigt att hålla den globala ekonomin igång. Kraschar den, då kraschar allt och vi riskerar gå tillbaka till ett tragiskt, fattigt samhälle.

Sårbara system, växande brist på råvaror och ekonomisk turbulens var några av Ries hotbilder.

 

Han konstaterade att utvecklingen i Asien leder till en växande global medelklass, vilket är bra. Men också att klyftan mellan fattiga och rika ökar, vilket kan ge turbulens.

– Eliten som styr har världen har också blivit mer diversifierad, G7 har blivit G20. Det kan göra det svårare att nå konsensus, vilket kan leda till toppstyrning eller i värsta fall krig.