• Alarmeringsfunktionen ska inte leda några insatser och inte ha något utökat mandat inom blåljusmyndigheternas ansvarsområde. Rutiner och arbetssätt som fungerar bra i dag ska inte ändras.
  • Ingen uppdelning i hantering av sjukvårdslarm med olika prioritering. Det skulle försvåra en effektiv akutsjukvård.
  • MSB ser preliminärt en fördel om alarmeringscentralerna lokaliseras till de sju orter som blir polismyndighetens huvudorter, samt eventuellt någon mer ort.
  • Automatlarm från vissa objekt ska ingå i alarmeringsfunktionens uppdrag. Det behöver förtydligas vilka.
  • Det är angeläget att alarmeringsfunktionen kan utföra det som utförs av krisberedskapsfunktionen (KBX).
  • Den myndighet som ska ansvara för alarmeringen bör omfattas av förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. Det ger ansvar att medverka i gemensam planering för höjd beredskap.
  • Offentliga aktörer med uppgifter inom allmän ordning, säkerhet eller hälsa bör av alarmeringstjänsten erbjudas tjänster inom olycks- och krisberedskapsområdet, begränsade till det som är väsentligt för att hantera en olycka eller kris.
  • Alarmeringsfunktionen ska erbjuda tjänster som stärker förmågan på lokal och regional nivå. Det kan handla om att aktivera eller informera kommunala jourer, Posom-grupper och kommunala beslutsfattare. Om möjligheten inte ges kan det tvinga kommunerna att skaffa parallella funktioner för lokal krisberedskap.
  • Jourhavande präst och socialjour bör kunna nås via 112.
  • MSB instämmer i behovet av lämplig utbildning för larm–operatörer och utformar den gärna. Utbildningen bör inte vara ett behörighetskrav eftersom det bara finns en arbetsgivare och en reglering skulle ställa krav på EU-anpassning.
  • Samordning av informationsnumret 113 13 och krisinformation.se är en möjlighet för en mer sammanhållen informationskedja.