Reportage

Michaela blev pionjär

– Jag tycker verkligen kvinnor ska försöka bli brandmän om de vill. Det är ett fantastiskt jobb. Det säger Michaela Tjernberg, som 1997 blev landets första kvinnliga heltidsbrandman.

Michaela ThernbergAv 501 sökande till fem tjänster i Norrköping var Michaela en av fem som antogs. Hon var vältränad, körde fem-sju pass i veckan och de fysiska testen som innehöll löpning, hinderbana, bära slangväskor på bana, löpbandstest, simning, livräddning, 25 meter under vatten, var inga problem för Michaela.

Det väckte stor uppmärksamhet när hon som första kvinna fick jobbet som brandman i Norrköping. Alla slet och drog i henne och det blev för mycket av det goda. Så här sa hon i Sirenen 1999:

”– Veckopressen låg på. De kunde inte förstå att jag inte ville vara med och blev otrevliga i telefonen. TV-programmet Alice Bah ville ha mig med. Men varför skulle jag ställa upp i tidningar jag inte vill läsa, i TV-program jag aldrig tittar på?

Telia ringde och ville ha med henne som reklampelare runt om i landet. Michaela kunde säkert slagit mynt av situationen. Men hon avböjde.

– Jag hade ju inte ens börjat jobba som brandman.”

Att hon fick så mycket uppmärksamhet var inte lika uppskattat internt och de fem åren hade som hon säger både ”ups and downs”. Hon hade gjort militärtjänstgöring där kvinnor redan börjat etablera sig och blev väldigt förvånad när hon upptäckte att det inte riktigt såg ut så inom räddningstjänsten.

– När jag började var det en kategori med äldre män, men också några jämngamla som hade väldigt svårt att acceptera att en kvinna fått jobbet. Jag fick veta att om jag blev anställd så var det inte lika mycket värt för dom att vara anställda. Man har liksom en dröm om det ouppnåeliga jobbet och kan en kvinna få det är det inte lika ouppnåeligt längre. Att ens egen prestation förminskas av att en kvinna klarar av det återspeglades i det vardagliga bemötandet. De jag fick försvara mitt arbete mot var några få i samma ålder.

Det blev fem år som brandman, men hon arbetade kvar inom ”branschen” med utbildning fram till för något år sedan, senast vid MSB i Sandö. Att det är så få kvinnor inom operativ räddningstjänst tror hon har flera orsaker. En del har med bemötandet att göra.

– Det är inte helt enkelt att komma in som kvinna. Jag hade många fantastiska kollegor, men jag hade också några få som verkligen motarbetade och det tar mycket energi. I ett tufft, mentalt och fysiskt krävande arbete har man inte alla dagar utrymme att kämpa för att få vara en del av kollegiet. När jag gick över till Räddningsverket behövde jag aldrig försvara att jag var där och jobbade. Det var en del i att det lockade att gå över.

– Men sen är det också ett väldigt speciellt jobb. När det är fysiskt krävande är det väldigt fysiskt krävande och det passar inte alla. Byggnadssnickare är också ett slitigt arbete men de har det mer eller mindre alltid slitigt. Och hur många kvinnor jobbar inom byggsektorn?

Hon tycker att man inte ska sticka under stol med det när det pratas om att en stor del av yrket inte kräver fysisk styrka.

– Jag har aldrig slitit så lite på min kropp som jag gjorde då, men de få gångerna det är krävande, om vi tar skogsbränder eller lägenhetsbrand högt upp i ett flervåningshus – är det extremt fysiskt krävande.

Ändå tror hon inte att fyskraven nödvändigtvis är ett hinder för kvinnor.

– Jag har alltid varit extremt fysiskt aktiv och fått höra att ”jamen du är ju extrem så du kan inte jämföra med dig”. Det var sant då, men idag har vi en helt annan träningskultur. Jag är fortfarande fysiskt aktiv och ser på gym att tjejer är där jag var. Det är en helt annan trend och accepterat att kvinnor får träna och bygga muskler. Inte bara för att se bra ut utan att träna för att bli stark.

Så hennes råd är att inte låta sig avskräckas och att inte ta någon skit för att man är tjej.

– Jag tycker verkligen kvinnor ska försöka komma in i jobbet om de vill. Det är ett fantastiskt jobb. Det jag gjorde fel var att jag skrattade bort mycket för man vill bli accepterad. Man vill inte vara obekväm, men det gör inte att motståndet blir mindre utan någonstans måste man markera att jag är här på samma villkor, säger Michaela Tjernberg.

Läs mer

Jobbar för nästa generation

Tror på goda förebilder

En fråga om rättighet