Det blev helt rätt. Stephen Jerand ångrar sig inte ett ögonblick.
– Det enda felet med detta är att det bara finns på ett ställe.

Polisområdeschefen, han heter så i den nya organisationen, var den som kläckte idén och enligt andra fortfarande är pådrivare i den fortsatta utvecklingen av Trygghetens hus i Östersund.

 

Stephen JerandFör att förenkla det hela lite så var visionen att samla alla som jobbar med kris, säkerhet och trygghet inom samma väggar. Samlokalisering för att utveckla och effektivisera samverkan.

De vi pratat med är i högsta grad nöjda med resultatet – och nyfikenheten på den jämtländska lösningen håller i sig.
– Folk vallfärdar hit. Kommuner, företag, organisationer, departement. Förra försvarsministern Karin Enström sa att det här är enda stället där samverkan fungerar, säger Stephen Jerand.

 

När Försvarsmakten lämnade Östersund såg Stephen Jerand möjligheterna i Arméns tekniska skolas  gamla lokaler. Rejält skalskydd, eget vatten med mera, gjorde lokalerna lämpliga att hysa en samlad krisberedskap.
– Utmaningen för att få det att fungera har varit de olika kulturerna. Men tänjer man inte på gränser kan man heller inte flytta dem. I dag fungerar det väl.

Stephen Jerand ger exempel. Effektivare larmhantering där man ser varandras larm, samarbete på larm är rutin, dagliga möten med utbyte av information, ökad uthållighet och kvalité i beredskapen, nyanställda hos de olika arbetsgivarna skolas in i att man är samma familj.
– Vi har bra verksamhet för medborgarna, och det är väl förbanne mig det uppdrag vi har.

 

Polisens sekretess har ofta setts som ett hinder när diskussion om att sammanföra blåljusmyndigheter funnits på andra håll.
– Det bygger på okunskap. Vi har civila larm​operatörer, de har inget tvång att anmäla brott. Vi behöver inte vara fjärmade från SOS.

 

Polisen har genomfört sekretessutbildning med SOS Alarm och räddningstjänsten och Stephen Jerand tänker nu öppna dörren till SOS.
– Det går att utveckla samarbetet mer. Men det finns risk att en del av samverkan havererar nästa år då det är sagt att vår larmcentral ska flyttas till Umeå. Det är negativt för Trygghetens hus.

 

Att besökare från departement berömt satsningen i Jämtland gläder Stephen Jerand. Men han skulle också vilja ha tydligare ställningstaganden
– Vi är påhejade, men jag saknar att någon på hög nationell nivå sätter ner foten och säger hur vi ska jobba i kris. Och då kommer vi till frågan om vi verkligen ska samverka fullt ut eller ej.

 

Även Trygghetens hus har en bit att vandra.
– Vi saknar kommunerna lite grann i vårt arbete. Om jag skulle göra om den här resan så skulle jag vilja ha med säkerhetschefer och säkerhetssamordnare från början. Det förebyggande arbetet är viktigt

 

Men det han kanske saknar mest är intresse från polisledningen centralt. Tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg välsignade satsningen, sen dess har man i Jämtland inte hört mycket.

– Polisledningen har inte uppmärksammat detta, än mindre varit här. De erfarenheter som uppnåtts har man inte tagit tillvara. Men det är väl som Stenmark säger, går inte att förklara för de som inte förstår. De har en annan målbild.

 

Får vi se fler Trygghetens hus?
– Jag hoppas det. Det finns embryon på gång i Stockholm och Ystad. Filosofin här är att från vardag till kris gäller samverkan. Jag hade hoppats att MSB, som är en god kamrat, skulle hjälpa oss att förmedla vårt ledningskoncept.

 

Sandra Öhnstedt, platschef hos SOS Alarm, gillar att se hur blåljusfordon rullar ut ur garagen när hennes operatörer förmedlat ett larm.
– Det blir så påtagligt att arbetet ger effekt. Vi ser resultatet.

 

Hon började i huset 2011, då hade SOS tolv anställda. I dag är de 50. När larmcentralen i Skellefteå lades ner utökades uppdraget i Östersund. Även åtta regionala produktionsledare har rekryterats för minutoperativt ledningsstöd för alla SOS-centraler i norr. Larmcentralen i Östersund är den enda förutom de tre storstäderna som är bemannad med sjuksköterskor.
– Varför man valde Östersund? Tja, de trodde väl det skulle fungera här.

 

För SOS Alarm är det en stor vinst att husera tillsammans med övriga blåljusmyndigheter, anser Sandra Öhnstedt.
– Vi får information av varandra. Framförallt polisens information är värdefull för oss. Vi sitter ju ofta med facit, men polisen har koll på vad som är på gång och gör oss mer beredda på vad som kan hända. Förvarningarna kan ge stöd för att förbereda exempelvis extra bemanning.

 

Sekretessfrågan har diskuterats. Men fanns det oro innan samlokaliseringen så visade den sig obefogad, konstaterar Sandra Öhnstedt.
– Vi känner varandras roller och respekterar dem. Polisen kommer inte in här och fiskar efter information vi inte får lämna ut. Ingen är gruppen som styr, alla är suveräna hos sig. Men vi stödjer varandra.

 

Sandra Öhnstedt är positiv till att öppna upp mellan de två larmcentralerna hos SOS och Polisen.
– Men först måste vår personal få utbildning, bli helt trygga med vad som får och inte får lämnas ut. Hur samarbetet ska fungera för att det ska bli bättre för tredje man, det är det viktiga. Vi skulle aldrig öppna dörren till polisen om vi inte såg ett värde i det för tredje man. Och vi vill gärna få in patrullbilarna på vår karta.

 

Vilken är den största skillnaden med Trygghetens hus jämfört med traditionell lokalisering?
– På andra ställen kanske det lätt blir kritik, ”varför larmades inte vi?”. Nu arbetar vi nära varandra, polisens LKC-chef kan komma in till oss, vi har gemensamma utbildningar och förstår varandra. Irritationer kan vi lätt ta död på.

 

Samverkar man i vardagen, då klarar man krisen. Det är Sandra Öhnstedts enkla slutsats.
– Stormen Ivar i december 2013 är ett bra exempel. Nedfallna träd gjorde att ambulanser inte kom fram på vägarna, de behövde hjälp av räddningstjänsten. Då kunde berörda här i huset snabbt samlas i korta möten och samordna arbetet, gå tillbaka och jobba, ta ett nytt möte och sen jobba igen.

 

Närheten är den avgörande och viktigaste faktorn att Trygghetens hus blivit bra, anser räddningstjänsten.

Lars Nyman– Vi har tre kliv till varandra, vi har återkoppling varje dag.  Arbetssättet har blivit helt annorlunda. Det finns nästan inte en händelse som inte vårt inre befäl och polisens vakthavande befäl pratar med varandra om. Vi kan varandras organisationer och nyttjar resurserna mer optimalt, säger räddningschef Lars Nyman.

 

Räddningstjänstförbundet Jämtland har vuxit från tre till sju kommuner sedan flytten till Trygghetens hus. Belastningen på organisationen har ökat, nu pågår rekrytering för att ha inre befäl på plats dygnet.
Räddningstjänsten har 35 brandstationer och är den organisation som är mest spridd över länets stora yta och därmed också ofta en hjälp när andra har långa avstånd.

 

Närheten i huset har utvecklat samverkan framhåller Lars Nyman. Och det handlar om mer än det övergripande arbetet.
– Det har utvecklats på alla nivåer. Polisens tekniker kommer ofta in till oss och utbyter information, de medverkar i våra utbildningar. Vi kör rollspel och övar tillsammans. Information samordnas så att vi säger samma sak till media.

 

Vid alla larm tilldelas all utryckningspersonal en så kallad Raps-grupp (gemensam samtalsgrupp) i Rakel.
– När alla kvitterat larmet kör SOS ut totalinformation, vilket innebär att alla har samma information. Är polisen framme först ger de oss en ankomstrapport om hur det ser ut, och vice versa. Vi får mer stöd nu och vet mer när vi kommer till en olycksplats. Det har blivit mycket bra.

 

Micael Lundmark, förbundsdirektör på räddningstjänsten, är lika positiv:
– Den fysiska samordningen, lokaler med mera, är en sak. Men i Trygghetens hus har metoder och rutiner utvecklats så att samverkan utgör en del i vardagen. Det är världsklass.

 

Anna-Lena AlfredsAnna-Lena Alfreds, beredskapschef på Region Jämtland och Härjedalen (landstinget) konstaterar att det i ett glesbefolkat län med människor utspridda över stora ytor finns ett större behov av att samverka och att begränsade resurser kanske gör samverkan mer självklar.
– Man kan ha bra samverkan utan ett sånt här hus, men det har bidragit. Det är ett nav. En fördel är nog också att Östersund är enda stan och centralt belägen i länet, det har underlättat att acceptera samordningen.

 

Hon har inte sin arbetsplats i huset och tyckte i början att det kanske var lite väl stort fokus på samverkan inom huset, att verksamheten ute i länet glömdes bort.
– Men i dag kan jag se att det nog var nödvändigt. Tidigare var jag kanske rädd för att bli förbipasserad för att jag inte satt här, men det är jag inte nu. Och vid en stor kris är det en oerhörd styrka att ha resurserna samlade.

 

Länsstyrelsen hade i uppdrag från riksdag och regering att samordna vid en kris. Uppdrag, men inget mandat, konstaterar försvarsdirektör Staffan Edler. Då fick man se till att skaffa sig mandat. Stephen Jerands idéer Staffan Edlerbedömdes passande, man sökte och fick projektpengar. Det var så det började det som skulle bli Trygghetens hus.

– Inga utredningar. Vi körde igång. När det inte blev bra ändrade vi riktning. Utreds för mycket hittar man för många svårigheter. Det viktiga var att det fanns rätt personer, eldsjälar. Stephen blev loket, berättar Staffan Edler.

 

I dag ser han en samarbets- och krisledningsförmåga som tagit stora steg, Gunilla ÅhgrenTrygghetens hus har utvecklat även länsstyrelsens organisation även om man i vardagen huserar i eget hus.
–Vår tib-funktion (tjänsteman i beredskap) leder veckomötet och det har gjort alla trygga i den rollen. Då är de heller inte osäkra när det blir allvar, säger Gunilla Ågren som är projektledare i Trygghetens hus.

 

Länsstyrelsen har fått krisberedskapsanslag från MSB och tidigare fått mycket stöd från föregångsmyndigheterna Räddningsverket och KBM.
– Lars Berg, MSB, har varit mycket viktig i utvecklingen av Trygghetens hus.

 

Nu handlar det om att få med kommunerna fullt ut, vidareutveckla ledningsarbete och beslutsstöd.
– Kommunerna ska kunna vara med fullt ut i arbetet från hemmaplan, utbildningar i smartboard och smartbridgit har genomförts.
Med smartbridgit kan alla deltagare följa det som händer på den delade skärmen, alla kan ta över och styra de andras skärmar under mötet.  Man deltar på samma villkor, via smartboard, dator eller surfplatta.

 

Gunilla Ågren och Staffan Edler är som många andra stolta över vad Jämtland kan visa upp. Många internationella – så långt som från Australien – och nationella besökare har varit på besök och fler får gärna komma.
– Vi känner att det är tid att betala tillbaka, säger Gunilla Ågren.

 

En annan ambition är att knyta till sig frivilligorganisationerna. Det finns inga kommunala Frivilliga resursgrupper (FRG) i Jämtland, men runt 60 aktiva frivilligorganisationer. Polisen gör nu en inventering.
– Polisen har prestigelöst och frivilligt tagit sig an det. Egentligen är det vår uppgift, men vi har inte resurserna, säger Staffan Edler.
Kanske signifikativt för hur samarbetet utvecklats när man kommit varandra närmare i vardagen.

 

Sandra Öhnstedt, platschef SOS Alarm

Sandra Öhnstedt, platschef hos SOS Alarm och här i samspråk med Maria Sahlman, tycker samlokalisering ger mycket viktig information och ökar beredskapen hos hennes organisation. Foto: Per Larsson

 

Samverkan i praktiken
  • Morgonmöte måndag-fredag mellan vakthavande polis, inre befäl räddningstjänst, regional produktionsledare hos SOS Alarm och ibland sjukvårdsrådgivning. Information utbyts, skrivs in i Wis, och tas förstås med tillbaka till respektive organisation. Ett tidigt varningssystem.
  • Veckomöte måndagar som länsstyrelsens tib leder. Organisationer i Trygghetens hus är med  samt alla kommuner, räddningstjänsten Åre, Försvarsmakten och Trafikverket på distans. Utbyte av vad som är på gång och som hänt sedan senast. Noteras i Wis.
  • Gemensam krisbearbetning (debriefing) för polis, räddningstjänst, ambulanssjukvård och SOS Alarm efter händelser.
  • Svenska kyrkans präst utbildar i krisbearbetning. Etiskt råd leds av polisens präst.
  • Polisen har avtal med ambulansen om blodprovstagning på omhändertagna personer, tidigare fick man åka till sjukhuset.
  • Bättre samarbete på larm, både utbyte av information och hjälpa varandra
  • Samarbete kring kartor i larmcentraler.
  • Viss gemensam drift av lokaler som lunch- och konferensrum. Gemensam städfunktion. Vissa gemensamma utbildningar. Sparar pengar.
  • Organisationerna delar med sig av utbildning och erfarenheter, exempelvis att införa Rakel.
  • Tränar på samma gym, skapar naturliga kontakter.