Jobbar för nästa generation
– Jag försöker skotta framför nästa generation, för vägen är inte skottad. Jag visar gärna mig som en förebild för att locka fler, för det är ett fantastiskt yrke.
Karin Olstorpe, 30, är heltidare hos Räddningstjänsten Storgöteborg. Viljan är stark och hon blev brandman närmast på trots. Under sin tid som basketspelare på elitnivå drog hon av korsbandet och blev sjukskriven i ett halvår. Hon bodde då i Norrköping och av en tillfällighet just där räddningstjänsten övade livräddning.
– De parkerade utanför min lägenhet, slängde en docka i strömmen och övade. Nya lag gjorde det varje vecka så jag satt och tittade på dom. Jag ville bli högstadielärare för att göra skillnad men tänkte att jag får göra väldigt mycket skillnad som brandman också. Så jag ringde min pappa som varit deltidsbrandman och han sa att det är nog för tufft för dig. Det tror jag inte du klarar. Det sporrade mig och det första jag gjorde när jag lade på luren var att söka in till SMO.
Kollegan Josefine Hedberg, 31, har också idrottsbakgrund och även hennes pappa hade ett finger med i spelet.
– Jag spelade en massa fotboll och pappa, som var min fotbollstränare, sa att brandman är väl ett yrke för dig. Du gillar att träna och jobba i lag och det gör ju dom. Då föddes en tanke och när jag gick SMO kände jag att allt funkade och var väldigt roligt och då fick jag blodad tand, säger Josefine Hedberg.
Båda kom in i yrket genom Q-projektet.
– Bara att få nån som ger tips hjälpte mig för jag låg efter i det fysiska. Jag hade aldrig kört bänkpress och utvecklingskurvan pekade bara rakt upp. Jag var villig att göra jobbet men behövde verktygen, säger Karin Olstorpe.
Hon tror att kvinnors självbild ibland kan vara ett hinder.
– Man har kanske lite fördomar mot sig själv som kvinna. Jag förväntas inte klara det här och man blir nästan förvånad när man gör det. Men varför ska man vara förvånad? En kille förväntas kunna en skruvdragare och en såg och så, men en tjej: Oj, vet du hur en motorsåg fungerar?
Det finns tolv kvinnor inom heltiden i Storgöteborg. Båda säger att de stortrivs men har mött samma attityder som många kvinnor före dem.
– Finns en inbyggd rädsla mot det som är nytt, annorlunda. Man kan dra slang på olika sätt, jag löser det inte med biceps utan med benen, säger Josefine Hedberg.
– Det har varit ett stort problem, absolut. När man kommer som kvinna förstör man bilden som byggs av hur en brandman ska se ut.
Attityder och normer som finns bidrar till det vardagliga ”droppandet” som de uttrycker det.
– Vardagliga saker som män inte märker, för det är normen inom räddningstjänsten. Som kvinna måste man ständigt påpeka saker och då gör man sig väldigt synlig och väldigt jobbig och alla blir väldigt trötta på en. Blir vi lite mer normen kommer det att bli ett ickeproblem, säger Karin Olstorpe.
– En del säger fasen vad duktiga ni är, gud vad ni är starka och vad bra ni är och man känner sig jätteduktig. Men sen finns det de som inte säger så. Det är väldigt olika, säger Josefin Hedberg.
– Mina kollegor och jag har pratat igenom om hur vi ska ha en bra arbetsmiljö. Vi har våra spelregler men vi är ett förbund och oavsett om jag är man eller kvinna kommer inte alla att tycka om mig. Jag är ganska fine med det, men mitt lag har det jättebra. Därför säger jag att de är världens bästa kollegor. När jag vaknar på morgonen tänker jag: vad kul det ska bli att gå till jobbet. Jag längtar liksom, säger Karin Olstorpe.
I projektet En brandstation för alla ville Räddningstjänsten Syd underlätta för kvinnor genom att placera flera i samma skift. Så har man inte gjort i Göteborg.
– Det har vi diskuterat fram och tillbaka. Om det uppstår problem är det bra om det är någon i samma situation som kan stötta en. Samtidigt behöver vi inte vara bästa kompis bara för att vi är kvinnor. Vi har varit mer för att placera oss på de stationer vi själva önskar. Vi tycker att vi ska ses som individer och inte kvinnor. Det har varit viktigt för oss, säger Karin Olstorpe.
Däremot finns skäl att placera nya tjejer i lag där det redan finns en brandman som är kvinna.
– Tror att vi som varit med ett tag ska sättas ihop med en oerfaren tjej för att göra hennes väg lättare, för att hon ska slippa dra samma lass. Det tror jag faktiskt är en framgångsfaktor. Gör det inte tuffare än det behöver vara, säger Josefine Hedberg.
De tycker att MSB hittills misslyckats med att locka tjejer till SMO-utbildningen, men gillar nya filmen.
– Den är riktad mot kvinnor och det tycker jag är bra. Som kille har man kanske redan tänkt tanken att bli brandman, men för mig fanns inte att jag kunde bli brandman förrän jag i Norrköping faktiskt såg att en annan kvinna var brandman. Det är viktigt att visa förebilder för det är inte omöjligt för en kvinna att bli brandman, säger Karin Olstorpe.
Samtidigt är de inne på att yrket inte passar alla och vill inte se att det tummas på fyskraven.
– Man måste vara beredd på att det inte är så bekvämt hela vägen, säger Josefin Hedberg.
– Då undrar jag också vad man har för bild av vad en brandman jobbar med. Klart man måste stå ute i spöregnet och minus fem på en trafikolycka. Det är det vi gör. Det handlar inte om man eller kvinna, det måste vara rätt person som vet vad som väntar, säger Karin Olstorpe.